Stress stress stress...

Jag sprang fram och tillbaka runt i lägenheten med skurmoppen,dammsugaren,dammtrasan och allt som hade med städning att göra.

"Ehm honey i know that the one and only Joe Jonas is coming over for lunch but that doesnt mean that you have to clean the whole apartment. I mean yah he's famous and so, but he's not the queen of England"

"Easy for you to say. You dont know him" sa jag medan jag susade i hallen med skurmoppen som nu var dränkt med vatten.

"No i dont. But does he really care about how it looks here?"

"No but i care"

Eric suckade och satte sig i soffan och tittade på tv.

Efter ett tag så sa han:

"Mia"

"WHAT?" skrek jag.

"The toilet. I think you forgot the water tap."

"Oh fuck"

Jag skyndade mig mot toaletten men precis då jag skulle kliva över tröskeln så kom jag på att jag hade ställt vattenhinken där så jag lyckades springa på den,halka,och få vatten över halva mig och nu dessutom halva vardagsrummet.

"FUCK MY LIFE"

"Honey whats wron- WHOA!"

"Please dont say anything. Thanks"

Jag försökte ställa mig upp men golvet var halt och mina kläder hängde som klister efter kroppen.

Duns

Medan jag for i golvet och slog i hakan så hårt att jag ville gråta så ringde det på dörren.

Nice. Just nice.

"Wait, dont open"

"Too late" sa Erik med ett flin

Jag fick plötsligt en enorm lust att leta fram pappas gamla luftgevär.

Jag hörde steg i hallen

"Whoa ...Lee"

Jag bestämde mig för att inte säga någonting eller se på någon av dom så jag ställde mig upp,gick in på toaletten utan att se på någon av dom, och tog en varm lång dusch.

När jag kom ut från duschen så sprang jag snabbt in till vårt rum och tog på mig de första kläderna jag hittade i garderoben.

När jag kom i köket så satt båda knäpptysta.

"Hello guys... "

Inget svar.

Jag satte mig ner brevid Eric.

"Why are you so quite. Did someone die?"

Fortfarande inget svar. Jahapp

Jag tittade på Joe för att han skulle säga någonting. Han har allid varit en expert på att avbryta pinsamma tystnader.

Han uppfattade min blick direkt och sa

"Haha Mia. You looked really wet. Were you trying to build your own swimmingpool in your hall?"

"Haha im laughing my ass off" sa jag och tittade irriterat på honom.

Han ryckte på axlarna och gjorde en tillgjord sorgsen min.

"At least both you and the apartment are clean"

"Literally" sa Erik.

Jag förväntade mig att Joe skulle skratta med han tittade inte ens på Erik utan var fortfarande fullt fokuserad på mig.

"So Mia take me on a little tour. I wanna see the apartment"

"Its nothing special"

"Everything you have is special. And i really wanna see"

Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp.

"If you say so"

Erik kom efter oss.

"Lets start with the closest room , our bedroom. Well if you want to see it"

"Sure"

Vi begav oss mot rummet mitt imot köket.

Jag älskade verkligen sovrummet. Det var det ända rummet vi hade intrett efter min vilja. Vita tapeter, en stor dubbelsäng från Deux,två stora spegel garderober. Men det som jag gillade mest , och som gjorde rummet till "mitt" var tavlan som hängde ovanför sängen.

Tavlan jag hade fått på min av min kusin Elise för en massa år sedan. Måntavlan.
Jag har som sagt alltid varit väldigt facinerad av månen. Det spelar ingen roll om jag jobbar eller har andra planer på en fullmåne kväll. Jag måste få vara hemma och sitta vid fönstret och se på månen.

När jag var liten så brukade jag och Joe låna en stor röd filt och sätta oss på hans gräsmatta och bara ligga där i flera timmar och titta på den. Den gav mig trygghet i alla lägen.

"Wow" sa han "This is soooo Mia"

Jag log. Han hade helt rätt.

"You can take a closer look if you want to" sa Eric.

Joe svarade bara "Mhm"

Någon hade visst vaknat på fel sida.

Joe gick längre in i rummet och gick fram till nattduksbordet där han studerade ett foto.
Det var ett foto på mig och Eric, den sommardagen vi förlovade oss.

Han tittade snabbt på det men tittade snart bort igen.

Han tittade sen lite nogare på tavlan och jag kunde se ett léende i mungiporna.

"Nice Lee , really nice"

"Thank you" sa jag.

Eric sträckte på sig. "Maybe i should start with the lunch"

"No no its okay" sa Joe "I have to goo, Have to call my gi- my mum doesnt know that im here so i have to go. It was nice to visit you. Really nice apartment"

"But Joe.."

"No its okey. But i really have to go now"

Jag och Eric tittade förvånat på honom när han gick förbi oss och tillbaka till hallen.

"Are you sure?"

"Yes Mia , im totally sure. It was really nice of you. Maybe another time"

Han tog på sig sina skor och sin höstjacka.

"See you tonight"

Så stängde han dörren.

---

För fancy,för billig,för tjock, för smal, för gammelmodig, för modern,för casual.

"Come on Mia, its only a dinner"

"A dinner with 3 rockstars and their family who i havent met in nearly 2 years"

"But you know these guys, just take something on"

Jag suckade.

"I cant just wear something, they live at Hotel Ritz. The fanciest hotel in London. People there just dont wear something Eric"

Nu var det Erics tur att sucka. "You are hopeless"

"A hot hopeless" sa jag och kysste honom på munnen.

"My hot hopeless" rättade Eric och kysste mig tillbaka.

Jag var kvar i hans armar ett tag tills det hettade till lite och jag kände hur tiden bara hade gått.
"Holy shit" sa jag och titade på klockan. Jag stod ju fortfarande bara i underkläder och hade inte valt ut min outfit för kvällen.

"Mia"

"What?"

Han gick fram mot mig.

"Just wear this. I like it"

Han höll upp en svart klänning. Han hade rätt. Den var urläcker.

"But, why? from where? how?" frågade jag förvånat

Han skrattade. "I bought it for you last week"

Då var jag bara tvungen att ge honom en stor kram igen.

"Youre a life saver Eric"

Authors note:
Har inte haft dator på sååååååååååhääääääääär länge.
men hej. ett nytt kapitel. woho. nästa chapter är om middan. oja spännande.
kommentera så får ni snart se att ett nytt chapter är uppe!!!