Vi satt alla i vardagsrummet framför våran öppna spis. Min familj och familjen Jonas.
Jag satt i en fotölj och bara lyssnade på alla deras minnes prat. Det var som "a trip down memory lane".
Då vi hade åkt upp till Canada för att åka skidor och Joe fick mig att slicka på den här stolpen så jag fastande och mamma fick hälla varmt vatten över tungan så att den skulle gå loss.

Och dagen då Frankie föddes och då Joe och Nick sov över hos mig så fick han oss (Inte Nick) att smyga ut på natten och åka ner för backen med våra sparkcyklar, även fast det var bäcksvart ute. Så klart så föll jag omkull och skrapade upp båda mina knän och skrek tills grannarna tittade ut genom fönstret.

Det roliga med alla minnen är att det alla har så mycket att göra med Joe. Jag menar. Vi två hade ju hittat på allt möjligt under våra år som barn. Det kändes som en evighet sen vi stod utanför Mrs. Potts dörr och försökte sälja våra handplockade blombuketter för en dollar.

Tiden går för snabbt. Det är vi nog alla överrens om...

Mamma bad mig gå upp till förrådet på övervåningen för att hämta gamla fotoalbum så jag ställde mig upp och gick upp för trappan till förrådet. Albumen låg högst upp på en hylla så jag fick först leta en pall så jag kunde nå dem.
När jag väl fick tag på dem så begav jag mig ner igen.Men när jag gick förbi köket så var det någon som drog in mig mot köket. I nästa sekund så var jag tryckt mot väggen med en varm hand på min kind och en arm som höll om min midja. Joe's läppar var pressade mot mina.

Jag skrattade till och drog bort mitt huvud. "Joe"

"What" sa han och tryckte sina läppar mot mina igen.

"No, Joe, not now. Our parents are in the room next to us"

"So what" sa han otåligt

"Joe. I can't."

"Why?"

Hans ansikte var bara några millimeter ifrån mitt och jag kände hur han andades i mitt ansikte.

"Kevin" sa jag.

Han fortsatte titta på mig.

"He's your own brother..-"
"It could be our secret. Like old times you know. We don't have to tell anyone. I don't care as long as I can have you" avbröt Joe mig.

Jag bara tittade på honom oh kände hur mina mungipor log lite.

Jag pussade honom snabbt på munnen och drog bort hans händer.

Sen sa jag "You don't know how much I hate myself for this Joe. You have no idéa of how much I want to be with you, and it doesnt matter how much I want to deny it. But I can't help it. But we need to work things out Joe. And i'm pretty much dating your brother now so.."

"But you don't love him"

Jag kunde inte ljuga. Inte i hans ansikte.

"No but.."

"You love me right?"

"Yes but..."

"Thats what matters" sa han och kysste mig snabbt på munnen igen och gick in i vardagsrummet.

Jag var tvungen att luta mig mot väggen och andas lite.

'That guy still knows how to take my breath away...' sa jag tyst för mig själv

När jag väl fick mig själv på fötter igen så vinglades jag tillbaka till fotäljen.

"Mia!"

"Mm" drömmandes.

"Are you alright? Where's the photo albums?"

"Mm" sa jag igen.

"They are in the kitchen I think, I let her taste some of the delicious dessert we brought that I helped mum to make yesterday. And I think she liked it."

Jag tittade på Joe. Han flinade.

Jag ställde mig upp för att gå och hämta dem, men i samma sekund så hade Kevin ställt sig upp.

"Its okey Mia, sit down. I can go and get em"

Han gav mig en snabb puss på kinden, och mitt ansikte stelnade upp.

Här kom den. Ångern.

Jag satte mig ner igen och försökte att ignorera både han och Joe hela kvällen.

Klockan närmade sig 1 tiden, och Frankie låg och sov i Denise's famn och jag kände själv hur sömnig jag var.

"Thanks for everything Lynette, thanks for inviting us over. It's really nice catching up again"
sa mr. Jonas och ställde sig upp.

"Come on boys"

De alla började röra på sig, jag förstod att Kevin skulle komma och vilja säga godnatt så jag slapp snabbt ut någon om att jag var trött och skyndade mig upp för trappan.

Men innan jag han gå in i mitt rum så drog någon mig i armen.

"Nick, what are you doing?"

"The question is what you are doing Mia.."

Jag försökte se förvånat på honom. Som att jag inte visste vad han pratade om.

"You can't fool me Mia, But I think you can fool Kevin, and I don't want you to do that. Kevin is my brother so i have to be on his side."

"What" sa jag, mycket väl medveten om att jag än en gång var busted av Nicholas Jonas.

"It's pretty obvious when both you and Joe is coming back to the living room with dorky smiles on your faces"

"He just told me a funny joke.-"

"He said that he let you taste some dessert"

Ouch.

"Nick..-"

"No Mia, Kev's my brother and i don't want his heart to be broken again. Especially when he and Danielle went on a little pause. Even though I don't get how he can't see how you guys look at eachother"

"I have no* idéa what you guys are doing Mia, but I don't want any broken hearts. You know how you felt when Eric betrayed you. So you better watch out.."

Sen så gick han lugnt ner igen.





authors note:
ouch. några dagar för sen haha.
jag är på bättrnings vägen i alla fall.

love isa.

De är i stan.

De är alla i samma stad som mig. Igen.

Mina vänner sen födsel. Min bästa vän, Min andra bästa vän eller jag vet inte riktigt vad vi är nu.. bästa vänner? vanliga vänner? bekanta sen en lång tid? , och min pojkvän. Eller jag vet inte heller om han är min pojkvän... eller vi bara vänner? påväg mot mer-än-vän hållet?

Herregud. Det här är så förrvirrande, och inte gör jag det lättare genom att springa runt i rummet utan ett riktigt syfte. Utan , jag bara springer runt.

Jag fick nyss ett sms från Kevin som sa att han tyvärr var fast i sina morföräldras revir för kvällen, och av någon underlig anledning så kände jag mig .... lättad. Jag är en sådan hemsk flickvän.

Alltså. Det var ju inte så att jag inte ville träffa honom. Jag älskar ju honom. Tror jag. Jag har ju känt honom så länge.... och visst finns det känslor. Jag kände ju dem den där kvällen i London då han kysste mig. Så visst var de ju där. Men varför blev jag då så lättad?

Jag måste verkligen komma i kontakt med mina känslor bättre....

Mamma ropade på mig.

"What is it?"

"Denise texted me, they're back in town at her parents house for the holiday" sa hon glatt och tittade på mig om jag skulle reagera. "Aren't you going to see them?"

Oj.

Jag försökte klämma fram ett léende som ändå slutade upp lamt.

"Na. Joe texted me and said that they were going to do some family stuff and couldn't get out of the house"

Varje gång jag ljuger så vet jag att det är fel. Även fast det vara var en liten vit lögn om att Joe istället för Kevin hade sms:at mig så kändes det bättre på något sätt att säga.

"Really?" hon gav mig en blick. "Did Joe really say that?"

Hennes ansikts uttryck gjorde mig lite orolig. Kunde hon veta? Gud varför var jag tvungen att säga så.

"Y-Yeah J-Joe"

"I might not be his best friend or haven't really talked to him i na few years but I know Joseph Jonas enough to know that if he gets told to not go out, he goes out"

Hon måste ha sett mitt ansikts uttryck så hon sa direkt efter sa hon:

"Honey, I don't know if something has happend between you guys. But I can see that there's problem, and I know you guys has a very special past. But my advice is to try to really take care of it. It's really rare to have a relationship like you and Joe."

"Mu-um"

"No Honey. Im not trying to embarass you. And don't think that ive seen the way you guys look at eachother. Denise and I used to dream and talk about it all the time when you were kids. You guys share something really, really special an-"

"Mum it's not like that...."

"-  like I said. Im not going to embarass you. So this conversation is now over, and I want a hug"

Jag visste inte vad jag skulle säga, och när hon kramade så viskade hon:

"Sorry Sweetheart, I was just kidding. I know that you guys are just friends and will always be. But a mother can dream right?"

Om hon bara visste....

Hon skrattade,släppte taget om mig och klappade mig på huvudet.


"I'm gonna prepare dinner. Your uncle is coming over soon"

Jag nickade och skyndade mig upp på mitt rum.

Jag slängde mig över sängen och tog upp min iphone som låg på sängbordet.

2 nya sms.

Det första var från Mandy.

hi gurl. the mall has a midnight opening. grab some $ and some hot outfit and well go clothes AND man shopping. ya babe. we gotta find u a man asap.

Jag himlade med ögonen. Gode gud Mandy.

Sen tittade jag på andra sms:et

Hey! Good and bad news. The good one is that were going do uncle Josh tonight instead. But the bad news is that I still cant go out tonight. Miss you. K

Nice.
Jag svarade snabbt på Mandy sms och sa att jag (tyvärr) inte kunde gå ut ikväll, och Kevins orkade jag inte ens svara på. Grejen är den att jag inte visste vad jag skulle svara efter som att sms:et inte precis ledde till något.

Visst han är min sort of? a? boyfriend? tror jag i alla fall, och vill väl bara ha social kontakt.

Gud. Jag behöver verkligen en dusch för att lätta på tankarna.


20 minuter senare så klev jag ut ur duschen.

Jag tog en snabb titt på klockan och såg att den var halv 7. Oj, min morbror borde vara här snart, och han har säkert med mina halv jobbiga kusiner så det är bäst att jag gör mig klar.

Jag drog snabbt på mig kläder men hittade inte byxorna jag hade tagit fram så jag sprang ner till  köket.

"Mum, have you seen my-"

"Whoa mum. Why are there some many plates. Did you invite your aunt Marie and her kids?"

"No, actu-"

"Surprise, or well not a surprise"

Jag stelnade till. Innan jag han reagera så hade mamma gått ur min syn och jag hörde hur hon sa:

"Aaaah. Hi. God you're so big. What've you been eating lately"

Jag kunde inte ens röra mitt finger.

"Hiiii Meeah" sa en välbekant röst.

Framför mig stod nu Frankie Jonas med ett inslaget paket.

"I made you these" sa han lyckligt.

"T-thanks" sa jag och försökte le.

Nu så slappnade mina muskler äntligen av. Men när jag precis var påväg att vända mig om så tog någon i min arm och jag ryckte till och flög bakåt.

"Whoa" sa Joe "Sorry if I scared you"

Jag bara stirrade på honom. Men jag märkte att han inte tittade tillbaka. I alla fall inte i mina ögon för hans blick koncenterade sig just nu på mina ben.

Fuck. Mina. Byxor

"Oh sorry sa jag. I'm gonna change" sa jag och sprang upp. Ja bokstavligt sprang.

Vilken idiot jag är. Vilken i d i o t jag är.

Men det var så många frågetecken i mitt huvud just nu. Jag var så chockad och förvirrad att jag bara drog på mig ett par spets leggings och en svart top och sprang ner igen.

Vad i helvete håller jag på med?

När jag kom ner så möttes jag av hela familjen Jonas. Ja hela familjen Jonas. Inklusive Uncle Josh.

"Uhm Hi" sa ja försiktigt.

Alla hälsade tillbaka glatt , och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Så jag satte mig i soffan i vardagsrummet och försökte att undvika tre vissa ögon på vägen.

Men när jag hade lutat mitt huvud mot soff kanten och blundade. Jag var tvungen att försöka lugna stressen lite.

Jag kände hur någon satte sig brevid mig.

"Hi" sa Kevin.

Jag fick ur mig ett hej tillbaks.

"Are you alright?"

"Um yeah.."

Han tog försiktigt tag om min hand, och jag lät den ligga kvar i hans grepp.

"Why are you here?" frågade jag

"What? Don't you want me here?" frågade han och skrattade. Men han måste ha lagt märke till min allvarliga blick.

"No Of course not. Im just surprised"

"Well , I think our parents fooled us both"

Men just då så ropade mamma att det middan var klar.

I nästa minut så satt vi alla runt bordet, och alla hade redan sjunkit i prat igen.

Det var som att de inte hade träffats på flera år. Fast det var ju visserligen sant men ändå.

Jag kunde få ut några andra ord än "Im good, Thanks och You too"

Kevin och Nick var i en djup diskution med min pappa om gitarrer (Min pappa jobbar i en gitarr butik och är expert). Mamma och Denise pratade väl om något ointressant som de alltid pratar gör.
Frankie var upptagen med att skära sin köttbit
Och Uncle Josh gick precis till toaletten.

Den ända som varken åt eller pratade med någon var Joe.
Han log mot mig.

"Your mum is such a great cook" sa han.

Jag nickade och tittade på hans tallrik. Han hade redan ätit upp allt och jag kunde inte låta bli att skratta till för mig själv. Så typiskt Joe. Vi hade knappt suttit här i 10 minuter och han hade redan glupskat i sig allt.

"What" sa han med med ett flin.

"Nothing, just thinking that you're exactly like before"

"You think i've changed?"

"No, not that. Y'know.."

"Well Amelia. Im pretty awared that im right now a world famous music star with a nice house,nice car and girls chasing me everyday. To not talk about my flawless look"

Ha flinade ännu mera.

"Just kidding!"

"Hah, very funny wannabe rockstar"

"I'm not a wannabe rockstar"

"Oh excuse me Mr. Tight Pants"

"Hey watch it! Just admit that you think that my legs are the sexiest thing youve ever seen"

"Yeah right" sa jag.

Jag skrattade så mycket att jag skakade.

"Hey" sa han nästan viskandes. "It's snowing. Lets go out and build a snowman"

"Are you going out? Can you take Frankie with you" frågade Mrs.Jonas

Joe suckade och sa okej.

"Where are you going?" frågade Kevin, "Im coming with you!"

"Me too" sa Nick.

Så vi ställde oss upp och gick mot hallen.

Vi drog alla på oss våra ytterkläder utan att säga ett ord.

Men väl i den stunden så kände jag hur jag plötsligt behöve gå på toa.

"You guys can go out, im coming in a second"

När jag kom ut från toan så hade mamma ställt fram en bricka 5 muggar och choklad som jag skulle ta med mig ut. Så jag gick mot bakgårds dörren och försökte öppna dörren som inte direkt var en match med den klumpiga brickan jag höll i handen.

Men tillslut så fick jag upp den och traskade ut.

"Guys, mum ..-"

I nästa sekund så låg jag på backen med het choklad över mig. Jag kunde inte se någonting för jag hade kall snö över hela ansiktet och innanför jack-kragen.

"Whoops" hörde jag.

Jag kokade av ilska och ställde mig upp.

"OH MY FUCKING GOD. WHO THE FUCK WAS THAT? I SWEAR IM GONNA KILL YOU"

"Whoopsie" hörde jag Joe säga igen. Den här gången så full i skratt att han knappt kunde stå på benen.

"JOE!!"

"Are you okey?" frågade Kevin som nu stod framför mig "God, you're so wet I think we should jus...-"

Smash. Kevins ansikte hade också blivit träffad av en snöboll.

"Okey. That was enough. Come on Mia, the war is on"

Han sträckte ut sin hand med ett flin och drog upp mig.

"SNOW WAR!!!!" skrek Frankie. "I'm with Kev and Mia. Nick you can go with Joe"

Joe och Nick sprang iväg.

"So" sa Frankie. "We gotta get a plan..hm"

"Joe is all mine" sa nästan skrek jag.

"Go n get him woman. And try to not kill him haha. We could use him as a hostage"

Jag skakade på huvudet och sa "Nono" med ett flin. "He's all mine"

"Come on Kev" sa Frankie och drog iväg Kevin runt huset.

Hm tänkte jag när de var ur syn.

Om jag var lika dum och osmart som Joseph Jonas. Vart skulle jag gömma mig då?

Jag behövde inte ens tänka till, jag visste redan var han var.

Jag begav mig mot träkojan som pappa hade byggt åt oss när vi gick på lågstadiet.

Bingo. Det lyste någonting från kojan. Säkert hans mobiltelefon.

Jag klättrade försiktgt upp med en näve fylld med snö.

När jag kom upp så satt han med ryggen mot mig, och ena handen mot örat.

"No Taylor, It's okey. Yeah I miss you too"

Oh.

Det sög till lite i magen. Men jag ryckte till för mig själv.

Whatever. Nu hade jag i alla fall min chans.

Han hade inte märkt att jag hade kommit. Så jag smög försiktigt fram och skrek:

"Boyahhh"

Han vände sig om snabbt och jag tryckte snön i hans ansikte.

"God!!" lät han.

Jag skyndade mig så snabbt jag kunde ner för trappan men jag märkte också hur han var tätt efter mig.

"Little Lady You'll regret this.."

När jag nådde marken så sprang jag så snabbt jag kunde. Men snön var djup och jag sjönk och sjönk och det blev segare och segare, och nästa minut så låg jag på rygg djupt nere i snön och såg i slowmotion hur Joe flög över mig. Han låg bokstavligt över mig.

"Aoutch, watch it fat man"

Hans näsa tog nästan i min.

"What did you just call me?"

Han tog tag i mina armar och lyckte på huvudet och ryggen och höll fast mig i snön.

Jag skrattade så mycket att jag nästa inte kunde andas.

Joe tittade på mig med sina bruna ögon och hans kinder var helt rödrosiga av snön jag hade träffat honom med.

Han tog upp en näve snö med ena handen och höll den ovanför mitt ansikte.

"Please Joe, Please"

"Now she's forgiving"

"Joe, please I BEG YOU!!!. Im sorry!!"

"And what will you do for me Richter? What will you do for me?"

"I can bake you.. I dont know, a Pie maybe?"

"My mum can make me pies everyday"

Jag gav förslag om att städa hans rum.

"My both of them? Ive got two. One here and one in Dallas"

"Whatever!" skrek jag.

Men han tog inte bort handen med snö utan sänkte den mot mitt ansikte så den kom ännu närmre"

"JOOOE!" skrek jag och stängde mina ögon. Jag förstod att han skulle släppa "Please don't"

Men istället för kall snö som jag hade förväntat mig att få så blev mina snö och kyl bedövade läppar varma.

Jag ville inte öppna ögonen. Jag ville inte möta fruktan som jag visste att jag skulle möta.

Så jag fortsatte att blunda, utan att röra en enda kroppsdel.

De var så softa som alltid. Hans läppar.

Men försiktigt så öppnade jag ögonen. Hans var stängda. Så jag stängde snabbt mina.

Jag kom sen på mig själv med att kyssa honom tillbaka. Jag vet inte hur det gick till men jag kunde inte sluta.

Han verkade ganska chockad, för han släppte taget om mina läppar och bara stirrade förvånat på mig.

Det var som att det var en fråga i hans ögon.

Ena sekunden så tittade vi rätt in i varandras ögon.

Sedan så var han läppar på mina än en gång, och jag öppnade min mun och kände hans tunga som han försiktigt förde in.

Han hade tagit av sin vante på ena handen och höll den på min kalla kind och fortsatte att kyssa mig.

Och så hemsk som jag var så fortsatte jag att kyssa honom tillbaka. Med tungan. Som vi aldrig hade gjort förut.

Hur mycket jag än ville förneka det så kände det .... bra. Mycket bra om jag ska vara ärlig.

Alla de gångerna jag har försökt att lura mig själv när någon annan kille har kysst mig så har jag inbillat mig själv att det skulle vara som det här. Jag kanske låter tjorvig och förvirrad nu. Men det här, var bättre än det jag hade tänkt mig att det skulle kännas.
Att kyssa honom alltså. Med tungan.

Så passionerat.

Men så väcktes jag till liv.

"Oh god" sa jag och släppte snart taget om honom.

"Mia" sa han anfått. Jag kände hans hjärtslag.

"Mia" upprepade han. "You have to know, you have to know I lo-"

"DON'T say it"

"I love you"

Jag tryckte min hand för hans mun alldeles för sent. Han hade sagt det.

Jag bara stirrade rätt in i hans undrande bruna ögon.

Det var nånting. Nånting som kallade på mig. Det var så ja. Jag kan inte förklara.

Vi tittade nog på varandra i säkert 20-30 sekunder.

De var så vackra. Hans ögon. Jag skulle kunna titta in i dem i flera hundra år utan att känslan skulle förändras.

Så den här gången var det jag. Det var jag som slängde mig över honom, och kysste honom som aldrig förr.

------

Authors Note
god. ni anar inte hur söta ni som kommenterade förra inlägget är!
och tack! ja jag ska skärpa mig med min uppdatering och det lovar jag från och med nu.
En ny update varje vecka!!!! Jag lovar och svär!!!

Tack för att ni har hängt kvar i storyn!!! Love u guys :)