--

"What do you want to order my dear?"

"One Caramel Macchiato thanks"

Jag sträckte fram pengarna och väntade på min Macchiato som är min jag alltid beställer på morgonen innan jobbet.
Kvinnan i kassan fixade ordning den och gav den sen till mig.

Jag satte mig vid ett bord vid fönstret tog försiktig en slurp eftersom att den var så het. Detsamma gick inte att säga om vädret utanför. Till skillnad från den otroligt varma helgen så hade det nu börjat regna igen och det var tydliga tecken på att hösten snart var här.

Starbucks dörren plingade till och in genom den så kom en ung kvinna med en grå knappjacka och svarta stövlar med klack. Hon tittade runt i cafet.

"Kim" ropade och vinkade.

"Oh there you are" sa hon och såg mer lättad ut.

Hon satte sig mitt emot mig.

"Dear Jesus, what a weather"

"We're living in the united kingdom. What should we expect?"

Förutom Leah så var Kim en av mina närmsta vänner här i London. Vi hade mycket gemensamt för hon kom som jag inte från UK utan hade flyttat hit från Sacramento i Kalifornien för några år sen. Hon hade alltså bott här några år längre än mig.

"Wait im just gonna order something"

Medan jag väntade på att hon skulle beställa klart så vibrerade min telefon.

Jag hade fått ett sms.

J Jonas:
:)

Sent:
"Why are you so happy smileyface?"

Men innan jag han kolla svaret han skickade så kom Kim tillbaka och jag stoppade snabbt tillbaka mobilen i väskan.

"Who was it?" frågade Kim och satte sig ner igen med en Starbucks mugg fylld med nybryggt kaffe.

"Oh , no one"

"Okey" sa hon bara och drack lite.

Jag hade faktiskt lärt känna Kim genom min chef. Kim är hennes dotters kusin och vi träffades på min chefs 45 års fest som hon hade i somras.

"So how was your first makeup session?" sa hon glatt. "Nervous?"

"Yah pretty"

"So Leah told me. Is it really true that you guys made up The Jonas Brothers"

"Haha not really "made up". Just putted on some Face powder for their Tv appearance you know"

"Ok. So are they really as nice everybody says they are?"

Så Leah verkade inte ha berättat alla detaljer. Om våran historia.

"Um yeah. Theyre really nice"

"My little sister is totally obsessed with them. Everyday shes like "Oh Nick does that,Nick says that. In read on Oceanup that Joe blablabla and her room is overly obsessed decorated with Jonas poster and other Jonas stuff"

Om jag har glömt att berätta det så säger jag det nu. Kimberly är en riktig pratkvarn och när hon får igång sin mun så går det inte att få stopp på den.

Så de 20 minuterna efter så fick jag höra om hennes lillasysters obsession, och om hur misstänk sam hon (Kim) var om deras ringar,löften och vilka gullgossar de egentligen var. Men jag valde en än gång att inte berätta om min "lilla" relation till Jonas familjen.

Jag tittade på min nya armklocka som Eric hade överraskat mig med förra kvällen. Den var strax 10.

"Thats a nice clock. Is it new?"

"Aha. Eric bought it to me"

"You are so lucky Mia. You have legit the best boyfriend in the world. I wish i was that lucky" sa hon och suckade.

Pojkvänner hade inte precis varit Kims styrka. Hon är en väldigt stor pratkvarn av sig och har lätt att säga saker som hon egentligen inte borde nämna på första dejter. Det längsta förhållande som jag vet om att hon har haft var med den där Charlie killen i Bristol som jag bara hade träffat en gång men hört mycket om.

De var tillsammans första gången jag träffade hon men tre månader senare så var det tydligen slut. MEn jag har ingen aning om hur länge de vart tillsammans innan.

"Im blessed. I know"

Det var definitivt sanningens ord. Jag är lycklig och har varit det hela min tid i UK. Det ända som saknas är väl min familj och mina gamla vänner från San Diego och Jersey. Tacka gud för internet, annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Nu var det Kims tur att checka sin mobil klocka.

"Oh shit i have to go"

"I was just about to say that too"

Jag slängde min starbucks mugg i en sopkorg och började bege mig efter Kim som redan hade börjat gå mot utgången. Men samtidigt som hon öppnade dörren så flög hon hastigt åt sidan och ner på marken.

"Fuck. Watch your step mister"

En man med svarta jeans,svart jacka och vita raybans (ja på hösten , när det regnade) såg stressad ut och sa

"Im so sorry mi-"

Men innan han, han säga klart ursäkten så var jag snabbt framme hos Kim.

"Kim , are you alright?"

"Mia?" sa rösten bakom mig.

Vänta nu....

Jag tittade upp och såg när mannen försiktigt drog upp sina sol glasögon.

Det gick absolut inte att gå måste om vem de nötbruna ögonen tillhörde.

"J-joe?"

"Yes Lee, Great to see you. I guess that this is the 5 time in 4 days ive seen you"

Det var sant.

"We're destined to meet" sa jag sarkastiskt och medan jag återgick till att kolla Kim.

"True true" sa han "So whats the rush?"

"Ehm excuse me mr but i wasnt the one who ran into my friend so she fell on the ground"

"Oh um im so sorry again 'Mias friend' "

Kim ställde sig upp utan min hjälp och borstade av smutsen och det blöta gruset från kläderna.

Hon tittade på honom och var på väg och säga någonting tills hon avbröt sig själv.

"OH MY GOD. Its y-you"

Joe hade fortfarande uppe sina glasögon.

"Its me" sa Joe med ett flin och tittade på mig.

Jaha då var det väl dags igen då .......

-----

Jag slängde mig ner på den stora vita sängen och andades ut.

Puh, så skönt att vara hemma igen.

Hela dagen hade varit en rush efter min lilla starbucks fika. Det började med min förklaring för Kimberly.
Varför förklaringen för henne var så jobbig var för att hon försökte klämma ut mig var minsta detalj..

Joe var däremot tvungen att dra sig iväg för att han hade en radio intervju och fick bara en snabb tillåtelse av sin pappa att svänga förbi Starbucks för att köpa en upppiggande kaffe.

Innan han gick gav han mig en snabb kram och sa att han skulle höra av sig någon dag.
Jag hade faktiskt ingen aning om hur länge de skulle stanna här i London , men det var tydligen mycket häktade och hade jobb,intervjuer,uppträdanden att göra hela tiden. Så deras schema hade varit fullt hela helgen, och därför hade vi inte fått någon tid alls att umgås. Men va någon anledning så har jag VARJE DAG lyckats springa på Joe på något sett. Inte Kevin, inte Nick, inte Frankie eller någon annan från Jonas clanen.

När jag låg ner på sängen och hade precis stängt ögonen så vibrerade det till i min jeans ficka. Det kändes som att hela sängen vibrerade och jag ryckte till kraftigt.
Jag tog upp mobilen.

1 new text message

Jag öppnade det

Joe 21:08
hola seniorita x^p

Sent 21:09
English please. Thanks.

Joe 21:09
yo vivo alimentos comer en casa

Wow. han är snabb.

Sent: 21:09
? What

Joe 21:10
i dunnno. i have a spanish lexikon next to me so i just took some random words. :^)

Sent: 21:11
You r weird

Joe 21:11
i know

Jag la mobilen brevid mig. Jade ingen lust och var alldeles för trött för att smsa just nu.

Efter kanske en kvart så vibrerade hela sängen igen.

"Fuccccck this"

Jag tog upp mobilen igen.

Joe 21:26
are u free tomorrow night?

Sent 21:28
I think so. Why do u ask Joey-Joe?

Joe 21:31
mum wants to invite you for dinner.

Sent 21:33
Aw Denise. Ive missed her so much.

Joe 21:33
So is that a yes?

Sent 21:35
I think so. But ive to talk to Eric first. I mean if its okey if he comes with me?"

Det gick några minuter. Inget svar.

Sent 21:46
Hello?

Joe 21:47
um yah mia. ofc

Dörren till sovrummet öppnades och in kom en trevlig syn.

"Hello beautiful" sa Eric och la sig på sängen brevid mig och gav mig en puss på pannan.

"Who are you texting?"

"Oh Joe, he and his family invited us for dinner tomorrow night. Can you work it out?"

"They did? Thats awesome, yeah i think im free"

"Good"




Authors note:
Ooooooooooooooooooooh 2 updates på 5 dagar. congratz isa!
nu börjar vi äntligen komma in i storyn "på riktigt". det är myyyyycket kvar haha. tacka min lathet för att vi fortfarande är så långt bak.

häng kvar och kommentera!

/ ip