"Plane number 152 to San Diego is leaving in 30 minutes. Plane number 152 is leaving in 30 minutes. The passport and security control is closing soon so please have your passport and boardingcard ready"

Mamma tittade på mig med tårfyllda ögon.

"I'm gonna miss you so much Honey"

"But mum, i'm only gone for another halfyear and you're calling me like 4 times everyday haha"

"You are only seventeen... and you're studying in a place on the otherside of the country. Alone"

Jag bara log och gav henne en till kram.

"I promise. I will be careful"

Innan jag vände mig om för att gå så sa jag även hejdå till pappa. Han var inte lika tårfylld och orolig som mamma, för han förstod mig. När han var i min ålder så ville han också göra någonting av sitt liv.

"Take care Mia , i trust you, and you know that" Han klappade mig på axeln.

Jag tittade på min mobil klocka. Jag var tvungen att gå nu. Mamma och pappa fick en sista kram och sen så tog jag stegen mot säkerhetskontrollen för att sedan ta mig till mitt flyg.

Min jul har varit underbar. Jag förstod verkligen hur mycket jag behöver min familj och vänner och bara på ett halvår hade jag lyckats sakna dem till döden. Och nu väntade en ny termin med arbete,skola, läxor och prov.
Men jag har ju Rach.

"Wait"
Jag vände mig om.
Mot mig kom någon springandes.
Joe stannande framför mig anfådd och med flåsande andetag.

"Joe?" frågade jag förvånat

"Yeah , what do I look like. A ghost maybe?"

"Haha so funny"

"My last name is Funny"

Jag orkade inte ens kommentera den meningen. Utan bara suckade.

"So why are you here Mr.Funny?"

"Saying goodbye to you?"

Han såg ganska seriös ut.

"My brothers could'nt make it here so and actually not me either but you know me. I always find my ways"

"You have alot with you band right?"

"Yeah and remember when I told you about the problems with our label?"

"Mm"

"It's worse now"

Enda sedan Nick's sjukdom så har Jonas Brothers haft problem med inställda konserter,intevjuer,möten och det tycktes inte deras skivbolag Columbia Records gilla.

Det svåra har varit att få Nick att förstå att det verkligen inte var hans fel. Jag har i timmar suttit och pratat med honom, men även fast folk kallade honom smart och mogen så var han bara 13 år.

"Gate number 5 is closing in 5 minutes"

Shit. Och jag hade inte ens passerat säkerhets kontrollen än.

"Holy shit , i need to go now"

Jag tittade upp på Joe.

"Yeah , but before youre leaving you have to promise me that were gonna keep our contact this following term and that our friendship is going to be the same like it always been" sa han och tittade mig rätt i ögonen.

Än en gång så trodde jag att jag skulle ramla baklänges. De där ögonen var farliga, vilken tjej som helst skulle göra som jag och freaka inombords.

Saker var inte detsamma som förut. Verkligen inte.
På lovet hade vi inte pratat så mycket som vi brukade göra och jag hade försökt att undvika Joe så mycket som möjligt under tiden jag hade vart här. Jag klarade bara inte av att vara i hans närhet.

"I promise" sa jag med ett halv leende.

"Good" och kramade mig.

Jag passade på att lukta på hans hals och hår som luktade ny duschat.
Kanske så skulle det dröja länge innan jag fick känna hans lukt igen.

"Mia you have to leave now!" hörde jag hur mamma ropade.

Jag släppte genast taget om Joe och gav allihopa en liten vinkning . "BYE" skrek jag så att alla i korrideren tittade åt. Joe och min pappa skrattade men jag hade inte tid att vända mig om att se.

Nu väntade en andra termin i San Diego.

Authors Note:
Na Na Na,
Sorry för att det har tagit så lång tid med ett nytt kapitel. Nu är det ju slutet på terminen och jag har bråkat med en hel del prov och läxor. Men snart så blir det ändring på det när Jullovet kommer!!!

Fortsätt gärna kommentera och sprid den här ficen vidare!

tack

isa