Elise böjde sig framåt och tog tag i min hand. Vi skulle upp på bryggan nere vid sjön. Det var en ganska kylig natt och jag hade inte på mig så speciellt varma kläder.

Hon hjälpte mig upp på den höga bryggan. Det var fullmåne och och stjärnorna på himlen lyste starkare än vanligt.
Till slut så satt vi båda längst ut på bryggan och hörde när vattnet stänkte på grund av vinden. Jag böjde mig bakåt för att lägga mig på rygg. Elise gjorde detsamma och tog sen tag i min hand igen. Månljuset sträckte sig över hela området och jag blundade och andades djupt. Allting var så underbart.

Vinden blåste sedan mot min handflata och den varma mjuka handen släppte mig försiktigt. Jag öppnade mina ögon.
Elise. Hon var inte brevid mig något mer.

Jag ställde mig upp och tittade åt alla hållen. Hon syntes inte till någonstans.

---

*Ring*

Marielle's väckar klocka ringde igenom rummet. Jag satte mig upp i ett ryck och tittade på min egen klocka som jag inte hade ställt alarm på. Klockan var kvart i 8 på morgonen och skolbussen skulle komma om 10 minuter.
Marielle verkade också ha reagerat på tiden, hon var redan uppe i full fart och grävde i sin garderob.

"Please, please, please say that my school uniform is clean. Please please please!" bad hon stressat.

Själv så hade jag hängt upp min uniform på en galja på dörrhandtaget. På skolan där jag går är uniform ett måste för alla elever. Tjejerna får välja mellan en grå-rutig knä lång kjol eller eller gråa byxor. Eftersom att vi var inne i en alldeles för het månad för att vara vintertid och för att det var sommar hela året här så har jag såklart valt att bara använda den rutiga kjolen.

"Okey Mari, we have like .. 4 minutes left so please hurry"

Marielle hade fått på sig sin uniform, letade nu i lådorna i hennes skrivbord efter något.

"1 second, i need to get my english homework with me. Holy Jesus , where is it?"

"Marielle we don't have time for that now, take that stupid english paper tomorrow because im going now. Bye"

Hon vände snabbt på huvudet och tittade stressat på mig. Då kom jag på att det var sista dagen av terminen idag.

"Stop acting insolent Amelia, im coming"

Vi hade verkligen inte tid för hennes attityd nu. Bussen skulle vara här om cirka 3 minuter och det var sista dagen och det var definitivt inte en bra dag att missa bussen. Jag hade typ 3 termin avslutnings prov att göra idag, och första skulle vara i matte direkt på morgonen.

"Please Mari, HURRY!" sa jag och suckade irriterat. Jag stampade mina fötter i golvet.

"You are just making me feel stressed Amelia, and guess what. I found it"

Jag gick fram till henne och slet tag i hennes hand och drog ut henne från rummet. Hon muttrade någonting men jag brydde mig.

"Come on, come on!" sa jag otåligt och tryckte om och om igen på hissknappen.

När hissen plingade och vi var framme på nedervåningen och dörrarna öppnades så rusade jag fram mot ytterdörren med Marielle som fortfarande hängde efter min hand.

Bussen stod fortfarande där och det stod tre killar efter varandra och väntade på att få gå in i bussen.
Vi hann.
När killarna hade satt sig så visade jag upp mitt id för chauffören och gick och satte mig på en plats. Marielle kom några sekunder senare och jag hörde hur bussdörrarna stängdes. Hon satte sig brevid mig.

"I can actually walk by myself." sa Marielle surt och gav mig en lika sur blick.
Jag orkade inte med en diskution så jag bad bara om ursäkt.
Klockan var knappt åtta och jag kände redan hur värmen i bussen blev olidlig. Jag lutade mitt huvud bakåt och blundade.

Elise.
Jag kom och tänka på drömmen jag hade haft inatt. Mina drömmar var inte detsamma som tidigare.
Visst. Jag fick se min kusin, men hon var inte riktigt ... sig själv nu. I drömmarna alltså. Vanligtvist så slutade alla mina drömmar så här på senaste tiden. De var inte lika underbara något mer. Men inatt så försvann hon.
Hon bara försvann. Den obehagliga känslan spred sig inom mig. Det var som den dagen, då hon försvann från världen på riktigt. Samma känsla,samma sorg. Även fast det bara var en dröm.

Vi närmade oss skolan och bussen svängde in mot parkeringen. Folk ställde sig upp och stod vid utgångsdörrarna. Vi följde strömmen och följde med den lilla folkmassan ut ur bussen.

"Oh there's Rachel. See you later Marielle" Marielle vinkade hejdå och vi skiljdes sen..

Rachel stod satt på stenen vid ingången till skolan. Hennes ansikte lyste upp när hon såg mig.

"Mia hi!"

Hon mötte mig med en kram. Jag besvarade kramen.

"Rach, can you believe that its the last day fo the autumn term. Only a few tests left and after that ... CHRISTMAS BREAK"

"Yeah but it's sad that youre going home tomorrow" sa hon lite besviket.

"Tomorrow night. So we have like 2 days to hang out, so now we have the mathtest. Then biology and history"

Jag tänkte efter lite.

"I think that we have lunch after history, and after history english. Then I guess that .. that the day is over?"

"TELL ME ABOUT IT" sa jag glatt och gav henne en till kram.

Jag och Rachel hade verkligen kommit nära varandra på bara ett halvår. Redan första gången vi träffades så förstod jag att den här tjejen var speciell.

-------

Matteprovet och proven efter det gick faktiskt jätte bra. Min extrema pluggning hade visat resultat. Minst VG på alla tre borde jag få. Jag och Rachel gick på lunchrasten genom korridoren och planerade våra två dagar som vi hade kvar att umgås innan jag skulle åka hem till New Jersey igen.

"So movienight tonight, hm maybe if I ask my mum if she cant drive us to the supermarket so can we buy some popcorn and goodie stuff. I have no money on my phone, can I borrow yours?" frågade Rachel mig.

Vi gick till mitt skåp och jag tog ut min skolväska och började söka efter min mobiltelefon. Men hur mycket jag än grävde med handen så hittade jag inte min lilla uppfällbara Samsung.

"Oh im sorry Rach, but i think ive forgot my phone in our room. Im sorry"

Hon sa att det inte gjorde någonting. Men för mig så känns det alltid så tomt utan mobilen. Fast den låg i skåpet.
Men all stress som var på morgonen gjorde att jag helt glömde bort att jag ens hade en mobiltelefon.

De sista testen gick precis som det jag hade hoppats på. Så jag och Rachel satt på bussen hem till min korridor med glada tankar och léeden. Livet fortsatte att gå åt det rätta hållet, och det kändes som att ingenting kunde förstöra det just nu.

---

"Gosh im so tired" sa Rachel och satte sig på min säng.

"Me to. But hey its christmas break" sa jag och gick ner på knäna för att ta fram min mobiltelefon som låg på laddning under sängen.

5 missade samtal och 2 olästa textmeddelanden.

"Oh"

"Whats wrong?" frågade Rach och tittade förvånat på mig.

"Nothing, i just have some missed calls and texts." sa jag lugnt.

"From who?"

Jag visste inte heller vem som hade ringt. Men det var uppenbarligen mina föräldrar som ville något. Så jag ryckte bara på axlarna. Jag kollade smsn först.

Aha, de var från Kevin.

Jag öppnade första sms:et.

hey

Det stod inget mer. Jag öppnade då ganska nyfiket det andra sms:et.

i dont know why you dont answer. but you need to call me asap. hope youre doin well

love
kev

As soon as possible ....
Jag slog snabbt in Kevins nummer och tryckte på ring knappen.

En.Två.Tre.Fyra. Det tog fem signaler innan jag hörde en röst.

"Hello?" hörde jag Kevin säga på andra sidan luren.

"Kev. I didnt see youre messages until now. Whats wrong?" frågade jag oroligt.

"When are you coming home?" hans röst lät lite konstig men jag svarade förvånat.

"Tomorrow night it is planned but why do you ask?"

Det var tystnad innan han svarade.

"He's sick"

"What? Who?"

"My brother"

"J- Joe?" frågade jag tyst.

"No. Joe is not sick"

"Frankie?"

"No Frank is good"

"You mean  ....."

"Yes he's not feeling well. Not at all. Something is really wrong with Nick, Mia."


Authors note:
Uh oh!
Not good .....

För er som inte förstår vad "asap" betyder så kan jag säga er att det är en förkorting på "As Soon As Possible" som betyder " Så snabbt som möjligt". Haha bara ett litet tillägg, och att det säkert kommer att dyka upp andra förkortningar och uttryck senare. Men såklart så kommer jag att förklara dem.

Är även ledsen för att jag inte kunde fixa någon "introbild" idag eftersom att jag inte just nu har tillgång till photoshop eller liknande.

Men som vanligt , haha fortsätt att kommentera och säg vad ni tycker =)