Min kudde var dygnsur,varm och obehaglig.

Det kändes som att mina ben hade domnat bort helt. För första gången på flera år så brydde jag mig inte om hur mitt hår såg ut. Jag visste redan att det var en katastrof och jag hade ingen lust att fixa det.

Jag kände mig hur äcklig som helst.  Helt och hållet motbjudande. Men även fast jag säkert luktade som en möglig ost så fortsatte handen att stryka på min rygg. Inte särskilt hårt , men tillräckligt för att jag skulle känna trygghet.

Nick har aldrig varit en stort fan av fysisk eller mänsklig kontakt så han strök mig försiktigt så rädd och osäker som han va.

Vi hade inte sagt många ord på de timmarna han har varit här, men han var ändå den första jag kom att tänka på.

Sent: 4.00 am
need you.

Nickie 4.06
Ill be there in 20 mins. Its the address you gave me huh?

Sent: 4.15
yes

Han kom med en påse med kakor som jag förstod var de där "dröm kakorna" som Frankie så gära ville ha.
Men de låg fortfarande på sängbordet brevid mig helt orörda.

"Mia" sa han tyst

"Mm"

"I talked to Joe. I know what happend last night"

Han har inte förändrats ett dugg. Nicholas Jonas har fortfarande koll på allt.

"He was right Nick."

"What? Who was right about what?"

"Joe"

Han tittade mycket förvånat på mig.

"Joe?"

"Yes Joe. He was right about him"

"About who?"

"E-Eric"

"Eric?" frågade han undrande.

"I thought i had the perfect life, i thought he was the one"

"Mia what are you talking about?"

Jag vred äntligen upp mitt huvud och tittade på honom förvånat.

Vad dum jag är. Såklart så visste han ju inte om det som hände senare igår natt. Jag är inte bara hjärtekrossad, det måste ha hänt något med min hjärna också.

"He cheated. Eric. He cheated on me"

"What? When?"

Jag berättade hela historien för honom.

Det var längesedan jag såg Nick så där arg. Han var totalt röd i ansiktet när han sa "Where is he? I swear this guy is never going to have kids. Im gonna kicka him so hard..-"

"No no Nick" sa jag förskräckt. "He's not worth it"

Han hade ställt sig upp.

"He's totally worth it. Tell me where he lives..-"

Men han han knappt säga färdigt meningen när

Oliver's army is here to stay
Oliver's army are on their way
And I would rather be anywhere else
But here today

Hans telefon ringde.

"Hello" sa han.

"Mm Yes. At Mias. No. Yes"

"Mia can you excuse me a second"

Jag ryckte på axlarna och han gick ut ur rummet och fortsatte prata.

"Who was it?" frågade jag när han kom tillbaka.

"Kev" sa han "Everybody was searching for me, so i think i need to bo back Mia. Is it okey?"

"No its no problem Nick"

"Are you sure?"

Jag nickade och försökte få fram ett litet léende.

Han log tillbaks.

När han var på väg att vända sig om så sa jag "Nick wait!"

Han tittade undrande på mig.

"Thank you Nickie boo"

"You know i dont like that name"

"I know" sa jag och skrattade

Han kunde inte heller hålla sig för skratt. Skratt från Nicholas Jonas ska man alltid värdesätta. Det händer inte ofta , men när det väl händer så känner man hur kroppen blir alldeles varm. På ett broderligt sätt alltså.

Innan han vände sig om gå så sa han "Mia. I will talk to him again. Joe. Should I tell him to get here?"

"No no" sa jag bestämt. "He'll probably just laugh right in my face"

"Why would he do that? He's your best friend"

"Because" sa jag "Because ...he, nah forget it. Go back to your family. They must be worried"

Han nickade. "Well i gotta go. Call me if you need anything or wanna talk"

Sen så gick han.

Jag hörde röster i hallen. Vem pratade han med?

"Kev?" frågande jag undrande när dörren till mitt sovrum öppnades

"Thats me"

Kevin Jonas satte sig på min säng.

"Nick said you needed a friend beside you and here i am"

Han log.

Jag kunde inte låta bli att le själv.

Kevin är en sån där person som verkligen bryr sig om alla.

Han strök mig på pannan.

"How are you? .. Ouch youre warm. Do you have a fever?"

"I dont think so. Well maybe if thats the symptom of a heartbreak"

Han tittade oroligt på mig.

"Mia what happend?"

Jag berättade förra nattens historia.

"Mia thats just. Just horrible. I swear ill beat him up"

Jag skrattade.

"You sound exactly like Nick"

"Nick said he wanted to beat him up?" Kevin tittade lite chockat med kunde ändå inte låta bli att le.

"Yeah, sort of"

"Haha. He must have been really angry then. Nick never wants to beat people. Oh well only that Underwear guy , Justin Gaston or what his name was"

Hans ögon lyste när han sa det. Han har samma skepnad på ögonen som sin bror. Mellanbror. Lite sådär snea i vråna. Den enda skillnaden var färgen.  Kevins ögon kunde gå från bruna till gröna och från bruna till gröna. De varierade lite. Men för det mesta så var de alltid så där härligt gröna.

"Are my eyes really that interesting?" frågade han.

"Yes"

"Let me see you eyes"

Nu tittade han rakt i mina ögon. Så noga så att det nästan var lite obehagligt.

"You really have your mothers eyes" sa han.

"I know and my grandma has the same. But i want a hug Kev. Im heart broken you know" sa jag retsamt.

Han skrattade "Come her big baby"

"Big Baby?" sa jag samtidigt som Kev hjälpte mig att resa på ryggen "Kev are you calling me fat?"

"No youre silly"

Jag la min kind mot hans hals och inhalerade hans parfym. Inte detsamma som hans bror. Men det dög.

"Mia are you sniffing me?"

"No, ehm no" sa jag snabbt.

Han vred sit huvud och tittade på mig.

"Are you sure?" sa han och log.

"Totally"

Han fortsatte att le. Men nu kändes det som att hans ansikte var ännu närmare mig.

Han tog tag i min kind.

Och snart så kände jag hans läppar på mina.

-------------

Authors note:
Well well well.
Har inte så mycket mer att säga än att fortsätt att kommentera!
luv ya.

isaaa