Hon kom springandes emot mig och tog tag i min kalla hand som hon snabbt värmde upp med sin varma och lena hand. Hon sa ingenting, men log med sitt härliga léende. Tillsammans så sprang vi framåt på den stora ängen.
Det var kolsvart och det ända lyset som fanns var den stora,klara månen som lös som en jättelik diamant i himlen.
Plötsligt så stannade hon upp. Jag tittade förvånat på henne.

"What?"

Hon svarade inte utan pekade på månen istället. Hon gav en gest och ville att jag skulle sätta mig ner.
Jag gjorde som hon visade och satte mig ner brevid henne.

"So beautiful!"

Hon stoppade sitt pekfinger framför min mun.
Min kusin Elise har alltid varit den lilla pratglada personen. Men felet på henne var inte att hon såg ledsen ut eller något, utan hennes tystnad skrämde mig. Hon är min enda kusin och jag känner hon så pass bra att jag alltid förstår när något är fel. Hennes död för några år sen hade tagit kål på både mig och min familj. Världen förlorade då ett starkt sken.

"Elise? Is something wrong, please just tell me. You know that ill help you!"

Hon log mot mig. Jag förstod då att allt var helt okej. Men jag såg hur hon tittade bort mot de mörka klipporna borta vid havet. Det var någonting som rörde sig därborta. En människa.
Jag tittade frågande på Elise som bara fortsatte att le mot mig.

Jag försökte se vem det var som närmade oss men jag såg fortfarande bara konturen. Så fort han eller hon kom fram till månljuset så skulle jag se vem det var.

"Hello!? Who are you?"

Men det tog bara 5 sekunder tills jag såg vem det var. Min ögon blev stora och jag satte min hand framför munnen för att jag blev så förvånad.
Det var han, men ändå inte .... någonting var fel.
Klädd i en svart stilig kostym och röda rosor i ena handen. Sakta så kom han närmare mig. När han ungefär stod en meter ifrån mig så böjde han sig ner, bugade och gav mig rosorna. Jag kände hur mina kinder hettades upp och jag tittade ner på mina fötter. Men jag hade inte längre på mig mina sneakers.
Jag hade nu 10 centimeters höga silverklackar på mig.
Jag tittade på resten av min kropp. Mina utslitna jeans och sport t-shirt hade på något sätt försvunnit och en vit lång vacker klänning hade ersatt det. Mitt långa mörkblonda hår hade släppts ut från från hästsvansen.

Försiktigt så kände jag hur han tog sina fingrar och lyfte upp min haka lite och tittade sen mig rätt i ögonen.
Snart tittade jag på honom också så att våra ögon fick riktig kontakt.

"May I have this dance?"

Han sträckte ut sin hand.
Jag sträckte försiktigt ut min och han tog tag i mina fingertoppar. Han satte sin hand bakom min rygg och jag tog min hand på hans axel. Men han tog inte bort sin blick ifrån mig en enda sekund. Hans ögon var fulla med lycka och jag kände hur jag höll på att smälta.

Vi dansade i månens sken i flera timmar. Ingenting kunde gå fel nu, jag kände mig så trygg i hans armar...

---

"Happy birthday to you, happy birthday to you. Happy birthday dear Mia, happy birthday to you!"

Jag ryckte till. Jag blir alltid irriterad när någon väcker när jag drömmer. Speciellt som den drömmen jag drömde inatt. Kusin Elise och Joe........ de personerna som jag oftast drömmer om. Men drömmarna brukar inte riktigt vara såhär underbara. Det var som om jag kunde se i framtiden. Som om det hade hänt på riktigt. Det konstiga är att det inte kan ha hänt eftersom att .... ja.... Elise ... har gått bort. Och dansen med Joe var ...

"Whaaat?"

Vid dörröppningen så stod det fyra stycken bröder som jag kände väldigt väl.

"Happy Birthday Mia" sa Frankie och sprang fram och gav mig en stor kram.
Jag var inte riktigt vaken så jag lät han krama mig men såg ut som ett stort frågetecken.

"And what's wrong with you?" Kevin satte sig på sängkanten.

"Eh... Exactly what are you guys doing in my room now. You woke me up from a fantastic dream that I probably ever won't dream again"

"And may I ask what that fantastic dream was about?" Joe kom fram med Nick efter sig.

"Na. Forget it" sa jag hastigt och blev knallröd om kinderna.

"If you say so ..."

Jag försökte byta samtalsämne snabbt.

"And Joe today's our birthday!" Jag satte mig upp ur sängen och kramade Joe hårt.

"Haha .. hm thas actually the reason why we're here silly!"

"So then I guess that we need to congratulate both of you" sa Nick och kramde oss båda två.

"Wait don't forget me!"

"Me neither"

"Family hug" sa Joe glatt.

Senare vid lunchtid så satt båda våra familjer hemma vid familjens Jonas köksbord och fikade och firade min och Joe's 17 årsdag.

"I can't believe that our babies are soon real adults,  time goes too fast" sa min mamma

"You are so right Lyn, it feels like it was yesterday when we sat in the hospitalroom"

Denise skakade på huvudet och såg lite drömmande ut.

Men jag hängde inte med i deras prat alls. Det enda som susade omkring i min hjärna var den underbara drömmen jag hade drömt inatt.
Jag ville verkligen inte vakna upp. Jag brukar oftast inte drömma om Joe och speciellt inte att han beter sig sådär. Jag tänkte tillbaka på fjärilarna som jag kände i magen när Joe tog sin hand runt min midja i drömmen. Även fast det inte hade hänt på riktigt så kunde jag inte släppa det. Men allting var ändå ganska sjukt. Nu får jag sluta! Joe är min allra bästa vän och jag kan väl absolut inte känna "mer än vän" känslor för honom.... eller kan jag?
Okej ryck upp dig nu Amelia Lynette Richter för detta får absolut inte förekomma. Och speciellt inte med honom.

"Hello Mia? Are you there?"

Jag vaknade upp ur mina funderingar och märkte att alla tittade på mig.

"What's wrong honey?" mamma tittade oroligt på mig.

"It's nothing mum , im just tired"

"But tonight you're not going to be tired, 'cause tonight its Paarteeeeeey time" sa Joe

"Excuse me, what did I just hear? Denise gav Joe en blick.

"Mum its not that kind of Party. Only with the band,Mandy, Mia's friend Em,me, Mia and Nick & Kevin"

"So I guess so you guys want me to leave the house for a couple of hours tonight?"

"Yeah sure, if you want to"

"But what if say no then?"

Joe såg irriterad ut.

"Come on mum, im seventeen. And Kevin is 18, and you know that we're not drinking"

"Okey I trust you. But not later than 11 and 10 for Nicholas"

"WHAT?" skrek både Nick och Joe.

"Mum im 15 in a month. Im not your little baby anymore" protesterade Nick.

"If you say so  .... no party"

Deras diskution verkade inte få ett slut. Denise var stenhård med vad hon sa.

"Okey this is your last chance. 11 or no party at all?"

Joe såg tjurig ut men sa tillslut "Sure".

---

Klockan var halv 6 och Joe's föräldrar hade nu gått över till mina föräldrar för att de ändå ville ha lite småkoll på oss eftersom vi bor granne.

Mandy hade hjälpt mig med mitt smink och valt ut en snygg top från min garderob.
På vardagsrums bordet så fanns det dricka och snacks och vi hade flyttat ned Nicks CD spelare så vi kunde spela musik.

Nu ringde det på ytterdörren så jag gick och öppnade.
Jag möttes av en stor kram från min vän Em.

"Happy Birthday Mia!"

"Naw , thank you Em"

Hon räckte över en present.

"You did'nt need to .. -"

"Don't be silly, of course I bought you a present"

Vi satte oss i soffan brevid Mandy.

"So Mia how's it going with Freddy?" Frågade Mandy när vi hade satt oss.

"Freddy? Naaah we're not dating. We only had lunch once, nothing more."

"So you're single"

"Yes , no boys for now" sa jag och tog mina händer över deras axlar och drog dom mot mig.

"I have to spend more time with you girls now when Jonas are on tour with their band all the time"

"Of course you have to! But do you not like ....  anyone?" Hon flinade lite och petade på min axel.

Jag ville ju såklart inte berätta om drömmen. Mandy och Em var två av mina närmsta vänner men jag kände att den här drömmen och känslorna var lite för privata.

"No, like I said before. No boys for now"

"So its nothing between you and Joe?"

Jag reagerade häftigt.

"WHAT? Who told you that?"

Både Em och Mandy skrattade.

"Hahaha, No one told me that. I just think that you guys are pretty cute together"

"Euh" sa jag. Men någonting inom mig sa emot det.

"Im serious, You have all conditions for it"

"Mandy, he's my bestfriend. We can't be together. It would be really ... weird and .. awkward"

Konstigt skulle det verkligen bli. Det går liksom inte att bli tillsammans eller känna någon överhuvud taget för sin bästa vän. Gränserna har då gått för längesen.

"Oooooh just look at her, she likes him"

"What? Who?"

"You like Joe"

Mina kinder hettades upp till 900 grader och jag såg nog troligtvist ut som en tomat.

"Oh my gosh .... you love him don't you?"

Thats it! Jag var avslöjad. Mandy kände mig alldeles för bra för att kunna gå på en lögn.
Jag var bara helt tyst och tittade ner i golvet.

"M , you need to tell him, he's your best friend. He will understand"

"And thats the problem. He's my best friend. You can't have feelings for your best friend. I can promise you guys that he will think that im going insane if i tell him the thing that in NEVER going to tell him."

Em suckade.

"But you can't go around like this your whole life and pretending that everything is just perfect"

"Yeah and that's exactly what ive done for years"

"Wait? How long have you been in love with him"

"I dont know ..... not so long i guess."

"Okey Mia i can't stand this. You need to tell him now"

"Tell who?"

Kevin kom fram till oss.

"No one, just girl talk" sa Mandy och flinade.

"Haha, Mia whats wrong with you. You look like you just ate 100 tons of tomatoes"

"Am i really so red?"

"Yeah kinda. No im just kidding, you look cute"

Kevin är alltid så sjukt gullig. Om jag och Joe småtjaffsar så är han alltid på min sida.

"Taaaadaaaa , happy birthday M"

Alex,Garbo,Jack och John kom emot oss med Joe och Nick bakom sig.

"Congratulations my favorite girl!"

John sträckte ut sin armar för att ge mig en stor kram. John är den jag har kommit närmast med från bandet.
Det liksom klickade direkt första gången vi såg varandra. På ett vänskapligt sätt alltså.

"Hi JT" sa jag och besvarade kramen.

Sjävla festen var faktiskt helt okej. Allting gick som det skulle och i slutet så satt vi uppe på övervåningen och pratade om allt möjligt ifrån Jonas Brothers till skolan.

Nu hade killarna kommit till ett mycket allvarligt samtal om New York Yankees senaste match. När killar diskuterar sport så är det blodigt allvar. De är helt insatta!
Jag såg hur Mandy blev less och sa:

"Oh come on guys, im soooo bored. Let's do something fun like ....... play Truth or Dare?!"

"Mandy we are not 6 years old"

"And? Come on , like old days!"

Sanning eller konskekvens har alltid varit lite av en "tradition" för oss. Men nu så kände jag att vi faktiskt var lite för stora för att leka den leken.

"Im in!"

Joe räckte upp en hand. Jag tittade lite smått chockar mot honom, men han log bara.

"It can be fun. Like Mandy said.. old times!"

Joe ställde sig brevid Mandy. "Anyone else?"

"I think that Joe and Mandy are right, Im in"

Nick tog också deras parti. Nu verkade det som om de hade lyckats övertala alla förutom mig. Allas blickar vände sig mot mig nu.

"Okey okey, im in."

"Yeeeah go Mia-Leeeee"

Jag gav honom en mördande blick.

"Youre always so boring. Goooooo just typical,normal and boring "Meeeaaaaah"

Jag drog honom i örat.

"Outch..Okey... Go Mia! Are you happy now?"

"I've never been happier before Joey-Joey-Joey-Joooe"

"Watch out Leeee!"

"Okey... can you guys stop now?"

Mandy drog oss isär men gav mig en blinkning. Gosh att hon alltid ska hålla på såhär.

"Sorry, let's start now. Nick can you go n get a bottle?"


to be continued ...........

Authors note:
Så Mia börjar alltså få lite känslor för sin bästavän. Huh?
Kommer Joe någonsin att få reda på det och skulle han i sånna fall känna likadant?
Och "Truth or Dare" (Sanning eller konsekvens) ... vad kommer det att leda till?

Många frågor och många svar ... som kommer senare

Så fortsätt att följa ficen och fortsätt med era kommentarer så ligger det snart ute ett nytt kapitel

isa