Vi satt alla i vardagsrummet framför våran öppna spis. Min familj och familjen Jonas.
Jag satt i en fotölj och bara lyssnade på alla deras minnes prat. Det var som "a trip down memory lane".
Då vi hade åkt upp till Canada för att åka skidor och Joe fick mig att slicka på den här stolpen så jag fastande och mamma fick hälla varmt vatten över tungan så att den skulle gå loss.

Och dagen då Frankie föddes och då Joe och Nick sov över hos mig så fick han oss (Inte Nick) att smyga ut på natten och åka ner för backen med våra sparkcyklar, även fast det var bäcksvart ute. Så klart så föll jag omkull och skrapade upp båda mina knän och skrek tills grannarna tittade ut genom fönstret.

Det roliga med alla minnen är att det alla har så mycket att göra med Joe. Jag menar. Vi två hade ju hittat på allt möjligt under våra år som barn. Det kändes som en evighet sen vi stod utanför Mrs. Potts dörr och försökte sälja våra handplockade blombuketter för en dollar.

Tiden går för snabbt. Det är vi nog alla överrens om...

Mamma bad mig gå upp till förrådet på övervåningen för att hämta gamla fotoalbum så jag ställde mig upp och gick upp för trappan till förrådet. Albumen låg högst upp på en hylla så jag fick först leta en pall så jag kunde nå dem.
När jag väl fick tag på dem så begav jag mig ner igen.Men när jag gick förbi köket så var det någon som drog in mig mot köket. I nästa sekund så var jag tryckt mot väggen med en varm hand på min kind och en arm som höll om min midja. Joe's läppar var pressade mot mina.

Jag skrattade till och drog bort mitt huvud. "Joe"

"What" sa han och tryckte sina läppar mot mina igen.

"No, Joe, not now. Our parents are in the room next to us"

"So what" sa han otåligt

"Joe. I can't."

"Why?"

Hans ansikte var bara några millimeter ifrån mitt och jag kände hur han andades i mitt ansikte.

"Kevin" sa jag.

Han fortsatte titta på mig.

"He's your own brother..-"
"It could be our secret. Like old times you know. We don't have to tell anyone. I don't care as long as I can have you" avbröt Joe mig.

Jag bara tittade på honom oh kände hur mina mungipor log lite.

Jag pussade honom snabbt på munnen och drog bort hans händer.

Sen sa jag "You don't know how much I hate myself for this Joe. You have no idéa of how much I want to be with you, and it doesnt matter how much I want to deny it. But I can't help it. But we need to work things out Joe. And i'm pretty much dating your brother now so.."

"But you don't love him"

Jag kunde inte ljuga. Inte i hans ansikte.

"No but.."

"You love me right?"

"Yes but..."

"Thats what matters" sa han och kysste mig snabbt på munnen igen och gick in i vardagsrummet.

Jag var tvungen att luta mig mot väggen och andas lite.

'That guy still knows how to take my breath away...' sa jag tyst för mig själv

När jag väl fick mig själv på fötter igen så vinglades jag tillbaka till fotäljen.

"Mia!"

"Mm" drömmandes.

"Are you alright? Where's the photo albums?"

"Mm" sa jag igen.

"They are in the kitchen I think, I let her taste some of the delicious dessert we brought that I helped mum to make yesterday. And I think she liked it."

Jag tittade på Joe. Han flinade.

Jag ställde mig upp för att gå och hämta dem, men i samma sekund så hade Kevin ställt sig upp.

"Its okey Mia, sit down. I can go and get em"

Han gav mig en snabb puss på kinden, och mitt ansikte stelnade upp.

Här kom den. Ångern.

Jag satte mig ner igen och försökte att ignorera både han och Joe hela kvällen.

Klockan närmade sig 1 tiden, och Frankie låg och sov i Denise's famn och jag kände själv hur sömnig jag var.

"Thanks for everything Lynette, thanks for inviting us over. It's really nice catching up again"
sa mr. Jonas och ställde sig upp.

"Come on boys"

De alla började röra på sig, jag förstod att Kevin skulle komma och vilja säga godnatt så jag slapp snabbt ut någon om att jag var trött och skyndade mig upp för trappan.

Men innan jag han gå in i mitt rum så drog någon mig i armen.

"Nick, what are you doing?"

"The question is what you are doing Mia.."

Jag försökte se förvånat på honom. Som att jag inte visste vad han pratade om.

"You can't fool me Mia, But I think you can fool Kevin, and I don't want you to do that. Kevin is my brother so i have to be on his side."

"What" sa jag, mycket väl medveten om att jag än en gång var busted av Nicholas Jonas.

"It's pretty obvious when both you and Joe is coming back to the living room with dorky smiles on your faces"

"He just told me a funny joke.-"

"He said that he let you taste some dessert"

Ouch.

"Nick..-"

"No Mia, Kev's my brother and i don't want his heart to be broken again. Especially when he and Danielle went on a little pause. Even though I don't get how he can't see how you guys look at eachother"

"I have no* idéa what you guys are doing Mia, but I don't want any broken hearts. You know how you felt when Eric betrayed you. So you better watch out.."

Sen så gick han lugnt ner igen.





authors note:
ouch. några dagar för sen haha.
jag är på bättrnings vägen i alla fall.

love isa.