Jag tittade på min mobil klocka. Klockan var halv 5 på eftermiddagen och det var dags att börja dra sig hemåt.
Jag packade ihop mina saker i min handväska.

"Bye Helen , i'll see you tomorrow" sa jag medans jag gick förbi Mrs. Hover's arbets rum.

"Wait Mia , I have some papers for you"

Jag stannade och vände mig om för att gå in i hennes kontor,

Hon ställde sig upp och gick till några gråa hyllor där hon hade en massa papper och pärmar. Hon öppnade en pärm och tog ut 2 st papper och gick sen mot mig och räckte ut papprerna.

"Here is your little homework. I know that your almost an qualified make up artist now but its always good with some extra help" sa Mrs Hover vänligt.

"Oh thank you so much. Im so excited for friday but a little nervous to, what if i do something wrong?"

Mrs Hover skrattade "Nothing wrong is going to happen Mia , you are great"

Jag nickade lite blygt och tackade.

Fem minuter senare så var jag utanför ytterdörren till studion. Idag hade jag bara sminkat en tv program ledare som dessutom var man , så det var inte särskilt svårt. För han behövde inte mycket smink.

Jag gick genom Picadilly Circus gator mot tunnelbanestationen.

Det närmade sig slutet på september och det började bli ganska kyligt ute. Sommaren hade försvunnit lika snabbt som den hade kommit. Nu var det bara att förbereda sig på Storbrittaniens 200 dagar med bara regn.

När jag äntligen kom in genom min egen ytterdörr till min egen lägenhet så gick jag direkt till kylen och gjorde i

ordning någonting att äta. Jag satte mig sedan i vardagsrummet med en varm kopp te och två stycken mackor.

Det hade varit en ganska hektiskt dag. Förberedelserna inför helgens sminkning var väldigt viktiga.

Jag skulle äntligen så min första riktiga stjärnsminkning. För det skulle vara fullt upp på Wembley Arena i helgen.

Tydligen några stora artister, så därför var jag och alla andra ny utbildade make up artister riktigt nervösa.

Det vibrerade i min handväska och jag ställde mig upp och gick mot hallen för att svara.
Jag såg vem det var som ringe på skärmen och jag log.

"Hello"

"Hi beautiful"

Eric's mörka röst hördes.

"So how's your day been?" frågade han medan jag gick och satte mig i soffan igen.

"Good, im just a little nervous for the weekend"

"You don't have to be nervous sweetie, i know everything will turn out fine"

"Yeah I hope so" sa jag medan jag hur jag log av hans gullighet.

Det har snart gått över ett år sedan jag flyttade till Storbrittanien. Först så bodde jag i England några månader innan jag fick ett litet jobb här på en tv studio, och ett halv år sen jag blev förlovad med Eric.

Ja ni hörde rätt. Jag är 19 år och förlovad!
Folk kan tycka att jag är ung. Men jag är absoulut säker på att han är den rätta för mig.

"Can't you come over tonight?, I miss you" frågade jag honom och gjorde till min röst så att jag skulle låta gullig.

"I miss you to. I wish that i could come right now , but we have a game tomorrow and we need to be there early"

"I understand, its okey" sa jag lite besviket

Eric spelar forward i fotbolls laget Arsenal FC. Vi träffades på en match som alla make up artister i London hade blivit inbjudna och fått V.I.P platser och biljetter till. Det klickade direkt då jag såg honom för första gången, och redan på kvällen dagen efter så var i ute på våran första date.

"But maybe we can have a lunch after the game. How sounds that?" sa han och försökte få mig på bättre humör.

"That sounds perfect"

Efter att vi hade lagt på så gick jag till toaletten för att tvätta bort allt smink och göra en tidig kväll.

Jag tittade mig i spegeln. Nu kunde man inte längre se mitt långa, blonda vågiga hår. Utan för en månad sen hade
jag bestämt mig för att prova någonting nytt. Jag var så otroligt less på mitt hår att jag tog chansen och lät min arbetskamrat Leah ta fram saxen och klippa det axel långt. Leah gav även förslaget att jag skulle färga håret mörkbrunt, och voila!

Själv så kan jag erkänna att jag faktiskt är riktigt nöjd.



-------


Joe's P.O.V

London. Nu var vi äntligen här för att för första gången få stå på scen i det kända Wembley Arena som tusentals andra artister och band har fått göra. Som sagt , nu var vi här för att få visa vad vi gick för.

"Hello , earth to Joseph are you there?"

Nick tittade på mig bekymmrat.

"What , oh yeah im listening" sa jag och skakade till.

Han pekade på en stor klocka.

"That's Big Ben right?" frågade jag ointresserat.

"Yeah its Big Ben. But that wasnt why i pointed at the clock"

Jag tänkte efter....
Holy God!

"Nick we have our radio interview in 15 minutes."

Nick suckade.

"So now you got it, we have to hurry NOW! Dad is going to freak"

Vi viftade till oss en taxi.

"Nick, youre the one who's gonna explain this to dad" sa jag och blängde ilsket på honom.

"What?!" Nick tittade förvånat på mig. "Its your fault. Because you walk as slow as a snail"

Jag låtsades inte höra honom.

Så en halvtimma senare satt vi inne på BBC 1 och svarade på samma gamla frågor som vi hade blivit frågade sen två år tillbaka. Med en irriterad pappa,mamma och manager i rumemet brevid.

"So guys , are you excited for the show tonight?"

"Are all of you single right now"

"Is the rumors true, are you dating Selena Gomez?"

"And Joe , is the Taylor Swift rumor true?"

Samma frågor, samma svar.

När klockan var 10 så gick vi upp för trapporna på Soho hotell för att ta os upp till våra rum.
Det väntade en lång dag så vi vart tvugna att snabbt komma till sängs.

Hela vägen hem så hade vi fått höra på pappas långa utskällning om hur mycket han skämdes för att vi var så sena. Innan vi skiljdes åt för att gå till våra separata rum så berättade Kevin att när vi var borta så hade pappa berättat att vi hade blivit inbjudna till Arsenal FC's näst sista match för i år.

"He said that we got V.I.P tickets and that the game starts 11.00 and that we are allow to go. But then we need to hurry to our soundcheck later"

"That sounds totally awesome" sa jag och kunde inte undvika att le.

"Aha i love soccer" sa Nick

"Excuse me dear. But we are in England now. And in England you say Football" sa jag med så mycket brittiska jag kunde.

Nick och Kevin skrattade.

"You are crazy" sa Nick och gick in i sitt rum med ett brett smile.

--------------

"Joe come up now" ropade Kevin medan han bankade på dörren

Jag öppnade ögonen.

"What time is it?" sa jag sömnigt och drog kudden över mitt huvud.

"8:30"

"Let me just sleep one minute"

"No you can't. Our breakfast is served and we have to get to the stadium early cause were gonna meet some kids there before the game"

Det tog mig cirka en halvtimme att ta på mig kläderna och dra mig ner till frukostserveringen.
Jag var så trött att jag knappt hade någon lust att äta något.

"You have to eat something" sa Kevin.

"And you are my mother?"

Kevin suckade. "Dont say that i didnt warned you....."

Mitt morgonhumör var inte precis något gott.

Men jag var i alla fall tyst enda tills vi kom ut och möttes av bländade solljus. Det tydligen inte ofta det var sol i England så vi blev ganska förvånade. Jag hade i alla fall med mig mina solglasögon så att jag inte behövde bekymmras av så många paparazzis eller av solens starka strålar.

Ute på parkeringen stod Big Rob och väntade på oss. Vi hoppade in i den silvriga bilen.

Klockan var bara lite över 9 och det var redan en massa folk på Londons gator.

När vi stod utanför Emirates Stadium så möttes vi av en vakt och en lite äldre man.

"So i guess that you guys are the Jonas-clan." sa mannen och kom närmare.

"Im Stan Yorkins and i am Arsenal FC's team manager" sa han och skakade Kevins hand.

"Hello Stan" sa Kevin "Its nice to meet you"

Han skakade hand med oss andra och tittade på Big rob från topp till tå.

"So I dont think that extra security is a problem"

"Oh no, Rob is perfect" sa Kevin.

Stan nickade "The kids are so excited, Its so good for them to come out from that trapped hospital and have some fun. And to meet you guys who are gigantic rockstars it not so bad either" sa han och skrattade.

Han bad oss följa med in. Han tog oss till en lång korridor där vi genast hörde röster från springande barn.

"Hi kids" sa Stan när vi kom in i rummet. Rummet som var som en stor fritisgård var fyllt med små pojkar och flickor. I ena hörnet så satt några killar och lekte med bilar och vid ett bord så satt några av tjejerna tillsammans med vuxen och ritade. Men alla barnen hade ju någon sjukdom och var på sjukhus så alla var inte lika pigga.

En pojke utan hår på huvudet satt i en kvinnas famn i soffan och sov.

Barnen som sprang runt stannade upp och tittade på oss. En tjej sa: "Look who it is!"
Hon sprang fram och drog i kvinnan som satt i soffan. "You had right, you didnt lie Miss. The Jonas Brothers are here" sa hon och hoppade upp och ner.

"I know , i know" sa kvinnan och log.

Stan vände sig om mot oss.

"Okey now im leaving you. But our team captain Mr. Thomas is going to meet you and take you to your V.I.P seats later"

"We're gonna be okey" sa jag och han log och gick ut ur rummet.

Kvinnan som satt i soffan hade flyttat pojken till en egen soffa och bäddat in honom med en filt.
Hon kom fram mot oss.

"Hi my name is Regina Efen and im a nurse at Bethlem Royal Hospital"

När hon väl kom närmare så märkte jag att hon inte såg så pjåkig ut. Blont långt hår, uppsatt i en hästsvans.
Det var dags att ta till mitt speciella Joe Jonas smile.

Hon log tillbaka. Men med ett mer artigt léende.

"Hi im Joe Jonas and this is my brothers Nick and Kevin."

"Its nice to meet you mr.Jonas , Sierra and Amanda have talked so much about you."

De som jag antog vara Sierra och Amanda stod och kramade om sköterksnas ben och tittade blygt på oss.

Jag böjde mig ner och hälsade. "Hi girls"

De sa ingenting utan tittade bara chockat på varandra.

"How old are you?"

En av dom såg ut att få panik ett ögonblick med det försvann lika snabbt och hon sa tyst "Im ... im 7 years old Mr.Jonas"

"Cute , and you can call me Joe. So are you guys friends?"

"Mm we are best friends ..." sa den andra tjejen.

"Wait girls , and Mr. Jonas" sa sköterksan. "Kids come and say hi to ....."
Hon tittade på oss för att få hjälp med våra namn.

"Nick,Joe and Kevin" sa Kevin och skrattade.

"Come and say hi to Nick, Joe and Kevin from The Jonas band"

Det framstod tydligt att hon inte kunde särskilt mycket om oss.

"Jonas band? Their name are Jonas Brothers , not Jonas band miss Efen" en liten pojke med rött hår och fräknar.

Hon skakade på huvudet "Oh dear , im so sorry"

"Haha" sa Nick "Its no problem miss"

En annan pojke gick fram till Nick och drog i hans byxa. Nick tittade ner på honom.

"I've heard that you have diabetes , is that true?" frågade pojken.

Så Nick och några andra började prata om hans sjukdom , för de hade tydligen också diabetes.

Jag själv blev direkt dragen till de småflickorna. Så vi pratade och likte lite med barnen tills det knackade på dörren och in kom en blond kille med tränings overall på sig.

"Hi guys"

Några tjejer ropade "ERIC!"

Killen som tydligen var Eric skrattade. "Hi sweeties"

De blev alldeles röda om kinderna.

"And hi , you must be these Jonas boys"

Samma kille som hade sagt åt sköterskan var nu snabb med att säga "Jonas BROTHERS, Eric they are brothers"

Erik skrattade.

"Hugo , i know that they are brothers. My cousin totally adores them"

Han tittade på oss.

"Hello again. Im Eric Thomas and im Arsenal Fc's team captain and recreation instructor for the kids here"

Kevin fick ta snacket nu och presentera oss.

"Good. So if you follow me im gonna take you to the V.I.P section"

"That sounds awesome" sa Kevin och vi följde efter honom.


Authors note:
Hello again.  You can call me the lazy updater.
Haha men, ja. Uppdatering är inte min grej , och det kanske ni har märkt.
Men keep comment och tack för att ni är kvar!

/Isa