Chapter 23: Practically Family

"Can you please just go. Thanks"

"Joe"

"Are you deaf Nicholas? Go and check your bloodsugar"


"Haha. Very funny. Your diabetes jokes are getting really old" sa Nick torrt.

Jag drog lite i gitarr strängarna och ignorerade honom.

"Working on something new?" frågade min bror.

"Obviously"

Han suckade

"Are you really sure that you arent the one with the low bloodsugar?"


Jag svarade inte utan fortsatte att spela på gitarren.
Nick satte sig på andra änden på dubbelsängen i mitt hotellrum.

"That sounds familiar"
sa Nick. "You've played it before"

"I know" sa jag drygt.

Han var tyst några sekunder. Sen sa han "Joe can I ask you something?"

Jag ryckte på axlarna.


"Like honestly man. What are you living for right now? Whats the most important things in your life?" sa han hur lungt som helst med en mycket seriös blick.

Jag tittade konstigt på honom. Vad var det där för en weird fråga?

"Um what?"

Nick tog ett djupt andetag och upprepade meningen lika lugnt som innan"

"Ill repeat it for you. Joe , Whats the most important things in your life? Like really.  Youre a human. You have a heart. Everyone with a heart can care. So what do you care about the most in this world?"

Det som betyder mest för mig. Det är väl självklart för vem som helst.

"Im waiting"

"Whats that for a question Nick? Isnt it obvious? My answer is the same as yours. Music,Family,Friends , My loved ones what more?"

Han tittade seriöst på mig.

"Thats exactly what I expected you to answer"


"So why did you ask silly?" sa jag irriterat.

"Music, Family,Friends and Loved ones" upprepade han "What should a good person do for a friend or a 'loved one'"?

"This is just stupid Nick"

Han gav mig en blick.

"Okey um. I don't know? Love them?" sa jag och fortsatte att plinga på gitarren.

"Right. What more?"

"Umm I still dont know ... maybe .. care?

Han nickade.

"More?"

"Come on Nick. What are you trying to get out of this? Are you auditioning for a movie role or something? Or are you going to quit the band and become a psychologist?" sa jag med ett flin.

"Why are you always trying to make something fun of everything?"


"Why are you acting like you're my mother?"

Han suckade ännu en gång och drog handen genom hans krulliga hår.

"Joe. Please just answer the question i asked you.."

"Oh god. I dont fucking know. Maybe always be there for them. I dont know,."

"Thats it" sa Nick lugnt.

"Are you done with these stupid questions so you can leave me alone now. Id like to have a calm and peaceful night for myself before the Camp Rock premiere tomorrow"


"Ill leave you alone soon. So Joe. If a both a friend and a person you care  about or for quoting yourself. A 'loved one' needed  you. Would you be there for this person'"

Vad var felet med honom. Alla bryr väl sig om sina närmaste. Han har ju levt med mig i nästan 16 år.

"What'dyou really think about me Nick? Of course i would"

"Really?" frågade han lugnt. "Even if that person happens to be Amelia Richter?"

"What does she have to do in this situation?"

"She's your best friend"

Vad ville han ha sagt med det?

"Was" sa jag tyst

Nick tog ett djupt andetag.

"Man listen. She needs you. Mia needs you"

"Why?"
frågade jag tyst.

"Eric"

"What about him?"

"Ask her"

"No"

"Well. I think you already know"

Jag förstod fortfarande inte vad han menade. Vet vad? Att hon är tillsammans med den där fotbolls divan?

Divan ....

Han.

Va.

Nej.

"I KNEW IT." skrek jag och ställde mig upp.

"You knew it" upprepade Nick. "This is really tough for her Joe"

"Its her own fucking fault. I warned her"

"Nobodys perfect"

"Stop quoting Hannah Montana. See, im not the one with the girl problem"

Nick suckade för tredje gången.

"That had nothing to do with this situation weirdo. And im saying it again. She needs you"

"She can fucking take care of her own buisness. Thats what she told me"

"And with that am I leaving"
sa Nick medan han ställde sig upp och gick ut från rummet.

Jag suckade. Han är tre år yngre än mig. Jag är den som ska se efter honom , inte ha honom efter mig.
Det börjar bara bli irriterande.
Och Mia. Vad fan har jag med hennes personliga problem att göra. Hon sa själv att hon inte ville att jag skulle ha någonting att göra med det. Så varför ber hon efter hjälp nu? Jag varnade henne. Jag såg direkt på killen att det var någonting konstigt med honom. I alla fall efter ett tag.

-----

"Where's Kevin?" frågade min pappa och drack lite av sitt vatten.

Vi satt nere i resturangen och åt middag.

"I don't know" sa mamma. "I think he was going to get you Nick. Earlier today"

"He's with Mia"

Men samtidigt som han sa det så hörde vi flåsande bakom oss.

"Hi honey , where've you been?"

"At Mia's
sa han medan han drog ut stolen och satte sig ner. "Is it to late for me to order or?"

"No , here you have" sa pappa och räckte över menyn till Kevin.

Han tog emot den och läste snabbt igenom.

"Well im in a mood for some beaf"
sa han och såg löjligt nöjd ut.

"What's up with you smiley face?" frågade mamma Kevin som lös som en sol.

"Nothing"

Mamma gav honom blicken.

"No mum" sa han och skrattade "I promise its nothing"

"Well. If you say so"


"Kev , just because you and Dani took a little pause it doesnt mean that you can go drooling after other girls"


"Girls?" sa Kevin stressat. "Who said anything about girls?"

"I said. And its pretty obvious Kev. Youre my brother, dont you think that I can se if you met a girl on your way home. Is she hot?"

Han såg genast lite lättad ut

"Joe stop. I didnt met a girl. Im just in a good mood. Kay?"


"Right.If you say so" sa jag och flinade för mig själv.

"Just because you ruined it with Mia!"

Jag reagerade hastigt och tittade upp på honom.

"What?"

"You did what?" frågade min mamma förvånat.

Jag tittade ilsket på honom. Men han bara flinade. Hela hans ansikte lyste 'payback'

"Joe. Did you and Mia have something together?"

"No mum. We did not."

"So what is Kevin talking about then?"

"Nothing. I just think his good mood took a trip somewhere else...-."

"Guys and mum. Can you please stop. We have lots of things to do tomorrow, so cant we just eat our dinner and then get ready for bed. Im exhausted
"

"Nicholas is right" sa pappa. "You can talk about that kind off stuff later."

"Well im done" sa jag och reste mig irriterat. "Goodnight"

Jag stormade ut ur resturangen och begav mig tillbaka till våran våning igen.

Nästa morgon så vaknade jag av att mitt Iphone alarm ringde. 5:30.  Dags att göra sig redo för morgon intervjun,signeringen i HMV och möta upp Demi och resten av casten från Camp Rock. Jag är på sämst humör och är absolut inte motiverad för en sån här dag.

" Jose, are you ready" hörde jag pappas röst bakom dörren ropa.

"In a minute"

Motvilligt så gick jag upp till en av resväskorna där jag hade kläder. Jag tittade ut genom fönstret. Sol. Kanske så skulle den här dan inte bli så dålig som jag trodde att den skulle bli.

En timme senare så satt jag i en bil på väg till radio stationen med mamma,pappa och Frankie. Nick och Kevin satt i bilen framför oss. För att undvika ännu en konflikt så satte jag mig inte med dem.

Det skulle bli en lång dag....

---

*

"Wait"

"What?"

Kevin tittade förvånat på mig.

"This is just... This is just pretty awkward Kev"

"Why?" frågade han lugnt

"You're my brother Kev"

"Not biologically"


"No but practically..."


"So you dont want to?"

Hans grönbruna ögon såg in i mina.

"I - I don't know...."

"So you want me to leave?"

Jag satt tyst som en mus.

"Mia , just tell me the truth"

"No .. no Kev i dont want you to leave, its just..you know.."

"Its okey Mia. I understand. But just one thing. Just close your eyes"

Mina ögon slöts.

"Just keep your eyes closed and hold your hand on your heart"

"Now just breath calmly"

Lagomt djupa andetag, och snart så kända jag softa läppar på mina igen. Han gjorde inte en rörelse, varken med kroppen eller munnen. De bara trycktes försiktigt mot mina. Mitt hjärta hoppade till.

"Keep holding your hand" viskade han och rörde sig försiktigt ifrån mina läppar.

Mitt hjärta dunkade snabbare än tidigare. Kanske var det någonting...?

"Just be completely honest with me now. Did you feel anything?"  frågade han fortfarande viskandes.

"Yes"
sa jag tyst.

"Did it feel good?"

Jag tänkte efter lite.


"Yes".

"There's your answer M. Think about it. And im only a phone call away. Bye"

Kevin ställde sig upp och började gå.


"Kev"

Han vände sig om.

"Thank you"

Han log och gick.

*
...

Det blev en lång dag. Lång men faktiskt helt okej. Premiären gick galant.

"We're going for some dinner at a resturant with the cast, wanna come?" frågade Nick medan han klev in i bilen som skulle föra oss bort från Royal Festival Hall där den europeiska premiären hölls.

"Maybe, where's Kev by the way?"

"He was in hurry for visiting Mia or something"

"Again?"

"Apparently
" sa Nick obrytt.

Jag tog ett andetag. "Hows shes doing? Mia?"

"Ask her" sa han lugnt.

"Nick!"

"I don't know. Well she wasnt good when I went to see her. But I dont know why. Why dontya just go and ask her , herself 'hows she doing'?

Innan jag han kliva in i bilen så hejdade jag mig.

"What are you doing?"
frågade Nick förvånat.

"Clearin stuff upp" sa jag och vände mig om med bestämda steg.

Det började bli både mörkare och kyligare ute. Jag stängde igen min jacka helt medan jag höll utkik efter en taxi.
Taxi bilarna i England var hel svarta , så det var svårt att se skillnad på vanliga bilar och taxis men efter ett tag så såg jag äntligen en bil med en lysande skylt som jag kände igen.

"Avenue Gate 97" sa jag och satte mig ner i bilen.

Chauffören nickade.

Hon kanske inte ville prata med mig, och jag förstår henne. Delvis. Men efter att ha hört att båda mina bröder hade varit där inte jag gav mig lite skuldkänslor. Så många gånger hon har varit där för mig när vi var yngre.

Och det lär ju inte bli så pinsamt, eftersom att Kevin tydligen också var där.

När vi var framme utanför lägenheten så räckte jag chauffören 9 pund. Han tog glatt emot dom och körde sen iväg. Men innan jag gick in i trappen så gjorde jag ett snabbt besök på en kiosk bara två trapper ifrån Mias.

Choklad. Tjejer tycks ju alltid bli uppmuntrade av choklad, och hon lär ju behöva mycket.

Jag klev några minuter senare ut från affären med en påse fylld med  10 paket choklad. Nu är för lite choklad inte ett problem i alla fall. Tänkte jag och log för mig själv.

Innan jag gick upp för trappan så kändes det bättre om jag skulle slå en liten pling till Kev innan, för att verklgen veta om han var där. Jag bläddrade i min Iphone kontaktlista och tryckte på Kevins namn.

En signal. Två signaler. Tre signaler. Fyra Signaler. Fem Signaler. Sex signaler. Sju signaler. Åtta Signaler.

Inget svar.

Konstigt. Kevin brukar alltid vara snabb på att svara.

Jag provade igen.  

Inget svar nu heller. Jag skickade istället ett sms.

'why rnt you answering my calls? you're at Mias right. im coming in a minute if its okey? well im coming anyway'

"Here we go" sa jag för mig själv och gick upp för trappan.

Jag ringde på dörrklockan.

Här försöker man vara artig och så kommer ingen och öppnar.

Jag drog i dörrhandtaget.

Låst.

Jag la huvet som dörren. Tv:n var i alla fall på. Så hon måste vara hemma. Mia är en sån som aldrig lämnar något på när hon går ut på grund av hennes eld och brand skräck.

Jag knackade hårt på dörren men det hände fortfarande ingenting.

'Damn' tänkte jag och satte mig på ett trappsteg.  Vågar jag ringa henne?

Men jag han inte tänka över min fråga för jag hörde hur trappdörren längst nere öppnades och steg som närmade sig. Detta blir awkward, så jag ställde mig snabbt och och plingade på dörren igen så att jag inte skulle se så udda ut.

"Um hello" sa en röst bakom mig

"Hello" var jag på väg att säga när jag såg vem det var.

Jag slutade andas för en stund.
Halv långt blont hår,mörka jeans och en träningsjacka. Framför mig stod..

"You" sa jag tyst men med så mycket hat i rösten som jag kunde få fram.

"Hey? Is'nt it the Jonas boy?, How you're doin mate?" sa han hur lugnt som helst med ett påklistrat léende som jag kunde genomskåda direkt.

Han började gå framåt mot dörren.

"Don't you dare move another step your fucking jerktard"

Hade jag haft en spegel framför mig i den sekunden så kunde jag inte se annat än en mördar blick. Jag var så jävulskt arg att jag vilken sekund som helst kunde hoppa på honom.

"Excuse me" sa han. "But why the fuck are you here?"

"The question is why YOU are Eric?"
jag försökte hålla mig lugn. Det sista jag behövde nu var nyfikna och irriterade grannar.

"Why I am here?"
sa han och skrattade .."Are you really asking me why im here?" "I live here,My girlfriend is living her"

"Shes not your girlfriend your cheating faggot douchebag!"

"Really Popstar?"
sa han med ett flin. "You're calling me faggot?"

"Take a look at yourself and your woman jeans and hair and please move , im trying to get in my apartment"

I nästa sekund så var Eric upptryckt av min näve mot väggen.

"Listen. I swear. If you ever say one word to Mia, or even approaching this apartment again, you'll not see the sun the next day."

"Okey okey ...chill disney boy. I'll leave"

Jag tittade honom rätt in i hans blåa ögon.

"Remember" viskade jag hotfullt. "One word"

Han såg helt och hållet skräckslagen ut. "What did i just say? Yes I'll leave"

Sakta så släppte jag taget om honom. Han började gå mot trappan.

Men så stannade han.

"Here , take these" sa han och kastade någonting.

I min vänstra hand så log nu en nyckel.

"Tell her im sorry"


Och med det så gick han.

"And he's supposed to be the well fitted Soccer boy..." muttrade jag medan jag kollade in nyckeln

Det betyder alltså att jag kan komma in. Jag tryckte in den försiktigt i dörren. '

"Hello" sa jag och tog ett steg in.

"Mia? Kev? Are you guys here?"

Men jag fick ganska snart svar på den frågan.

För på golvet så såg jag Kevins skor.

Nu var en fråga besvarad. Jag tog av mig skorna och gick förbi köket som var tomt till vardagsrummet. Tvn var fortfarande på.

"Hello" sa jag igen tyst.

De kanske hade somnat i Mias sovrum eller någonting.

Jag började gå mot sovrummet.

Försiktigt så öppnade jag sovrums dörren.

Sen fick jag nog en hjärtattack...

"What the ...."

Authors Note:
förlåt för all tid det har tagit. det är bara det att jag började sommarjobba den här månaden och har varit och är fortfarande helt slutkörd, så att skriva har varit det sista jag har tänkt på.

men här har ni.

lite off topic , men har ni hört JONAS L.A soundtracket? , jag blev grymt förvånad över hur bra det var. går ju faktiskt att klassa med jonas brothers album

och tack för era underbara kommentarer och för att ni fortfarande hänger kvar. love ya all.

ni kan även följa mig på min twitter @isa1337

love u all  : )


/ isap


RSS 2.0