Redan dagen efter samtalet med Mandy och Nick så träffade jag Joe. För att vara ärlig så var det helt okej, om man inte räknar med den pinsamma tystnaden då. Det var på kvällen då jag hade lovat Frankie att titta på en film tillsammans med honom då Joe kom in i rummet.

"Frank have you seen my ..-" Hans blick gick mot mig. "Oh hi Lee"

"H-hi" svarade jag tyst.

"Joe get out! Mia and I are actually watching a movie. Now it's my turn to be with her!" Frankie ställde sig upp och gick fram och tryckte ut Joe från rummet.

"Aaah okey Frank, im leaving" Sa han och skrattade. Han log även mot mig. Jag kände lite hopp i kroppen. Kanske skulle inte allting bli annorlunda som jag först hade fruktat. Han pratade ju faktiskt med mig. Om då "Hej" räknas.

Efter filmens slut så tackade jag Frankie för en jätte mysig kväll. Men det gick inte så bra eftersom han låg och sov i sin fotölj. Så jag lyfte försiktigt upp honom i min famn och la han sen i hans säng. Han är en riktig sömntuta precis som sina bröder,för att inte nämna lika söt som sina bröder.

"Goodnight Tank" viskade jag och pussade honom på hans panna.

Jag smög tyst ut ur rummet och stängde hans dörr. Min armklocka tickade och jag tittade hur mycket klockan var.
11 på kvällen. Jag gick mot Nicks rum för att se om han fortfarande var vaken. Han dörr stod vidöppen så jag kikade in. Där låg han i sängen med sina ögon slutna och  gitarren på golvet och en massa papper på golvet som han hade kluddrat på. Säkert nya sånger som han kunde spela med bandet. Om det var någonting som Nick skulle ge upp allting för så var det musiken. Han är född till att vara musiker. Musiken finns i hans blod.

Jag gick vidare i den mörka korridoren. Jag brukade vanligtvist vara rädd för mörker men familjen Jonas hall var så välbekant och jag knappt tänkte på att alla lampor var släckta. Alla tycktes ligga och sova, men jag gick ändå till Kevins rum för att vara säker. Hans dörr var stängd så jag fick försiktigt öppna den. Men samma sak var det här, han låg också och sov.
De måste ha haft en riktigt jobbig dag, det där bandet tar nog en ganska mycket tid.

Nu fanns det bara att rum kvar att kolla. Joes rum. Det låg i slutet av den lilla korridoren så jag började ta mig dit.

"What are you doing youre little sneaker?"

Jag ryckte till och vände mig om snabbt för att se vad det var som skrämde mig.

"W-who i-is it?" frågade jag skrämt och tittade oroligt runt omkring.

"Lee its just me haha"

"Jerk, you really scared me!" sa jag irriterat, men kände ändå lättnaden över att det bara var han.

"But you're 16 and is still scared of ghosts" sa han retsamt.

"For the first im not afraid of ghosts, im afraid of the darkness. Not ghosts 'cause ghosts doesnt exist and for the second you and I turned 17 two days ......ag...-"

17. Födelsedag. Fest. Mandy. Sanning eller Konsekvens.Joe.Kyssen
Det var som om jag fick en flashback från i förrgår.

Joe verkade tänka på samma jag som jag. Så det blev en till pinsam tystnad.

"Mia I think that we need to talk about yesterday"

Han gjorde en liten gest att vi skulle gå in i hans rum. Nu kände jag den där knölen i magen igen- Jag visste inte vad jag skulle säga så jag gjorde bara som han visade. Jag satte mig på hans obäddade säng och väntade på att han skulle gå in i rummet. Han stänge sin dörr och drog ut stolen från hans skrivbord och satte sig sedan mitt emot mig. Nu var det i alla fall jag som slapp att ta förstasteget till det här samtalet.

Han kliade sig på huvudet och det som ut som att han sökte efter de rätta orden.

"Yeah .... yesterday was...... um...yesterday was.."

"Awkward?" la jag till

"Yeeeah something like that haha" Han andades lite "Mandy is funny sometimes".
Det syndes på honom att han verkligen inte visste vad han skulle säga.

"Yes haha" gnälla ska jag inte, för just nu var mitt ordförråd inte så mycket större.

Nu kom tystnaden igen. Ingen av oss verkade veta vad vi skulle göra eller säga.

"I hope that the .. um .. kiss didnt make you worried or something. About our friendship I mean, because it was just one time. Just a game" sa han och tittade seriöst på mig.

Bara en lek?
För mig var det verkligen inte bara en lek.

"I don't think that Mandy knows how it is to kiss your bestfriend and someone who's practically your sister"
Han skrattade lite och försökte se om jag också gav ifrån mig ett skratt.
Men jag var helt tyst. En sårad känsla fylld med besvikelse spred sig i min kropp.

"Wait ..? Why arent you laughing?" sa han förvirrat. Han tittade mig direkt i ögonen och jag kunde inte låta bli att titta tillbaka i hans choklad-nötbruna ögon.

"Your sister?" frågade jag tyst.

"Yeah you're the sister ive never have Mia-Lee. Whats wrong with you? These days you havnt been the Mia Richter ive known my whole life. You've always been the happy girl who talked nonstop. Now youre .... more quiet and ... strange"

Han tittade oroligt på mig. Han hade delvis rätt. Jag är inte samma person som jag var förut. Men hans fel är att det inte är mitt fel varför jag har förändrats så. Han har ingen aning om det, men det är han som har fått mig så här. För det ända som far omkring i mitt huvet är faktiskt tanken av honom.
Tanken av min första och min bästa vän. Min andra halva. Min största första riktiga kärlek.
Joseph Adam Jonas.

"Joe?"

"Yes"

"If you had a really close friends and that friends suddenly says that he or she have feelings for you. Would you date he or she or would you just laugh?" Jag ville vara diskret ... men ändå inte för diskret. Han måste ju få veta någongång, och det här kunde vara en början.

"Why are you asking me that, do you have that problem? Who is it? Have I met him?"

"Kind of.... but tell me what you should have done"

"It depends on if you like that girl och boy. But it's kind of hard to tell 'cause its not like i have the same problem or something haha"

"So you would never have any feelings for a friend?" frågade jag tyst. Det var som att allt hopp försvann och att jag redan visste vilket svar han skulle ge mig.

"No. Absolutely not. That would be really strange and awkward and the you will probably ruin the great friendship so no. Or maybe never."

Thats it. Nu rasade hela min värld. Allting blev suddigt.

"Mia you look ... weird. Please tell me whats going on?"

Han gick närmare för att hålla om mig.

"But what!? Joseph! What if someone felt like that for you. If a friend of you suddenly revealed her feelings for you.What would you have done then, just laugh at her and ignore her the rest of your life?

Min besvikelse och ilska började ta över min röst. Jag nästan skrek honom rätt i ansiktet.
Men han såg fortfarande ut som ett stort frågetecken.

"Lee exactly what are you talking about?. Who likes me?

Han förstod inte. Han förstod fortfarande inte. Hur kunde man vara så extremt trögfattad.

"Here's the anser WHY ive acted so strange. Why i am so quiet. And you and you're still not getting it
Joseph Adam Jonas, im the one who have feelings for you. I've acted like this because I freaking love you Joey-Joe. Im in love with you! Do you get it now?"

Nu kom tårarna igen. De kunde inte stoppas. Jag hade släppt ut så många känslor på en och samma gång att min  hela min kropp var i obalans. Jag tittade upp på honom. Hans ansikte hade blivit helt blankt. Hans ögon såg
rädda och förvirrade ut. Exakt som de hade sett ut för två dagar sen. Det var som att han inte fattade om han hade hört rätt eller inte. Jag klarade inte av det något mer. Jag kunde inte stå och se på honom såhär.

Jag rusade fram mot honom och tryckte mina läppar mot hans läppar. Det var gudomligt, nästan bättre än förra gången. Det var som en dröm tills jag kände att jag flög bakåt och ner på marken.

"WHAT ARE YOU DOING?"

Hans armar var fortfarande utsträckta efter att ha tryckt undan mig. Han såg både stressad och rädd ut.

"Showing my feelings...." sa jag tyst. Jag var så chockad efter knuffen att .. ja ...

Han skakade på huvudet och mummlade någonting för sig själv.

"But Joe , listen please. You have to"

"Listen to what?!" nu var det hans röst rom höjdes. "How long have you been hiding this, you are my freaking best friend Amelia Richter. You're supposed to tell me everything. Especially when it's about me! And like I said... you are my other half, my sister, my first and best friend. You can't have feeling for me. Its totally insane Lee, INSANE"

"But Joe. W-what if I r-really have f-feelings for you. My best f-friend. I-i can't change it you know"
Mina tårar forsade ner för kinderna. Jag kunde knappt prata. Allt kändes helt förstört.

"But what if I don't feel the same for you Amelia Lynette, what if I actually already have a girlfriend?"

"GIRLFRIEND?" skrek jag. Jag ställde på snabbt upp igen.

"No not exactly a girlfriend, you know Amanda Michalka. But we're like dating" Nu blev han lite tystare och jag såg hur rodnaden spred sig i hans vackra ansikte.

"You are charging me for hiding my feelings, when youre doing exactly the same thing"

"No Lee but.."

"Then you pushed me down and start to scream because im a real person who can have real feelings. Real feelings for her friend."

Jag var så arg .... så otroligt arg att jag inte visste vad jag skulle göra. Allting bara flög ur mig.

"I know that you can't change your feelings for me, but your reaction now was enough. We need to talk more about this.

"Mia I don't know where youve get this dating thing from 'cause we can,t date, especially when we both don't feel the same and if we dated. Yeah I can promise you that were going to realize that its was not a good idéa and the everything's just over.

"Yeah you have right. Just like our friendship  ... OVER"

Jag sprang ut utan att vända mig om. Rusade ner till trappan och sen hem igen. Vi har aldrig bråkat så här mycket. Jag brydde mig inte om det var mörkt, jag brydde mig inte om att jag kunde ha väckt hela huset, jag brydde mig inte om att jag nu troligtvist gjort av med min halva själ. Att halva Mia var borta. Jag ville fara bort ... bort härifrån.

Det första jag skulle göra var att prata med mina föräldrar och sedan ringa ett mycket viktigt samtal.

Authors Note:
Jag.hatar.att.skriva.sånna.här.kapitel. JAG HATAR DET!
Men... ja allting kan ju inte gå helt perfekt hela tiden. Stackars Mia. Vad ska hon ta sig till nu då?
Och Joe?

Fortsätt kommenter och säg era åsikter!
Vad tror ni kommer att hända?
Vad borde inte hända?
Hur var kapitlet?

All kritik uppskattas varmt

/ IP