"Nicholas Jerry Jonas. Is it you?"

Det var definitivt en chock. En stor chock. Jag hade inte sett honom på 2 år. Där stod han, en decimeter längre, välklippt och med mer stylat hår än vad jag är van med. Han hade en svart jacka och en grå skjorta under. Hade jag inte nu sett han varje vecka i olika tidninar och hemsidor så skulle jag antagligen aldrig ha känt igen honom. Faktum är att jag inte gjorde det i början , men när vi nu fick ögonkontakt och jag såg in i hans smala bruna ögon så klickade det direkt. Framför mig så stod det en nybliven 16 årig världsberömd pojkbands stjärna med en förvånad min. Det var inte bara Nick som såg förvånad ut, för på varsin sida om honom så stod det två stycken till välkända pojkar. Den ena med krulligt hår hade också tagit av sig sina brillor.

"Kevin?"

Kevins min var exakt likadan som Nicks.

"Wait a minute...." sa jag och gjorde detsamma som Kevin och tog också av mig mina svarta solglasögon.

Kevin ryckte till och tittade mig direkt in i ögonen.

"Dear Jesus in heaven ........... Mia Richter is it you?"

"Nick! Kevin............................" Jag tittade på killen som stod längst till vänster. "Joseph?"

"Mia?" hörde jag hur han frågade tyst.

Men rätt som det var så kände jag hur någon la armarna om mig.

"Amelia Lynette Richter , i can't believe that its you."

Joe och Nick stod fortfarande kvar så jag antog att det var Kevin.

"KEV" nästan skrek jag. "Gosh this is insane. What the f*ck are you guys doing here?"

Han släppte taget om mig och tittade upp.

"The big question is what you are doing here in London?, I thought that you were in.... Ireland"

"Yeah I lived in Ireland until last year when i got a job here and moved" sa jag så snabbt att min mun nästan inte hängde med.

Kevin backade lite. Jag la mina ögon på Joe som inte sa ett ord.

"Mia , I havnt seen you in like 2 years, you look different. Beautiful , really really beautiful" sa Nick och gick fram för att också ge mig en kram.

"Yeah hm aha thank you Nick" sa jag utan att släppa blicken från Joe.

Jag kunde inte se hans ögon men däremot hans hår som var betydligt mycket längre än förut. Han hade också lagt på sig någon cenimeter och var mer bredaxlad.

"Hi" sa jag till honom.

Han tittade lite förskräckt på mig först i några sekunder tills jag såg hur hans mungipor lyftes och ett léende tycktes visa sig.

"Is it really you Mia?"

"No. Duh... it's spiderman"

Nu log han så mycket att man till och med kunde se hans tänder.

Nästa person att slänga sig över mig var ju då såklart Joe.


Det kändes som att kramen pågick i flera timmar. Det var inte förrän han släppte mig och hur när jag hörde Erics mycket förrvirrade röst jag vaknade till.

"Um.." sa Eric och såg trippelt så mycket mer förrvirrad ut än vad Nick,Kevin och Joe.

"Do you guys, Wait, Um... you know. Have you me..- Yeah ... just explain" sa han och kliade sig med ett finger i sitt hår.

Jag kunde inte göra något annat än att skratta. Jag gick fram till honom och gav honom en puss på kinden.

"Honey , haha as you may already know. This is Joseph,Kevin and Nicholas Jonas"

"Hm yes I understand that. I was the one who brought them here"

"Haha okey, But theyre my childhood friends ive known them for my whole life and theyre practically my brothers"

Det verkade inte göra någon skillnad alls. Hans tittade först på mig, men hans blick övergick sedan till de tre bröderna.

"Okey. That didnt make any sense "

Jag skrattade. "I haha I understand. Its kinda confusing to hear that your girlfriend have grown up with 3 of the most famous faces in this world. Speaking of fame ...... OH GOSH i havent talked to you guys in like 2 years. You are famous ... The whole world knows who you are. And you are here , here in London. I can't believe it."

Jag tittade på killarna. Där stod de. Längre,äldre och de har alla tre ser definitivt bra ut. Jag förstår hur alla tonårs flickor känner sig. Nog för att de alltid har sett bra ut, men nu har de liksom ... växt upp lite.
Visst, jag har ju sett dom i alla möjliga tidningar,tv och internet men att se dom i verkliga livet var en helt annan sak. Speciellt efter så här många år.


--
En halv timme senare så satt vi vid ett bord med våran lunch som vi precis hade fått serverad. Killarna hade fått ta några till foton med några fans, men de verkade inte störa sig på det.

"You look really nice in your new hairstyle Mia, when did you cut it?"

"Oh thank you Kev. Oh my friend Leah cut it last month"

"Yeah you look great" la Joe till.

Jag tittade på honom och han log. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

"So you guys grow up together huh?" frågade Eric och tog en tugga av sin hamburgare.

"Yes, we we're neighbors" sa Nick.

"Wait a minute" sa jag "How did you guys meet up?"

"They watched our football game and we talked and decided to take a lunch together"

"Yes he's right , but we didnt expect too see you here " sa Joe.

"And I didnt expect to see my boyfriend dragging my 'brother's with him"

"Fair enough" sa Eric "I didnt expect that hm your so called " brothers" were your ...brothers. If that made any sense"

"Nope that didnt make any sense at all" sa jag och alla skrattade.

Kevin sköt ifrån sig tallriken och sträckte lite på armarna. Samtidigt så tittade han på sin armklocka.

"Shit" sa han

"What Kev?" frågade Joe.

"Our soundcheck"

"What time is it?"

"2 pm"

Nick slängde sig upp från stolen. Detsamma gjorde de andra två.

"Okey, we have to call Big Rob"

"No , you dont have to" sa jag "Im sure that Eric can drive you"

Jag tittade på Erik.

"Um of course"

"Thank you so much , well I can pay for the food" sa Joe och tog fram sin plånbok.

"No you're not. I can pay" sa jag allvarligt

"No no Lee" sa han med ett léende och räckte öppnade sin plånbok började upp mot kassan. Medan jag, Joes bröder och Eric drog oss mot bilen.



Authors Note:
Long time. No Writing.
Haha förlåt. Men jag har liksom. Ja jag ska inte skylla på skolarbetet som jag har gjort i de andra 14 uppdateringarna. Jag har liksom inte fått "inspiration" eller vad man ska kalla det. Men nu får det ta och ändras.

take care
/
Isa www.isaponturo.blogg.se