Joes P.O.V

Vänta nu. Det här kunde inte stämma.
Var hon verkligen seriös, eller drev hon bara med mig?
Nej en sådan sak skulle hon aldrig skoja om, och speciellt inte med mig.

'Over....Over....Over....Over....Over...Over'

Hon kunde inte göra såhär. Inte mot mig.
Jag satt fortfarande kvar på stolen totalt chockad.

Vad hade jag just gjort? Vad hade hon just gjort?
Vad hade vi just gjort?

Amelia Lynette Richter. Min första vän,min bästa vän,min syster, min andra halva. Mia-lee som jag hade växt upp det. Rättare sagt vart oskiljaktig med. Som min mamma badade mig tillsammans med. Som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Det kan inte vara sant. Hon måste vara sjuk eller bara haft en dålig dag.

Inte kan väl hon ... hon ha känslor för mig. Hon sa att hon älskade mig. Mer än en vän.
Såklart så älskar ju jag henne också. Men inte på det sättet. Tror jag.

Jag hörde steg i hallen.

"Whats going on here, who slammed the door?"

Mamma och pappa kom in i mitt rum med Nick och Kevin bakom sig.

"Joseph tell me exactly what you are doing?" sa pappa strängt.

"It was nothing dad, I promise" ljög jag. Alla fyra tittade på mig som att de inte trodde alls vad jag just hade sagt.

"We're not dumb Joseph. We heard voices. Loud Voices."

"Please just go! I wanna sleep and right now you guys are disturbing me" Jag drog mig upp ur sängen och gick  fram till dörren med hårda steg tag i dörrhantaget för att stänga "So please go away?"

"But keep it quiet son" Det var det sista jag hörde innan jag stängde dörren.
Jag slängde mig ner på sängen och drog kudden över huvudet. Jag behövde få prata med henne igen. Men det skulle väl sluta i utskällningar och bråk som det hade gjort nyss. Fint... nu var min natt förstörd.

Allt tänkade och alla funderingar tog kål på mig. Inte förän efter 1 timme kunde jag äntligen blunda och försöka få mig lite sömn. Men precis när jag hade slutit mina ögon så knackade det på dörren "Joe are you awake?"

"No" sa jag irriterat

Men handtaget for ner och dörren gled och sidan. In kom Kevin.

"I need time for myself, thanks!" sa jag surt och pekade mot utgången.

"You can have that time later  'cause now it is time for some talking little brother"

Jag suckade. Jag hade inte alls lust med något mer prat. Mitt senaste seriösa samtal hade slutat katastrofalt och med mitt första riktiga bråk med en av mina närmsta.

"So Joe, can you tell me what's going on? Nick said something about Mia"

"Believe me Kev, its nothing. Just an ordinary argue you know" sa jag och försökte klämma ut mig ett kvavt skratt som jag egentligen inte menade. Jag tittade bort mot fönstret.

Men sedan kände jag hur en arm la sig runt mina axlar.

"Joe look at me" sa han lugnt med en äkta broder röst.
Utan att jag egentligen ville så vände jag  mitt huvud och tittade på min storebror. Min blick fästes inte direkt någonstans utan jag ville visa att jag inte var intresserad av det han skulle säga till mig

Han verkade inte inte bry sig alls.

"You know Joe. Im your brother, and i'll always be. Nothing can change that. The day you were born i swore that I will always be there for you. And i've always been right?"

Jag lyssnade på vad han sa. Men sa ingenting. Alla de känslor som var fyllda inom mig nu bara vred sig runt i kroppen och jag hade inte lust att säga eller göra någonting alls. Helst så ville jag bara lägga mig ner,sova, och låta tankarna reda ut sig själv.

"But i'm telling you this 'cause you need to understand that im practically Mia's brother to and ive known her my whole life and she's one of my closest friends. I know that im not as tight as you guys are. But enough to make me love her and care about her as my 'sister'.

"Um you're right but she has never told you that she's in love with you, and then kissed you right on the lips, or am I wrong Kevin? Am I wrong?" Min blick var fortfarande inte fäst på honom.

"No you're right but..."

"But what Kev? Please tell me , have you ever been through something like this?"

"No but ..."

"Then i guess that you have nothing to do here Kevin"

Om han inte kunde hjälpa mig med mina problem. Varför var han då här?
Jag lutade mig bakåt mot väggen. Det ända jag tänkte på var att jag behövde sömn.

"Joseph Im your freaking brother! That's why im here. Like I said before, i'll always be there for you. And it is'nt only me. You have Nick and Frankie, Mum and dad, Mia's parents, our grandparents, your friends, our band and of course Mia herself. But you also need to understand that were not only on youre side, 'cause we care about Mia to you know...." Han tittade mig rätt in i ögonen nu.

"So do how many knows about Mia's .... um feelings?"

Han tittade förvånat på mig.

"Only me and Nick i think, but i dont know"

"So you guys have been talking behind my back huh?" sa jag och märkte hur min röst blev mer och mer irriterad.

Kevin suckade.

"No she has'nt told us. We figured out by ourselves. Its kind of obvious. You have always been together"

Han log när han sa det sista ordet.

"Yeah but only in a friends way, not ... not more than friends. Kevin of course I do like her, but not in that way. And I already have a girlfriend and you know that"

Jag försökte hålla en lugn och förstående ton, men fick verkligen kämpa för att inte skrika åt honom. Det här var mina problem,Mias problem inte hans och Nicks. Visst jag har hört det där tjaffset om "Vi är där för dig Joe" och så vidare men vissa problem måste jag väl få klara ut själv utan att ha hela min familj efter mig. De bryr som om mig, och jag bryr mig om dom såklart så varför kan de aldrig lyssna?

"She's not your girlfriend Joe, you guys have been to one date. And I know all this is kinda awkward and stuff but promise me Joe that youre talking to her tomorrow?"

Nu tittade han på mig med sin "Jag är din bror" blick igen.

"Yes Kev I promise you , so can you please just leave me alone and let me sleep just one minute?. Thanks!"

Kevin såg lite irriterad och och gav en lätt suck och himlade med ögonen.

"Whatever you want JJ"

Jag la mig ner i sängen igen och hörde hur dörren stängdes igen. Äntligen så kunde jag få min sömn.

---

Glaset fylldes med mjölk och jag gick till kylen för att ta fram smöret till mina mackor. Vi satt och hade vanlig helt normal frukost tillsammans, jag och min familj.

"Please Frankie eat like a human"

Frankie hade drällt alla sina frukostflingor över hela hans sittplats.

"Why are you in such a bad mood?"
Frågade Frankie och kastade en kellogsflinga på mitt huvud.

"PLEASE JUST STOP"

Alla tittade chockat på mig.

"Whats wrong with you today?" frågade mamma och satte ned stekpannan fylld med nystekt bacon.

Jag svarde inte.

"So have you talked to her yet?"

"Talked to who?" frågade mamma nyfiket.

Jag gav Nick en blick som visade att han inte skulle säga ett enda ord.

Han gjorde som jag ville att han skulle göra. Vara tyst.

Efter frukosten så gick jag upp på mitt rum igen. Jag tog upp gitarren som låg under min säng.
Jag tänkte på den kvällen då Mia kom över.
Då hon satt och sjöng och plingade på gitarren. Hon har en bra röst må jag säga, och jag vet att låten hon spelade betyder mycket för henne, väldigt mycket.
Jag minns också Elise. Lila glada Elise, "lilla snorungen" som jag också kallade henne. Man säga att jag var ganska så svartsjuk när Mia var med henne. Det kändes alltid som om hon försökte ta henne ifrån mig.

Men jag kan inte neka till att jag var ganska självisk, jag hade ju Mia för mig själv 24/7 och ville helst inte dela henne med någon med undantag för mina bröder och kanske Mandy. Vi kunde ha sånna underbara kvällar tillsammans. Bara ligga nere på bryggan och titta upp på månen som hon var så facinerad av. Det går nog inte att räkna hur många skolprojekt om månen som hon har gjort, hon var helt fast.

Det tog ett tag , men nu bestämde jag mig för att ringa henne. Jag kan inte klara mig utan henne.

Jag knappade in nummret till hennes mobiltelefon.
Jag tryckte luren mot örat och väntade på svar.

'Pip , pip , pip'

Hon hade inte på mobilen. Så jag provade att ringa hem.

"Richter Family" svarade Mrs. Richter.

"Hi Mrs.Richter its me .. Joe"

"Oh hello Joe, how are you?" frågade hon glatt.

"Im good thanks, um.. is Mia there?"

Det blev tystnad. Obehaglig tystnad. Jag hörde hur hon ville säga något men hon hejdade sig lite.

"Mrs. Richter? Are you there?"

"Yes Joe , im here"

"Can I talk to Mia"

Det var tyst i några sekunder men hon sa sen "Um .. Joe I don't think its an opportune moment right now."

Vad då olägligt? Varför kunde jag inte prata med henne.

"Excuse me if I ask, but why?"

"Because she's not here"

"Aha , where is she?" frågade jag lugnt och gick fram till mitt fönster för att se om hennes lampa var tänd i hennes rum. Men det var den inte.

"She's moving"

Hörde jag rätt?

"What? Moving? What do you mean?"

"Yeah she's studying in San Diego"

"She's doing WHAT? Are you kidding me?" Jag kände en stor klump i magen.

"No Joe, im not kidding with you. Her flight left early in the morning"

Det kunde inte vara sant.

Hon har lämnat .. o-oss ... hon har lämnat mig



Authors Note:
Så nu är äntligen ett nytt kapitel ute. Som sagt har jag haft väldigt mycket att göra och har också varit sjuk nu i ungefär 2 veckor. Hoppas att ni gillar det nya kapitlet och fortsätter att kommentera med era gulliga kommentarer!

Nu ska jag ta mig någonting att äta ,

peace love
isa