"So what's happening in your life M?" frågade Mandy ner vi gick ner för 5th Avenue i New York. Vi hade varit och tittat på den nya lägenheten Leah och jag skulle dela om några veckor. Det var igentligen mening att vi skulle flytta in några dagar före nyår, men varken jag eller Leah (Som flög hit för 2 dar sen) har inte hunnit fara och kolla på några möbler. Det var nyår idag och jag, mamma och pappa skulle äta middag med familjen Jonas och senare på kvällen så skulle jag och Mandy på fest hos hennes pojkväns komisar.

"Life's pretty good actually. Or well. This month has been pretty stressed and all, but it's fine now"

"Stressed? What stresses you Mia?"

"Oh you know, i'm just confused. I mean with the new apartment and everything"

"Really?" Mandy stannade upp och mig i armen.

"Yes"

"Okey" sa hon. "Mia remember. I'm here if you wanna talk about anything... or a certain someone?"

Jag släppte henens arm. "What? Mandy!!"

Hon skrattade.

"Just kidding, I know that you'd tell me if its about a boy"

Shit.

"Yea-h haha of co. Of course. I mean." sa jag snabbt.

Mandy tittade på mig med en läskig blick och tog tag i min arm igen. "So who is he?"

"Mandy!!"

"Mia, you can't lie to my face"

Mandy såg nu på mig med en min som jag inte kunde lista ut om den var seriös eller oseriös.
Men det var något är i mungiporna som såg ut som ett flin.
Hon var min vän. Kanske var det dax att berätta.

"You know..."

"There she goes" sa Mandy glatt "Tell me about the boy"

"Actually there's .. two"

"TWO??!! Whoa girl...wait let's sit down"

Hon drog mig mot café Dante. Eller rättare sagt, nästan slet sönder min arm.
När vi kom in så knuffade hon ner mig på stolen vid hörnbordet.

"Continue" sa hon.

Jag stirrade på henne. "Whoa"

"I said continue"

"Okey chill. Remember when I said that I met the Jonases in London?"

"You're not dating Eric again. Are you?"

"For god's sake Mandy. No i'm not dating Eric"

"Puh" sa hon. "I was almost worried. Yeah so you met the J crew. What more?"

"Eric and the boys had already met earlier, so they kinda knew eachother, so they invited us over for dinner at their hotel.

"YOU HOOKED UP WITH A HOTEL WAITER, OR A HANDSOME BUSINESSMAN?"
Jag suckade.

"No Mandy, I did not hook up with a waiter or a handsome businessman"

"Then get to the dirty part. This sucks"

Jag suckade och fortsatte att berätta min lilla historia.

"So then everything went kinda fast, and then suddenly. I was alone in a room with Joe"'

"Joe?..Joe as in Jonas?"

"Yes. Joe as in Joe Jonas" sa jag långsamt.

Mandy klarnade upp.

"WAIT!!!!! YOU SLEPT WITH JOE JONAS?? WHILE YOU WERE WITH ERIC? GIRL YOU NASTY!!"
Jag vände mig om för att se om någon i cafét reagerade. Som tur va så gjorde ingen det.

"Mandy!! I'm not sure if the entire CAFÉ can hear you. Shut up. I did not sleep with Joe"

"So you didn't sleep with him. But you kissed him right?"

"Kinda but"

"OH MY GOD MIA! YOU KISSED JOE JONAS"

"No, he kissed me"

"But you kissed him back"

"Not really"

Mandy tittade chockat på mig

"You didn't kiss him? But Mia, isn't this what you always wanted..?"

"No Mandy. That's what I wanted 2 years ago"

Mandy satte sin hand på sitt huvud och tittade mig i ögonen.

"So Joseph Jonas, whom youve been in love with for like... forever? Kissed you voluntarily and you said no"

"I pushed him away"

"YOU PUSHED HIM?"

"And yelled him in his face"

"YELLED HIM IN HIS FACE?"

Jag nickade.

"Oh my gosh Mia, you're so fucked up right now..."

"What else coulde i've done?" sa jag små irriterat "I was engaged to another boy who in that second was in the same building as me, waiting for me to come down. And..the story isn't over ye-"

"So wait" avbröt Mandy mig. "Is that why you and Eric broke up in the first place, cause' he found out about you and Joe"

"No" sa jag. " First, there wasn't anything between Joe and I back then. And second. We still broke up because Eric cheated on me"

"Wait, this is too confusing M. so who's the boyfrien-?"

"So after I found out about Eric the Jonases were comforting me, and then he kissed me and everything went ..
wrong" Jag tittade ner i bordet

"HE KISSED YOU AGAIN?"

Precis då så kom en servitör och frågade vad vi ville beställa.

"Oh um lemon ice water" sa jag snabbt.

"Same" sa Mandy utan att vända blicken från mig"

När servitören hade gått så sa hon "Mia, did he kiss you again?"

"Again? What ? No"

"But..a Jonas.. So a Jonas who wasn't Joe kissed you..?"

"Yes"

"So.. wait. It wasn't Nick right?"

"Ew no, incest"

Jag försökte skratta. Men Mandy skrattade inte.

"So.. So it was.."

"Yes" avbröt jag henne "It was Kevin"

------
"So you are dating Kevin Jonas JR?"

"Well, I think so"

"But you're in love with Joe?"

"I do have some feelings for him"

Jag hade berättat hela historian för Mandy. Hur jag hamnade i situationen jag är i nu.

"And Joe is in love with you"

"That's what he said"

"Whoa.. Just Mia. You have 2 world famous popstars fighting for you"

"They're not fighting"

"Well practically"

Vi satt på en parkbänk i Central Park.

"So , who are you in love with?"

Frågade hon mig med ett flin.

"I love them both"

Mandy suckade. "Not like that idiot. Ok well if we rephrase the question. Who do you wanna be with?" frågade hon som om hon redan visste svaret.

Jag öppnade min mun för att säga 'Jag vet inte" men hon avbröt mig.

"I know it's Joe"

Jag sa ingenting, och hon tog min tystnad som ett 'ja'.

"So what are you gonna do?"

"I don't know"

"Oh gosh Mia....."

"Okey okey , Joe. I said it. I wanna be with Joe."

Jag trodde knappt att jag sa det. Under de här senaste veckorna så har jag knappt kunnat erkänna det för mig själv, och nu så sitter jag här brevid Mandy , och berättar ... allt.

"That's what I thought, but what are you gonna do with Kev?"

Det sög till i magen. "I don't know Mandy. I fucking don't know what to do"

Mandy tittade mig i ögonen.

"I love him so much it's crazy. I can't even pretend to be mad at him. When i'm talking or just looking at him, my body goes warm..But i can't hurt Kevin. He's too nice"

"Mia.. Mia.. You have to listen to your own mind. And do what you want to do instead of doing what everyone else want you to do"

"Believe me Mandy, i'm trying. But they're like my brothers. I can't see neither of them hurt."

Mandy ställde sig upp.

"Where are you going?" frågade jag henne.

"We're going shopping"

"Shopping?"

"Yes we have to find you a killer dress for the party tonight"

"Oh..key..?"

"You have a busy night pretty lady. We're gonna find you a perfect dress, and you're breaking up with Kevin"

"Tonight?"

"Yes tonight"

Jag har sovit som en stock inatt. Inte vaknat en endaste gång.

Det var vad jag intalade mig innan jag la mig i min säng klockan 3 på natten. Men sanningen är att jag har gått fram och tillbaka i mitt rum, jag fick nästan för mig att det skulle bli hål i golvet.
Jag förstår inte hur jag har lyckats att strula till det så mycket, och varför jag sitter kvar här och inte rymt till en liten is-håla på Nordpolen.

Så när klockan var 9 på morgonen och jag inte hade sovit en endaste blund så la jag mig ner i sängen igen.

Jag vaknade i ett ryck och tittade på klockan. Den var 12.

Jag rörde på mina fötter. Men de tog i någonting. Jag tittade upp och satte handen för munnen.

"JOE"

"Hello there sleepyhead"

Jag stirrade chockat på honom.

Där satt han på sängkanten med morgontidningen i handen. Hans hår var blött och ruffsigt, som om han precis hade kommit ur från duschen. När han såg att jag hade vaknat så log han brett mot mig.

"WHAT ARE YOU DOING HERE!?"

Jag drog täcket för kroppen för jag bar bara ett linne.

"Waking you up" sa han

"What but... How did you even get in here?

"Your mom opened"

Jag suckade, drog av mig täcket och gick upp utan att bry mig om att jag bara var i ett nattlinne och gick mot garderoben.

"Get out, i'm gonna get dressed"

"Whoa" sa han.  "What's wrong with you this morning. Woke up on the wrong side?"

Det verkade han tycka var mycket roligt, och skrattade åt sitt lilla "skämt" som jag inte tyckte var det minsta underhållande.

Jag gav han en blick.

"What.. it's not like I haven't seen you without clothes before"

Jag skakade på huvudet.

"Joe.. this is like the 100th time i'm telling you, WE WE'RE KIDS"

"We're still teenagers" han gav mig ett ont léende.

Jag suckade igen. Fast djupare och började gräva i garderoben efter ett par jeans och en t-shirt.

"Okey Miss. PMS dress up quick we've got plans"

"We've got what?"

Fast han hade redan lämnat rummet.

Jag drog på mig kläderna snabbt och satte mig på sängkanten.

Min mobil låg på sängbordet och laddade. Jag tog upp den.

Ett nytt sms.

joe:
get ready for some action

Jag suckade för tredje gången den här morgonen.

"Can I come in?"

Joe knackade på dörren.

"Sure.."

Han klev in i rummet. "Leggo"

"Wha- Where? Why are you even here now, weren't you supposed to come by 6?"

"Yes. But I know you. And I know that you would've skipped my calls and would probably gone out just avoided me"

Guldstjärna till Jonas.

Efter 8 timmars tänkade så var det exakt vad jag hade kommit fram till. Bara sticka.

"And let me guess. Thats exactly what you were supposed to do?"

Han lyfte på ögonbrynet och log, och av någon anledning så blev jag helt varm i kroppen.

Skärp dig Mia.

"So where are we going?"

I thought we could do some old Joe and Mia adventures. But this time as a da-"

"NOT A DATE" avbröt jag honom.

"Whatever" sa han.

"Joe" sa jag allvarligt. "We ARE doing this as FRIENDS"

"Best friends" rättade han mig.

"Sure" sa jag kyligt.

"Mia, you know im always honest to you. And were going as friends oh sorry I mean best friends. BFF's forever right?"

Jag kunde inte låta bli att skratta.

"Let's go" sa han och tog tag i min hand.

Ser ni. Det var så här vi alltid hamnade i trubbel när vi var mindre. Eller ja i alla fall tills vi fyllde 16


----


"So this is our ride, I expected more fancy stuff from a rockstar"

Jag kände direkt igen familjen Jonas gamla vita Mercedez

"Like what? A limo? You said you didn't want to go on a date but of course I can-"

"No Joe, I was joking. This is great"

Han gick fram och öppnade bildörren åt mig.

"Get in Moon princess"

Jag smällde till honom på kinden och skrattade.

"Oh stop it!"

Han ryckte på axlarna och gick till förarsidan och satte sig i bilen.

Jag lutade mig tillbaka på sätet och tittade på Joe.

Det här kändest så konstigt. Joe skulle köra bil. Det brukade alltid vara jag som körde eftersom att han inte hade skaffat sig ett körkort när han fyllde 16. Han var för upptagen med bandet. Det hade alltid varit Kev eller våra föräldrar som skjutsade oss, och jag när jag fyllde 17 och mamma och pappa köpte mig min första bil.

Jag log för mig själv.

"Are you alright?" frågade han.

Jag var påväg att att fråga när han hade skaffat körkort. Så kom jag på. Han är pop stjärna, vad hade han inte skaffat? Så jag avbröt mig själv.

"Um.... yeah. Just taking a trip down memory lane"

"Awesome, that's our plans for today"

"You said it before, and I just thought about how weird it was to see you on the drivers seat, it used to be either our parents or Kev"

"Or you"

Jag log.

Han startade bilen och körde ner för uppfarten.

Vi körde förbi husen jag hade kört förbi så många gånger.

Familjen Hudson, Sanborn, Warren, Taylor, Coleman, Borden, Rosenbush.. och så Jonas gamla hus som såg likadant ut som jag alltid har minst det. Fast med en ny veranda.

"Nice porsh huh?"

Jag nickade.

Joe slog på radion, och just typiskt i den sekunden så fick vi höra

"And i've heard from sources that the Jonas Brothers are in town over the holiday. Middle Jonas girlfriend, country singer Taylor Swift was seen in Nashville earlier this morning shopping with her mother. Will this holiday distance kill the power couple or just make them stronger"

Jag gav han en blick.

Han ryckte på axlarna.

"I broke up with Taylor?

"What? When?" frågade jag chockat.

"You haven't heard? The whole world knows. This radio reporter must be retarded, or been living under a rock.
didn't you hear the song?"

"Song?" frågade jag förvånat "What do you mean?"

'When he said forever and Always' sjöng han.

Jag tittade lika underligt på honom. Jag fattade ingenting. Jag trodde att de fortfarande var tillsammans. Eller var helt säker på det. Det var en av anledningarna att jag var så sur på honom för att han gjorde.. jag som han gjorde för någon dag sen.

"Wait"

Han tog upp sin iPhone.

"Keep your eyes on the road!!!!!!"

"Chill" sa han och fortsätta att gräva efter telefonen.

När han fick upp den så tryckte han lite på den och snart så höll han upp den så att volymen skulle höras bättre.

Once upon a time
I believe it was a Tuesday when I caught your eye
We caught onto something....

Jag tittade upp på honom. Han bara nickade tillbaka.

And I stare at the phone and he still hasn't called
And then you feel so low, you can't feel nothin' at all
And you flashback to when he said, forever and always
Oh, oh

Jag tog telefonen av honom och slog av låten. Jag förstod.

"Why haven't you told me?"

"I thought you already knew. The whole world knows"

Det var tystnad.

"I tried to call her. A dousen times but she didnt answer"

"I guess she didnt take it that well"

"She hung up on me"

"WHAT? HUNG UP?!!...so you broke up with her OVER THE PHONE"

"What else could i've done? I was in freaking Europe"

"I don't know. Wait until you got back"

"So you want me to lie to my own feeling?"

"No but"

Det var tystnad igen.

"Look Mia, its been months. It's over. Its been kinda hard with all the media and stuff, but it's dying."

Media. Tidningar.

"Its so hard to get in that you're like world famous"

Han log. "Let's forget about this and have fun instead. Look were almost there"

Jag gapade.

"Remember this place?" sa han och skrattade.

Jag tittade på honom. "Are you kidding me? Of course I do. Can't even count how many times we've actually been here. Like 1 million."

"More like a trizillion"

"So why are we at your grandparents house Joe?"

"Are you really asking me that. Come on. This used to be our place. Our hiding place. Don't you remember the day we tied down Mr. Samuels shoes when he slept on his sun chair and then fell on the ground and broke his nose?" Han såg otålig ut.

"Do not remind me. My mum was mad at me for a week"

"See, So this is why this place is on our list of 'Memorable and Awesome places by Danger and Emser'."

"God, you're so foolish"

"So are you. Whatever, let's go in"

Han började gå framåt.

"Wait where are you going, aren't we going to see your grandparents?"

"No dumbass, why would we go there?"

Han började gå i djupsnön. Vad i helvete gör han?"

"Joe?"

"Just come"

Så jag följde efter honom. Jag hade inte direkt rätt skor för att gå i djupsnön med. Men Joe gick ju före mig och gjorde upp spår, så jag orkade inte gnälla.

Han gick upp på bakgården och fortsatte mot...... O ja. Hur kunde jag glömma.

"Tadaa" sa han och log.

Jag tog handen för munnen.

Joe grävde i fickan efter något som jag snart såg var nyckeln. Nyckeln till våran stuga.

"How could I forget about this?"

"Don't ask me" sa Joe och skrattade "Oh snap, I almost forgot. Go in and wait"

Han gav mig nyckeln och jag skyndade mig in, det började bli kallt och blött om fötterna.
Joe var ur sikte så jag försökte tränga mig igenom den gången som var betydligt mindre nu än vad jag minns den.

Jag satte mig på golvet och tog av mina blöta skor. Joe morföräldrar hade satt in element eftersom vi ofta sov härinne och inte skulle frysa på vintern.

Jag kikade runt med blicken i stugan och mina ögon fick syn på någonting.

Åh nej. Nej. Nej. Det kan inte vara.

Jag sträckte mig efter den lilla bruna lådan jag hade fått syn på. Jag försökte öppna den men kom på att jag behövde en nyckel.....just det.

Jag ställde mig upp och gick till ena hörnet av stugan. nu var det bara att hitta .........hålet. Ja där är det.
Det var nästan för smått för mina fingrar, men jag lyckades smuffla fram den silvriga nyckeln.

Det här ska bli spännande.

Jag öppnade lådan , och det första jag såg var ett foto på mig och Joe. Vi var väl omkring 9/10 och han var otroligt söt med sin potfrilla. Inte för att han skulle erkänna det själv, och man kan inte direkt säga detsamma om mig, jag hade luggen för ögonen och log så brett att man skulle kunna tro att det ryms 3 apelsiner där inne.

Jag la kortet på det bruna bordet vi hade därinne.

Nu fick jag syn på ett papper. Jag tog upp det.

'To Do List'

1. Find a way to move to the moon (Mias idéa) [ ]
2. Convince mom that the moon is a great place to live on [/]
3. Tie Mr.Samuels shoes [x]
4. Travel to the moon[ ]
5. Bicycle down the way hill [x] (Joe lost two teeth and got to sew his forehead)
7. Go to outerspace [ ]
8. Quit school and move to the outer side of the planet [ ]
9. Beat down the bad guys at school [/] (Joe ended up on the ground)
10.Move in together for real [ ]
11. Be best friends forever [xxxxxx]

Jag skrattade för mig själv. Åh herregud. Vilken handstil, och ändå så skrev jag snyggast i min klass på den tiden.

Flytta till månen, åka till rymden, Bästa vänner för...

För evigt. Någontin högg i hjärtat. Det var verkligen vad vi ville. Vara tillsammans för evigt.

Dörren till stugan öppnades.

"Im back, oh you found that"

"Yes"

"We had really wide imaginations back then"

"Joe" sa jag.

Han satte sig brevid mig. "What is it Mia?

"Look". Jag pekade på sista punkten.

"Do you think we'll ever check this one?

Han andades några andetag. "Yes I do"

"R-really?" Jag kände gråten i halsen.

Joe la sin arm runt mig och viskade i mitt öra.

"Yes I do"

Av någon anledning så kände jag lättnad. Som att allting skulle bli perfekt igen.
Så jag ångrade mig inte ett dugg när jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Nu kunde jag inte hålla tillbaka gråten något mer, och jag kände hur hn pussade mig på huvudet.

"Shh.. Mia. Everything will be okey, I promise"

Och jag trodde på honom.

Dagen innan dagen D.

Eller dagen J om man ska vara ordentligare.

Julafton var om en dag.

Och jag hade tagit en Taxi in till New York City för lite sista minuten shopping. Som jag sen förstod inte var så bra planerad av mig.

Det.gick.inte.att.ta.sig.någon.stans.

Det var folk överallt. Barnen skrek, mammorna skrek tillbaka. Folk sprang från butik till butik.

Därför så fick jag snabbt göra upp i mitt huvud vart jag skulle gå för att få tag i mina grejer så att kunde komma bort från den här stresspunkten.

Jag visste redan vad jag skulle ha. Doftljus och ett lyxigt SPA kit till mamma, Strumpor (Allt en pappa vill ha) och en slips.

Så efter att ha krigats inne på Victorias Secret och HM:s herr avdelning så kunde jag med en lätt pust sätta mig lugnt i taxin och andas ut.


Fly me to the moon
Let me sing among those stars
Let me see what spring is like
On jupiter and mars In other words


"Hello?" svarade jag i min telefon.

"OHMYGOSHHHH M!!!! YOU HAVE NO IDEA WHAT IM ABOUT TO TELL YA!!!" skrek Leah så högt att jag var tvungen att hålla telefonen på avstånd från örat.

"What now Leah?"

"WAIT WAIT! I'LL CALL YOU AGAIN IN A MIN WAIT'

Så la hon på

Jag skakade på huvudet och tittade ut genom fönstret. Vi var redan i mitt kvarter.

Jag betalade taxikillen och klev ut ur taxin med mina två inte allt för stora påsar.

När jag kom in så möttes jag va doften av min favorit rätt.

"I'm making Grilled chicken and sauce, like old times honey"

Jag log satte mig slutkörd vid köksbordet.

"Whoa" sa mamma "It was crowded in NY right?"

Jag nickade snabbt, för min mobil ringde.

Det var Leah.

"Hello"

"MIA PACK YOUR BAGS. WE'RE GOING TO THE BIG APPLE"

"What?" frågade jag förvånat.

"OUR NEW BOSS... Oh right you haven't heard about it. We've got this new boss, ehm whats his name now again .... oh right, Mr. Clark. He's moving us to New york City, Madison Square Garden, we've already got an office and everything"

"New York?" sa jag. "Really?"

"What , aren't you excited?" frågade Leah chockat.

"Oh yeah, of course, but the thing is that I live like 40 minutes outside New York , so i've been there like a thousand times before"

"YOU LIVE IN NEW YORK?!"

"No, I live in New Jersey?"

"AS IN NEXT TO NYC?"

Leah har aldrig varit särskilt bra på geografi har jag märkt de senaste två åren. Eller hon var inte särksilt bra i skolan alls om jag får tänka efter.

"Yes. 40 minutes outside N.Y"

"THATS SO COOL MIA!!!"

Jag skrattade. "So when are we moving there?"

"We've got this big luxury apartment in Soho that he got for us"

Whoa Soho. Det var verkligen någonting. Soho är ett av de finaste områderna i New York.

"Soho? Really!?"

"Yea, and we should be there by New Years. Or a few days before NYE."

I över en halvtimma så tjatade hon om allt vi skulle besöka, och shoppingen och ställde en massa typiska New York turist frågor.

När jag äntligen fick lägga på luren så var maten klar.

"Who was it?" frågade mamma.

"My workmate Leah, Our new boss have apperantly moved us to NYC"

"Oh Mia, thats amazing!"

Jag måste även erkänn att jag verkligen kände så. Det kändes skönt att få komma hem för två veckor sen. Men att nu få veta att jag ska få stanna här permanent kändes ännu bättre. Jag har verkligen saknat America.

Efter men ordentlig middag så sa jag till mina föräldrar att jag var trött efter min vilda dag i stan. Så jag gick upp och la mig i min säng och slog på min gamla TV och såg på den ett tag.

Mamma ropade.

"Mia come down"

Jag drog mig segt upp ur sängen och gick ner för trapporna.

När jag kom till hallen så möttes jag av en viss Paul Kevin Jonas, som hade fullt med snö i håret och ett paket i handen.

"Kevin" sa jag förvånat

"H-hi" sa han lite nervöst.

"What are you doing here?"

Min blick gick till paketet igen. Oh. Han visste inte.

"I'm just going to give you this. Merry Christmas!"

Han räckte fram paketet.

"Oh Kev, you didn't have to"

"No it's nothing" sa han och log brett mot mig.

Jag tog försiktigt imot det.

Jag log. Inte för att jag hade fått ett paket. Utan för att han var så gullig.

Jag sträckte mig fram för att ge han en kram.

Men jag stannade till.

Där kom de igen.

Bilderna i huvet.

Joe's lysande ögon när vi låg i den kalla djupa snön med våra läppar mot varandra.

Jag blinkade till.

"Oh, i'm sorry"

Kevin tittade oroligt på mig , men tog imot min fram när jag böjde mig fram igen.
När vi släppte taget om varandra så blev jag lite orolig att han skulle....ja kyssa mig. För min mamma stod ju i köksöppningen och hon hade ju ingen aning om det. Om mig och Kevin alltså.

Men som tur var så gjorde han inget. Han förstod väl också att detta inte var rätt tillfälle.

"Well, I gotta go. Bye Mia , and Merry christmas Mrs. Richter"

"Merry christmas sweetheart" sa mamma och gav honom en kram.

"Where's your family?"

"Oh they're at grandma and grandpa's house" sa Kevin.

Han öppnade ytterdörren, vinkade och gick.

Jag andades ut. Jag hade hållt mig så stel att mina muskler värkte.

"Wasn't that sweet Mia?" frågade mamma "He's such a gentlemen"

"Yeah.. He really is" sa jag inna jag gick upp på mitt rum igen.

Jag gillar inte att få presenter. Det trodde jag att han visste vid det här laget.

Jag har sen jag var liten vägrat att få från mina vänner, men han kanske kände ett litet.. tvång nu när. Ja.

Gosh. Det här var för mycket, och så Joe.

Jag hade försökt att släppa allt som hade med Jonas att göra de senaste dagarna. Det än en gång å kom det ikapp mig. Jag kan inte göra så här något mer.

Min iphone vibrerade.



Jag bestämde mig för att se vad som var så speciellt med presenten, så jag öppnade den.

Jag slog handen för munnen.

Ett diamant halsband och ett presentkort. PÅ 300 $ PÅ VICTORIAS SECRET.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Det där vad alldeles för mycket. Det räcker med att jag inte är så förtjust av presenter, men det där tog priset. Ett presentkort på 300 $.... och ett diamant halsband som såg ut att komma ifrån Tiffany's.



Jag pustade ut. Jag trodde för en sekund att hela familjen Jonas hade blivit galen. I alla fall bland bröderna.

Joe frågade sen vad jag skulle göra dagen efter jul.
Jag svarade "Nothing special, why?"

joe J:
wanna go to the new resturant they opened up here in jersey?

Really?

sent:
Joe! You have to stop with this. 'We' have to stop with this.

joe J:
im picking u up at 6 ;)


Herregud ...... Mitt liv är rent kaos.

Vi satt alla i vardagsrummet framför våran öppna spis. Min familj och familjen Jonas.
Jag satt i en fotölj och bara lyssnade på alla deras minnes prat. Det var som "a trip down memory lane".
Då vi hade åkt upp till Canada för att åka skidor och Joe fick mig att slicka på den här stolpen så jag fastande och mamma fick hälla varmt vatten över tungan så att den skulle gå loss.

Och dagen då Frankie föddes och då Joe och Nick sov över hos mig så fick han oss (Inte Nick) att smyga ut på natten och åka ner för backen med våra sparkcyklar, även fast det var bäcksvart ute. Så klart så föll jag omkull och skrapade upp båda mina knän och skrek tills grannarna tittade ut genom fönstret.

Det roliga med alla minnen är att det alla har så mycket att göra med Joe. Jag menar. Vi två hade ju hittat på allt möjligt under våra år som barn. Det kändes som en evighet sen vi stod utanför Mrs. Potts dörr och försökte sälja våra handplockade blombuketter för en dollar.

Tiden går för snabbt. Det är vi nog alla överrens om...

Mamma bad mig gå upp till förrådet på övervåningen för att hämta gamla fotoalbum så jag ställde mig upp och gick upp för trappan till förrådet. Albumen låg högst upp på en hylla så jag fick först leta en pall så jag kunde nå dem.
När jag väl fick tag på dem så begav jag mig ner igen.Men när jag gick förbi köket så var det någon som drog in mig mot köket. I nästa sekund så var jag tryckt mot väggen med en varm hand på min kind och en arm som höll om min midja. Joe's läppar var pressade mot mina.

Jag skrattade till och drog bort mitt huvud. "Joe"

"What" sa han och tryckte sina läppar mot mina igen.

"No, Joe, not now. Our parents are in the room next to us"

"So what" sa han otåligt

"Joe. I can't."

"Why?"

Hans ansikte var bara några millimeter ifrån mitt och jag kände hur han andades i mitt ansikte.

"Kevin" sa jag.

Han fortsatte titta på mig.

"He's your own brother..-"
"It could be our secret. Like old times you know. We don't have to tell anyone. I don't care as long as I can have you" avbröt Joe mig.

Jag bara tittade på honom oh kände hur mina mungipor log lite.

Jag pussade honom snabbt på munnen och drog bort hans händer.

Sen sa jag "You don't know how much I hate myself for this Joe. You have no idéa of how much I want to be with you, and it doesnt matter how much I want to deny it. But I can't help it. But we need to work things out Joe. And i'm pretty much dating your brother now so.."

"But you don't love him"

Jag kunde inte ljuga. Inte i hans ansikte.

"No but.."

"You love me right?"

"Yes but..."

"Thats what matters" sa han och kysste mig snabbt på munnen igen och gick in i vardagsrummet.

Jag var tvungen att luta mig mot väggen och andas lite.

'That guy still knows how to take my breath away...' sa jag tyst för mig själv

När jag väl fick mig själv på fötter igen så vinglades jag tillbaka till fotäljen.

"Mia!"

"Mm" drömmandes.

"Are you alright? Where's the photo albums?"

"Mm" sa jag igen.

"They are in the kitchen I think, I let her taste some of the delicious dessert we brought that I helped mum to make yesterday. And I think she liked it."

Jag tittade på Joe. Han flinade.

Jag ställde mig upp för att gå och hämta dem, men i samma sekund så hade Kevin ställt sig upp.

"Its okey Mia, sit down. I can go and get em"

Han gav mig en snabb puss på kinden, och mitt ansikte stelnade upp.

Här kom den. Ångern.

Jag satte mig ner igen och försökte att ignorera både han och Joe hela kvällen.

Klockan närmade sig 1 tiden, och Frankie låg och sov i Denise's famn och jag kände själv hur sömnig jag var.

"Thanks for everything Lynette, thanks for inviting us over. It's really nice catching up again"
sa mr. Jonas och ställde sig upp.

"Come on boys"

De alla började röra på sig, jag förstod att Kevin skulle komma och vilja säga godnatt så jag slapp snabbt ut någon om att jag var trött och skyndade mig upp för trappan.

Men innan jag han gå in i mitt rum så drog någon mig i armen.

"Nick, what are you doing?"

"The question is what you are doing Mia.."

Jag försökte se förvånat på honom. Som att jag inte visste vad han pratade om.

"You can't fool me Mia, But I think you can fool Kevin, and I don't want you to do that. Kevin is my brother so i have to be on his side."

"What" sa jag, mycket väl medveten om att jag än en gång var busted av Nicholas Jonas.

"It's pretty obvious when both you and Joe is coming back to the living room with dorky smiles on your faces"

"He just told me a funny joke.-"

"He said that he let you taste some dessert"

Ouch.

"Nick..-"

"No Mia, Kev's my brother and i don't want his heart to be broken again. Especially when he and Danielle went on a little pause. Even though I don't get how he can't see how you guys look at eachother"

"I have no* idéa what you guys are doing Mia, but I don't want any broken hearts. You know how you felt when Eric betrayed you. So you better watch out.."

Sen så gick han lugnt ner igen.





authors note:
ouch. några dagar för sen haha.
jag är på bättrnings vägen i alla fall.

love isa.

De är i stan.

De är alla i samma stad som mig. Igen.

Mina vänner sen födsel. Min bästa vän, Min andra bästa vän eller jag vet inte riktigt vad vi är nu.. bästa vänner? vanliga vänner? bekanta sen en lång tid? , och min pojkvän. Eller jag vet inte heller om han är min pojkvän... eller vi bara vänner? påväg mot mer-än-vän hållet?

Herregud. Det här är så förrvirrande, och inte gör jag det lättare genom att springa runt i rummet utan ett riktigt syfte. Utan , jag bara springer runt.

Jag fick nyss ett sms från Kevin som sa att han tyvärr var fast i sina morföräldras revir för kvällen, och av någon underlig anledning så kände jag mig .... lättad. Jag är en sådan hemsk flickvän.

Alltså. Det var ju inte så att jag inte ville träffa honom. Jag älskar ju honom. Tror jag. Jag har ju känt honom så länge.... och visst finns det känslor. Jag kände ju dem den där kvällen i London då han kysste mig. Så visst var de ju där. Men varför blev jag då så lättad?

Jag måste verkligen komma i kontakt med mina känslor bättre....

Mamma ropade på mig.

"What is it?"

"Denise texted me, they're back in town at her parents house for the holiday" sa hon glatt och tittade på mig om jag skulle reagera. "Aren't you going to see them?"

Oj.

Jag försökte klämma fram ett léende som ändå slutade upp lamt.

"Na. Joe texted me and said that they were going to do some family stuff and couldn't get out of the house"

Varje gång jag ljuger så vet jag att det är fel. Även fast det vara var en liten vit lögn om att Joe istället för Kevin hade sms:at mig så kändes det bättre på något sätt att säga.

"Really?" hon gav mig en blick. "Did Joe really say that?"

Hennes ansikts uttryck gjorde mig lite orolig. Kunde hon veta? Gud varför var jag tvungen att säga så.

"Y-Yeah J-Joe"

"I might not be his best friend or haven't really talked to him i na few years but I know Joseph Jonas enough to know that if he gets told to not go out, he goes out"

Hon måste ha sett mitt ansikts uttryck så hon sa direkt efter sa hon:

"Honey, I don't know if something has happend between you guys. But I can see that there's problem, and I know you guys has a very special past. But my advice is to try to really take care of it. It's really rare to have a relationship like you and Joe."

"Mu-um"

"No Honey. Im not trying to embarass you. And don't think that ive seen the way you guys look at eachother. Denise and I used to dream and talk about it all the time when you were kids. You guys share something really, really special an-"

"Mum it's not like that...."

"-  like I said. Im not going to embarass you. So this conversation is now over, and I want a hug"

Jag visste inte vad jag skulle säga, och när hon kramade så viskade hon:

"Sorry Sweetheart, I was just kidding. I know that you guys are just friends and will always be. But a mother can dream right?"

Om hon bara visste....

Hon skrattade,släppte taget om mig och klappade mig på huvudet.


"I'm gonna prepare dinner. Your uncle is coming over soon"

Jag nickade och skyndade mig upp på mitt rum.

Jag slängde mig över sängen och tog upp min iphone som låg på sängbordet.

2 nya sms.

Det första var från Mandy.

hi gurl. the mall has a midnight opening. grab some $ and some hot outfit and well go clothes AND man shopping. ya babe. we gotta find u a man asap.

Jag himlade med ögonen. Gode gud Mandy.

Sen tittade jag på andra sms:et

Hey! Good and bad news. The good one is that were going do uncle Josh tonight instead. But the bad news is that I still cant go out tonight. Miss you. K

Nice.
Jag svarade snabbt på Mandy sms och sa att jag (tyvärr) inte kunde gå ut ikväll, och Kevins orkade jag inte ens svara på. Grejen är den att jag inte visste vad jag skulle svara efter som att sms:et inte precis ledde till något.

Visst han är min sort of? a? boyfriend? tror jag i alla fall, och vill väl bara ha social kontakt.

Gud. Jag behöver verkligen en dusch för att lätta på tankarna.


20 minuter senare så klev jag ut ur duschen.

Jag tog en snabb titt på klockan och såg att den var halv 7. Oj, min morbror borde vara här snart, och han har säkert med mina halv jobbiga kusiner så det är bäst att jag gör mig klar.

Jag drog snabbt på mig kläder men hittade inte byxorna jag hade tagit fram så jag sprang ner till  köket.

"Mum, have you seen my-"

"Whoa mum. Why are there some many plates. Did you invite your aunt Marie and her kids?"

"No, actu-"

"Surprise, or well not a surprise"

Jag stelnade till. Innan jag han reagera så hade mamma gått ur min syn och jag hörde hur hon sa:

"Aaaah. Hi. God you're so big. What've you been eating lately"

Jag kunde inte ens röra mitt finger.

"Hiiii Meeah" sa en välbekant röst.

Framför mig stod nu Frankie Jonas med ett inslaget paket.

"I made you these" sa han lyckligt.

"T-thanks" sa jag och försökte le.

Nu så slappnade mina muskler äntligen av. Men när jag precis var påväg att vända mig om så tog någon i min arm och jag ryckte till och flög bakåt.

"Whoa" sa Joe "Sorry if I scared you"

Jag bara stirrade på honom. Men jag märkte att han inte tittade tillbaka. I alla fall inte i mina ögon för hans blick koncenterade sig just nu på mina ben.

Fuck. Mina. Byxor

"Oh sorry sa jag. I'm gonna change" sa jag och sprang upp. Ja bokstavligt sprang.

Vilken idiot jag är. Vilken i d i o t jag är.

Men det var så många frågetecken i mitt huvud just nu. Jag var så chockad och förvirrad att jag bara drog på mig ett par spets leggings och en svart top och sprang ner igen.

Vad i helvete håller jag på med?

När jag kom ner så möttes jag av hela familjen Jonas. Ja hela familjen Jonas. Inklusive Uncle Josh.

"Uhm Hi" sa ja försiktigt.

Alla hälsade tillbaka glatt , och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Så jag satte mig i soffan i vardagsrummet och försökte att undvika tre vissa ögon på vägen.

Men när jag hade lutat mitt huvud mot soff kanten och blundade. Jag var tvungen att försöka lugna stressen lite.

Jag kände hur någon satte sig brevid mig.

"Hi" sa Kevin.

Jag fick ur mig ett hej tillbaks.

"Are you alright?"

"Um yeah.."

Han tog försiktigt tag om min hand, och jag lät den ligga kvar i hans grepp.

"Why are you here?" frågade jag

"What? Don't you want me here?" frågade han och skrattade. Men han måste ha lagt märke till min allvarliga blick.

"No Of course not. Im just surprised"

"Well , I think our parents fooled us both"

Men just då så ropade mamma att det middan var klar.

I nästa minut så satt vi alla runt bordet, och alla hade redan sjunkit i prat igen.

Det var som att de inte hade träffats på flera år. Fast det var ju visserligen sant men ändå.

Jag kunde få ut några andra ord än "Im good, Thanks och You too"

Kevin och Nick var i en djup diskution med min pappa om gitarrer (Min pappa jobbar i en gitarr butik och är expert). Mamma och Denise pratade väl om något ointressant som de alltid pratar gör.
Frankie var upptagen med att skära sin köttbit
Och Uncle Josh gick precis till toaletten.

Den ända som varken åt eller pratade med någon var Joe.
Han log mot mig.

"Your mum is such a great cook" sa han.

Jag nickade och tittade på hans tallrik. Han hade redan ätit upp allt och jag kunde inte låta bli att skratta till för mig själv. Så typiskt Joe. Vi hade knappt suttit här i 10 minuter och han hade redan glupskat i sig allt.

"What" sa han med med ett flin.

"Nothing, just thinking that you're exactly like before"

"You think i've changed?"

"No, not that. Y'know.."

"Well Amelia. Im pretty awared that im right now a world famous music star with a nice house,nice car and girls chasing me everyday. To not talk about my flawless look"

Ha flinade ännu mera.

"Just kidding!"

"Hah, very funny wannabe rockstar"

"I'm not a wannabe rockstar"

"Oh excuse me Mr. Tight Pants"

"Hey watch it! Just admit that you think that my legs are the sexiest thing youve ever seen"

"Yeah right" sa jag.

Jag skrattade så mycket att jag skakade.

"Hey" sa han nästan viskandes. "It's snowing. Lets go out and build a snowman"

"Are you going out? Can you take Frankie with you" frågade Mrs.Jonas

Joe suckade och sa okej.

"Where are you going?" frågade Kevin, "Im coming with you!"

"Me too" sa Nick.

Så vi ställde oss upp och gick mot hallen.

Vi drog alla på oss våra ytterkläder utan att säga ett ord.

Men väl i den stunden så kände jag hur jag plötsligt behöve gå på toa.

"You guys can go out, im coming in a second"

När jag kom ut från toan så hade mamma ställt fram en bricka 5 muggar och choklad som jag skulle ta med mig ut. Så jag gick mot bakgårds dörren och försökte öppna dörren som inte direkt var en match med den klumpiga brickan jag höll i handen.

Men tillslut så fick jag upp den och traskade ut.

"Guys, mum ..-"

I nästa sekund så låg jag på backen med het choklad över mig. Jag kunde inte se någonting för jag hade kall snö över hela ansiktet och innanför jack-kragen.

"Whoops" hörde jag.

Jag kokade av ilska och ställde mig upp.

"OH MY FUCKING GOD. WHO THE FUCK WAS THAT? I SWEAR IM GONNA KILL YOU"

"Whoopsie" hörde jag Joe säga igen. Den här gången så full i skratt att han knappt kunde stå på benen.

"JOE!!"

"Are you okey?" frågade Kevin som nu stod framför mig "God, you're so wet I think we should jus...-"

Smash. Kevins ansikte hade också blivit träffad av en snöboll.

"Okey. That was enough. Come on Mia, the war is on"

Han sträckte ut sin hand med ett flin och drog upp mig.

"SNOW WAR!!!!" skrek Frankie. "I'm with Kev and Mia. Nick you can go with Joe"

Joe och Nick sprang iväg.

"So" sa Frankie. "We gotta get a plan..hm"

"Joe is all mine" sa nästan skrek jag.

"Go n get him woman. And try to not kill him haha. We could use him as a hostage"

Jag skakade på huvudet och sa "Nono" med ett flin. "He's all mine"

"Come on Kev" sa Frankie och drog iväg Kevin runt huset.

Hm tänkte jag när de var ur syn.

Om jag var lika dum och osmart som Joseph Jonas. Vart skulle jag gömma mig då?

Jag behövde inte ens tänka till, jag visste redan var han var.

Jag begav mig mot träkojan som pappa hade byggt åt oss när vi gick på lågstadiet.

Bingo. Det lyste någonting från kojan. Säkert hans mobiltelefon.

Jag klättrade försiktgt upp med en näve fylld med snö.

När jag kom upp så satt han med ryggen mot mig, och ena handen mot örat.

"No Taylor, It's okey. Yeah I miss you too"

Oh.

Det sög till lite i magen. Men jag ryckte till för mig själv.

Whatever. Nu hade jag i alla fall min chans.

Han hade inte märkt att jag hade kommit. Så jag smög försiktigt fram och skrek:

"Boyahhh"

Han vände sig om snabbt och jag tryckte snön i hans ansikte.

"God!!" lät han.

Jag skyndade mig så snabbt jag kunde ner för trappan men jag märkte också hur han var tätt efter mig.

"Little Lady You'll regret this.."

När jag nådde marken så sprang jag så snabbt jag kunde. Men snön var djup och jag sjönk och sjönk och det blev segare och segare, och nästa minut så låg jag på rygg djupt nere i snön och såg i slowmotion hur Joe flög över mig. Han låg bokstavligt över mig.

"Aoutch, watch it fat man"

Hans näsa tog nästan i min.

"What did you just call me?"

Han tog tag i mina armar och lyckte på huvudet och ryggen och höll fast mig i snön.

Jag skrattade så mycket att jag nästa inte kunde andas.

Joe tittade på mig med sina bruna ögon och hans kinder var helt rödrosiga av snön jag hade träffat honom med.

Han tog upp en näve snö med ena handen och höll den ovanför mitt ansikte.

"Please Joe, Please"

"Now she's forgiving"

"Joe, please I BEG YOU!!!. Im sorry!!"

"And what will you do for me Richter? What will you do for me?"

"I can bake you.. I dont know, a Pie maybe?"

"My mum can make me pies everyday"

Jag gav förslag om att städa hans rum.

"My both of them? Ive got two. One here and one in Dallas"

"Whatever!" skrek jag.

Men han tog inte bort handen med snö utan sänkte den mot mitt ansikte så den kom ännu närmre"

"JOOOE!" skrek jag och stängde mina ögon. Jag förstod att han skulle släppa "Please don't"

Men istället för kall snö som jag hade förväntat mig att få så blev mina snö och kyl bedövade läppar varma.

Jag ville inte öppna ögonen. Jag ville inte möta fruktan som jag visste att jag skulle möta.

Så jag fortsatte att blunda, utan att röra en enda kroppsdel.

De var så softa som alltid. Hans läppar.

Men försiktigt så öppnade jag ögonen. Hans var stängda. Så jag stängde snabbt mina.

Jag kom sen på mig själv med att kyssa honom tillbaka. Jag vet inte hur det gick till men jag kunde inte sluta.

Han verkade ganska chockad, för han släppte taget om mina läppar och bara stirrade förvånat på mig.

Det var som att det var en fråga i hans ögon.

Ena sekunden så tittade vi rätt in i varandras ögon.

Sedan så var han läppar på mina än en gång, och jag öppnade min mun och kände hans tunga som han försiktigt förde in.

Han hade tagit av sin vante på ena handen och höll den på min kalla kind och fortsatte att kyssa mig.

Och så hemsk som jag var så fortsatte jag att kyssa honom tillbaka. Med tungan. Som vi aldrig hade gjort förut.

Hur mycket jag än ville förneka det så kände det .... bra. Mycket bra om jag ska vara ärlig.

Alla de gångerna jag har försökt att lura mig själv när någon annan kille har kysst mig så har jag inbillat mig själv att det skulle vara som det här. Jag kanske låter tjorvig och förvirrad nu. Men det här, var bättre än det jag hade tänkt mig att det skulle kännas.
Att kyssa honom alltså. Med tungan.

Så passionerat.

Men så väcktes jag till liv.

"Oh god" sa jag och släppte snart taget om honom.

"Mia" sa han anfått. Jag kände hans hjärtslag.

"Mia" upprepade han. "You have to know, you have to know I lo-"

"DON'T say it"

"I love you"

Jag tryckte min hand för hans mun alldeles för sent. Han hade sagt det.

Jag bara stirrade rätt in i hans undrande bruna ögon.

Det var nånting. Nånting som kallade på mig. Det var så ja. Jag kan inte förklara.

Vi tittade nog på varandra i säkert 20-30 sekunder.

De var så vackra. Hans ögon. Jag skulle kunna titta in i dem i flera hundra år utan att känslan skulle förändras.

Så den här gången var det jag. Det var jag som slängde mig över honom, och kysste honom som aldrig förr.

------

Authors Note
god. ni anar inte hur söta ni som kommenterade förra inlägget är!
och tack! ja jag ska skärpa mig med min uppdatering och det lovar jag från och med nu.
En ny update varje vecka!!!! Jag lovar och svär!!!

Tack för att ni har hängt kvar i storyn!!! Love u guys :)

den bästa inspirationen till att skriva kommer ju från er. det är för er jag skriver, och jag känner att den inspirationen jag behöver för att skriva inte är så stark när mitt läsar antal på den här ficen har gått frånett 40 tal till kanske 2.

är det min sega uppdatering eller är det bara att ni har ledsnat?
för det känns inte så kul att uppdatera när man får så lite respons med kommentarer.
svar uppskattas gärna!

Jag vaknade i ett ryck.

Någon knackade på min dörr. Så sömnig som jag var så ropade jag bara 'Kom in' utan att tänka mig för.

Allting gick snabbt. "Oh My God" och snart så ströp någon mig i sängen.

"Hmmhph Mandy I can't breath"

"LONDON GIRL. YOU'RE HERE. YOU'RE BACK IN JERSEY. OH I'VE MISSED YOU SO FREAKING MUCH M. HOW WAS LONDON? IS IT TRUE THAT THERE ARE MANY GAY'S THERE? DID YOU DRINK TEA TO BREAKFAST?"

"Mandy!!"

"Sorry" sa hon och släppte taget om mig men såg fortfarande lika uppspelt ut.

Jag rätade lite på mig. "So , Hi!"

Nu startade hon igen...

"YOU HAVE TO TELL ME EVERYTHING. DID..-"

"Amanda VanDuyne. Chill!"

Hon ursäktade sen igen.

"Jag log och ställde mig upp. Let me at least take on some clothes"

Jag drog fram ett par mjukisbyxor och en tshirt from min resväska som jag fortfarande inte hade packat upp.

Sen satte jag mig på sängen och väntade på att hon skulle fortsätta prata.

" Can I talk now?"

"Continue" sa jag och skrattade

"Okey so i'll take it slower haha"

"Sounds good"

Men det gjorde hon inte. Efter en mening så ökade takten på hennes röst och hon blev genast lika ivrig igen.

"You're not good at this" sa jag och skrattade

"Sorry. I know. I'm just so excited. I've missed you, y'know"

Jag böjde mig framåt för att ge henne en kram.

"I've missed you too Mandy"

"So.." sa hon.

"So.." upprepade jag.

"I havent really had any contact with the Jonases so much later, have you?"

"Nah. Not really. Or. Yeah I met them a few times when I was in London bu..-"

"YOU DID?" avbröt hon

"Yah. My boyfriend.. or Ex Fiance met th..-"

"YOUR BOYFRIEND?" skrek hon innan jag han avsluta meningen och såg till en början mycket chockad ut, men efter några få sekunder så "Oh. Im so dumb. You called and told me that you were engaged. So when's the wedding?"

Det högg till lite i hjärtat.  Det gjorde det varje gång någon nämde hans namn. Jag gissar på att det är ett tecken som säger att jag inte, hur mycket jag än vill neka det... kan ha känslor kvar. Vi pratar inte känslor till giftermål men jag tror nog att det är själva sveket som egentligen hugger.

"Well. We kinda broke up"

Hon tittade förvånat på mig, och hennes öppnade mun blev genast sorgsen.

"Aw baby. Are you for reals? Aw I'm so sorry"

Hon böjde sig fram för att ge mig en kram.

"Yeah" sa jag och tittade ner i golvet

Det blev några sekunders tystnad.

"So I interrupted you. What were you going to say?"

"Oh, na nothing. Just that Eric met them at a soccer thingie or something and it was just a coincidence that we met and you shouldve seen their faces. And my face. I was so chocked. Cause' I haven't really seen them in nearly 2 years back then"

"Well, you're not alone. I haven't really talked to them either. I guess that they've been pretty busy lately. Typical rockstars" sa hon och flinade åt sista meningen.

"Speaking of rockstar and vainness. How was it meating mr pretty hair. Did anything .. happen?"

Nu fick Mandy den där blicken i ögat igen. Den speciella 'Time to get the truth out or kill' blicken.
Jag var på väg att svara när jag kom på mig själv med att skratta åt vad hon sa.

"Sorry. Im gonna answer your question but. Haha. Mr pretty hair. Have you seen him lately? That comment really made my day"

"Ya" sa hon "I think that guy spend more time on his hair than on his own girlfriends. Speaking of girlfriends.. Ive heard he got some fling with that country girl. "

Flashbacken från hotell rummet smällde till i huvet. Jag fick än en gång se hans bedrövande ansikte efter att jag hade puttat bort honom den där kvällen.

"Mm apparently" sa jag tyst.

Nu när jag tänkte efter så börjar jag grubbla på mitt samvete. Jag hade den kvällen upprepad en scen jag själv hade mått så dåligt av i flera månader. Jag har inte tänkt på det föränn nu.

"So" sa Mandy "Are you guys like friends again? Like before?"

"We're friends" sa jag. "But not like before"

Definitivt inte som förut.

"That's really sad. You had such a strong relationship"

Jag nickade.

"By the way. Where are they know? I mean the J family? Touring?"

"Well, the last text I got from him was 2 weeks ago and I think they were in South America"

"You guys are texting?" frågade hon chockat

"Ya, Once in a while"

Jag berättade inte att jag däremot sms:ar med ännu mer. I princip varje kvart med hans äldre bror.

Så jag logt bara försiktigt.

Hon tittade tillbaka på mig och sa "You're so beauitiful Mia. Like naturally beautiful."

Jag kunde inte hjälpa det så jag log mer.

"But.." sa hon och log retsamt "Is there maybe... another male somewhere out there that I should hear about?"

Jag kastade en kudde på henne, och hon skrattade och sa "Chill , im just kidding"

Jag valde att inte berätta om Kevin. Det kändes bara ... som att hon inte behövde veta någonting .. än.

"But I still don't get how Joe can't realize whats been right in front of him for all this years. If I were a guy , I'd die for a girl like you. He's so stupid sometimes"

Mitt léende sänktes direkt, och jag fick ännu en flashback från natten på hotellrummet.

Det klumpade till i magen igen.

'Han ville ha mig'

'Jag gjorde samma som som jag själv en gång hade fruktat'

'Jag lät han gå. Även fast han var min'

Tankarna susade i mitt huvud.

"Are you alright Mia?"

Jag ryckte till, och försökte klämma fram ett léende igen.

Jag hade ingen lust att berätta vad jag eller Joe hade gjort den kvällen.

Dörren öppnades med ett ryck.

"OH GOD. OH  GOD. OH GOD!"

Innan jag själv han reagera så hade jag mamma hängandes på mig.

"My girl. My..M-My little girl. You're H-Home" sa mamma med tårar som rann över hela ansiktet och blötte ner min nacke.

"Hi mum!" sa jag och höll om henne.

Nu gjorde hon som Mrs. Jonas och nästan ströp mig, och det var kylligt ute så jag sa:

"It's a little cold mum, can we go in and continue there?"

Mamma reagerade inte förän efter några sekunder "Oh sorry Honey"

Det var 1 vecka innan jul och jag hade igår kväll tagit flyget från Heathrow Flygplats i London för att besöka min familj över jul och nyår. Det märktes mycket väl att det var Januari och det var mycket speciellt att stiga in i värmen och känna det välbekanta doften av huset jag hade växt upp i.

"Do you want anything? Are you hungry? Did the flight went well? "Are you thirtsy? Tired?" frågade hon mig och pratade i mun på sig själv.

"No no, it's okey mum" sa jag och strök henne på ryggen. "Where's dad by the way?"

"He's watching some stupid game 'WHILE HIS FIRST AND ONLY DAUGTHER IS ON VISIT FOR THE FIRST TIME IN ALMOST 2 YEARS'" sa hon och höjde tonarten på slutet.

"Hi dad!" ropade jag

"Hi sweetie-pie. Are you alright?" hörde jag han ropa från vardagsrummet.

Jag skrattade för mig själv och lät mamma svara på frågan istället.

"Maybe you should come over here and say hi to your daughter instead of watching a stupid hockey game"

"Im coming, im coming"

I nästa sekund så var mamma inne hos pappa och gnällde på honom.

Jag skakade på huvudet och tog mina två väskor och började bege mig mot övervåningen där mitt gamla rum låg.

Jag öppnade dörren till rummet och log.

Allting stod på sin plats.

Istället för att börja packa upp min packing så slängde jag mig direkt över sängen och tittade upp mot taket där jag hade fäst en massa lysande reflex stjärnor för flera år sen. Rummet var upplyst av vintersolen så jag kunde inte se stjärnornas sken.

Min blick drogs till mitten av stjärnorna där jag hade fäst ett stort månklistermärke jag fick av mamma och pappa för flera år sen för att jag var så facinerad av månen.

'Hem ljuva hem' tänkte jag.

Sen så måste jag ha somnat. För jag väcktes senare av mammas rop.

"Mia , dinner´s ready"

Solen gick ner tidigt så här års, så mitt rum var inte längre lika upplyst. Jag tittade på min bordsklocka.
Oj jag måste ha sovt i över 2 timmar.

Jag drog mig segt upp från sängen och tittade ner på mina två väskor. De fick jag ta hand om senare jag för kände hur det kurrade i magen och jag var vrålhungrig.

Jag gick ner för trappan och in i köket.

"Hi sweetie" sa pappa igen med den här gången så gick han mot mig och gav mig en stor kram och en puss på pannan.

"Hi dad. I've missed you"

"I've missed you too darling"

Sen satte vi oss ned vid matbordet och maten som mamma hade serverat. Fast vi pratade nästan mer än vad vi åt. De ville höra allt om London,Mitt Jobb, Min lägenhet och såklart Eric. Jag berättade att det hade tagit slut, men inte alla detaljer. Mamma skulle totalt balla ur om hon fick reda på hela sanningen.

"So did he treat you well?" frågade pappa allvarligt. Om det var någonting han verkligen brydde sig om mig så var det killar. Jag kan knappt prata med en kille utan att han ska veta namn, adress och ålder.

"Um Yes did. But it just didn't work out"

"Speaking of boys" sa mamma. "Denise called and told me that they met you there. Did you hang out with the boys?"

"Yeah a little" sa jag och tänkte på middagen.

"She also told me how beautiful you looked. And God is right Mia, you look like a princess. When did you cut your hair?"

Jag log och svarade att min jobbarkompis Leah hade gjort det.

"Wonderful" sa hon

Resten av middagen bestod också bara av prat. Jag tackade sen för maten och och lämnade min tallrik i diskmaskinen och gav mamma och pappa en kram innan jag gick upp till mitt rum igen.

Jag la mig på sängen igen.

Det vibrerade i min ficka.

Jag drog upp nya Iphone hur fickan och såg att jag hade fått ett meddelande.

14 pm.
kev j

Baby! I have the best news. Guess what? Or no you dont have to cause yeah. WE'RE CELEBRATING CHRISTMAS IN JERSEY AT OUR GRANDMA AND GRANDPAS HOUSE. CALL ME ASAP!

--

Kvällen var kall. Men hastigheten jag höll när jag tog mina snabba steg genom Londons gator lyckades hålla mig varm.

Men något störde mig. Något kändes fel. Något tryckte i både magen och benen. En bänk.

Jag satte mig på en bänk. Trycket i benen släpptes, men jag hade fortfarande den där obehagliga känslan i magen.

Jag kände en arm på axeln, och någon hade satt sig brevid mig.

Jag tittade inte upp och det ända jag kunde få ut var "You?"

"Me" sa Kevin tyst.

Jag såg fortfarande inte på honom. Men kunde inte undgå att fråga.

"Is that why you were so happy yesterday? Because of her?"

Det gick några sekunder av bara tystnad innan han svarade

"Yes"

Bilden av Mia på sängkanten och min bror på andra sidan med sina läppar på hennes.

"For how long has this been going on Kev?"

"Joe , listen its not like that. Listen... it was a mistake. I can ex..-"

Men jag avbröt honom.

"No Kev"

Det var inte ofta jag såg min bror sådär nervös som jag hade gjort nu.

"Im your brother. I know you. And that was not a mistake. I can see it all over your face"

Jag tittade ner i marken igen.

Bänken knarrade till lite när han lutade sig med ryggen mot stödet.

"How could you?" sa jag tyst utan att bryta min kontakt med marken.

"Excuse me?"

"You heard what I said..."

"Sorry Joe but what did you just say?"

Bilden av dom kom upp ännu än gång och allt bara for ur mig.

"HOW COULD YOU KISS HER? SHES YOUR SISTER FOR GODS SAKE. THATS JUST GROSS"

Vi hade nu ögonkontakt.

"Not you too. Yes i've known her for since she was born but we can never be real siblings biologically" sa han irriterat. " Tss.. like you never wanted to kiss her...."

"Does she even like you?"

Nu såg Kevin rasande ut.

"Really Joe? Really?. Whats your problem these days? Youre acting worse than a woman on her period. Really man? Why are you such a pain in the ass these days? Im your brother .. you can tell me"

"Well. We can start with that I 10 minutes ago found my bestfriend and sister in the lap of my older brother , sucking her face up"

Jag vände bort blicken från honom igen. Just nu var han det sista jag ville se.

"Do you like her Joe?"

Jag stelnade till.

"Yes of course I like her, she- shes my first and bestest f-friend..."

Kevin suckade.

"You know what i mean....ok lets try with this then. Do you like her more than as a friend?"

"Well. Shes like a sister to me AND you.."

"JOE"

"Okey chill man. Yeah I like her"

Han nickade efter mer.

"More than as a friend. Happy?"

Kevin ställde sig hastigt upp och drog händerna genom sitt hår.

"Joe. Look. Thats the problem." Jag såg undrande på honom. "Thats the every fucking problem. Its you. Its you. Its always about you. What you want,What you wanna do. You,you and just you. You can't have everything you know. Are'nt you happy? Isnt it enough? You're famous,you're rich,and you have a relationship with Americas little Country Princess. Remember Taylor? Your girlfriend?"

Han tog ett andetag

"You rejected her. Mia. When she wanted you. The times you used to tell me everything. Why did you reject her Joe? Remember that day i asked you if you could ever see you and Mia together in the future? Yeah you said yes. You said that someday you could see you together with her. So why did you reject her?"

Scenen som hände för tre år sen slog mig kraftigt i huvudet. 

""""""""""""""

"WHAT ARE YOU DOING?"

"Showing my feelings...." sa Mia

Jag skakade på huvudet och mumlade någonting

"But Joey , listen please. You have to"

"Listen to what?!" min röst höjdes "For how long have you hiding this, you are my freaking best friend Amelia Richter. You're supposed to tell me everything. Especially when it's about me! And like I said... you are my other half, my sister, my first and best friend. You can't have feeling for me. Its totally insane Lee, INSANE"

"But Joe. W-what if I r-really have f-feelings for you. My best f-friend. I-i can't change it you know"
Hon såg förkrossad ut, och detsamma var var jag för jag kunde inte se henne såhär. Därför sänkte jag min röst och sa:

"But what if I don't feel the same for you Amelia Lynette....."


""""""""""""

"But what if I don't feel the same for you Amelia Lynette....."

Meningen ekade i mitt huvud.

Lögn. Allitihop var en lögn. En stor fet lögn.

Jag kände det. Jag kände detsamma för henne. Men jag var ung. För ung för att inse.

Ung,förvirrad och rädd. Rädd för att förlora det viktigaste jag hade i mitt liv.

Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att Mia Richter skulle gilla mig mer än som en vän. Det var som att tänka sig att ett syskon skulle ha känslor för en.

När jag väl fick reda på det så blev jag rädd.  Livrädd för att vara exakt. Bara den där kyssen på min den dagen födelsedag fick mig att sitta uppe en hel natt och tänka på vad som hade hänt.

Jag besvarade inte hennes känslor för att jag inte älskade henne eller inte hade några känslor tillbaka. För då hade jag ljugit. Jag gjorde det för att jag var förvirrad som aldrig förr. Och Amanda. Amanda Michalka. Vi hade precis börjat dejta och var påväg att den veckan även berätta för våra familjer. Hon gjorde allt ännu mer förvirrande.


"Joe why did you reject her?"

"Because I was scared as fuck of losing my best friend"

"So you did have feelings for her?"

"I i think so"

"Yes or no?"

"I don't know"

Kevin suckade.

"You must be joking man. And what happend at the dinner last week? Was it your time to get rejected. Do you know how it feels now?"

"Just shut up Kevin. Stop talkning shit"

"No i'm not going to shut up Joseph. And its not shit. Mia told Nick what happend, and Nick told me. His brother. Things brothers are telling eachother.

"Yeah right Kev. Like when you told me about how you and Mia are sucking faces behind my back"

"Joe! Look.."

"No" avbröt jag honom. "For how long has this been going on?"

"I don't know ? Maybe two days?"

"Really? Only two days?" sa jag irriterat

"Listen Joe. Its not like that. It just .. like happend. Nothings official yet. She needed comfort, I gave her comfort. I was there unlike you who didnt even show up to see how she was doin. She was hurt man , hurt.."

"AND SO AM I?"

Kevin tittade förvånat på mig. "What?"

"Yeah Kev. Do you really think that its easy when you finally found the love of your life laying in your older brothers lap. Yes. Im falling for her. Im falling harder than ive ever did on a girl before. She's perfect Kevin. Amazing. Just absolutely fantastic"

"And here comes the fucking problem again. The problem with you Joe. You have to realize that you CAN'T have everything you want in this world. So you're telling me that I can't be with her just because you just discovered your feelings for her? Feelings she doesnt respond. So thats it. You want her now.. and im of course always the nice brother and give you what you want. So take her. An early christmas present. She's fucking yours. ... You've got two girls now. Take care of them. "

Och med det så ställde han sig upp och gick sin väg.


-----

"Wait ill go and get him"

"No its okey. Ill go talk to him"

Jag vaknade i ett ryck.

Jag vände mig om för att se om ...... Nej juste. Han var borta.

Ingen av dem låg där.

Jag tittade på väggklockan. Klockan var 11 på morgonen.

Då slog det mig.

Kevin.

Joe.

Joe ut.

Kevin ut.

Jag måste ha somnat.

"No its okey. Ill go talk to him"

Det var det han sa innan han gick. Men han hade inte kommit tillbaka.

Han skulle prata med sin bror. Prata om oss. Om det nu finns ett så kallat "oss".

Jag måste erkänna att det var ganska så konstigt att kyssa honom för första gången. Men samtidigt så kände jag en lättnad. Trycket som jag hade haft i magen efter den hemska kvällen lättade när jag kände hans läppar mot mina. Jag kände mig så trygg.  Även fast det var jag som avbröt så kände jag hur trycket i magen då kom tillbaka.

Så redan dagen efter så hade jag ringt upp han tidigt på morgonen, och hans röst går inte att beskriva, han lät riktigt glad även fast det var så tidigt på morgonen.

De hade tydligen ändå förberedelser inför Camp Rock premiären som skulle hållas under eftermiddagen, och inte förän vid 7 tiden så knackade han på min sovrumsdörr med en chokladkaka i handen och ett brett léende.

Jag trodde jag skulle dö av nervositet. Men direkt när mina ögon mötte hans så kände jag mig trygg igen.

Jag låg och läste i sängen så han satte sig på sängkanten, och sakta men säkert så hade hans läppar slutat upp på mina igen. Jag minns inte hur länge det pågick men i ena sekunder så låg jag där, med hans läppar över mina och nästa sekund så hade Kevin ryckts bakåt och min dörr hade öppnats igen, och i öppningen så stod en väldigt bekant.

Jag ville gå efter honom.  Men Kevin gick istället.

Där slutade det, och jag måste ha somnat.

Min mobil låg på andra sidan sängen på sängbordet , och jag hade absolut ingen lust att sträcka mig efter den.

Jag tänkte på Joe. Jag minns inte hur hans ansiktuttryck såg ut. Men om jag kände honom rätt så vet jag att det inte kan ha sett särskilt trevligt ut och the fact att han var borta lika snabbt som han kom gjorde mig orolig.

Kan jag ringa honom? Eller, vi grälar ju fortfarande. Men vad gjorde han i så fall här?

Jag orkade inte tänka något mer, och min mage betedde sig som att jag inte hade fått någon mat på flera dagar så jag begav mig segt mot köket för att fixa fram lite mat, och satte mig sen i soffan med en smörgås i handen.

Sen så knackade det på dörren. Jag sänkte ljudet på tv:n för att vara säker på att det var så, och rätt som de var så ropade jag utan att tänka mig för "Come in".

"Hello" hörde jag en röst säga.

Stegen närmade sig slutet på hallen och vardagsrummet, oh jag vände huvudet och kikade upp för att se vem det var.

"Oh" sa jag när jag såg vem det var.

"Hi" sa Joe "Can come in?"

Jag bara stirrade på honom.

"Can I?"

Jag ryckte till. "Oh uhm sorry. Come and sit down here"

Han klev in i rummet och gick mot mig och soffan. Men jag ställde mig upp.

"Lets go to the kitchen instead"

Han nickade och stog kvar. Tydligen så skulle jag gå före.

Jag ansträngde mig så mycket jag kunde för att inte titta på honom när jag gick förbi, och jag lyckades. Jag satte mig vid köksbordet och snart så satt Joe mitt emot.

"Do you want anything to drink?" frågade jag honom.

"No it's okey thanks"

Jag tror aldrig att det har varit en sånhär pinsam spänning mellan oss. Så mysko. Vanligtvist så brukar vi bara prata i varandras munnar om allting möjligt. Men nu så blev det en anträngning för varje ord man ville få fram.


Det var absolut tyst till han sa "You did'nt answer your phone so im sorry if I just came by.."

"No no. Its okay. I have'nt checked my phone today" svarade jag fortfarande utan att titta på honom.

"So the reason why I came is cause I wanted to talk and clear some things out"

Jag sa inget och väntade på att han skulle fortsätta.

"For the first".... .."Im sorry for acting like a total Jerk. The dinner just went wrong, and i guess I was in a weird mood. So sorry"

Jag vet inte om han förväntade sig att jag skulle säga något, för han var tyst. Men inget kunde slippra ut henom min mun just nu. Det var som att tungan hade fastnat i gommen, och min blick var fortfarande fast i golvet.

"And... And I just wanted to tell you that w-whatever's going on bet-between you and.. and my b-brother"

"I want you to know that Im h-appy for you. Kev's a great guy and you're a great girl. So I guess I should approve the fact that you guys might be together. Even though its pretty hard you now. You both are like siblings to me"

"We're not together"

"Whatever" sa han. "And, were leaving tomorrow so I though it was good to tell you know in person so .. yea--"

För första gången så riktade jag nu mitt ansikte mot honom och såg han rätt i ögonen.

"What?" frågade jag chockat. "Are you kidding me? TOMORROW?"

"Uhm yes. we got some schedule changes so were going back to the U.S a few days and then headin back to Europe but to France and then Spain."

"He did'nt tell me" sa jag tyst

"Who , Kevin?"

"Ya......."

"Well we got know about those changes just a few hours ago"

Jag satt tyst och tittade ner i golvet.

"Listen , Mia" sa han med en allvarlig ton i rösten "I don't freaking know whats going on between you and my brother but please.."

"Joe nothing serious is going on. We just..."

"I know M. Kev told me yesterday. It  just .. J-just happend. But its okey. You two are my best friends and i want you two to be happy. But what i tried to say was that i just want you to be honest with me"

Jag släppte blicken på golvet och tittade på honom igen.

"Do you have 'more than friends feelings' for him Mia?"

Han är min vän. Min bästa vän...Min bästa vän jag inte har kommit överrens med på evigheter. Borde han? Är han värd att få veta. Kan jag vara ärlig.

Men han hade ju i alla fall tagit sig sin tid att komma hit.

Jag tittade rätt in i hans nötbruna, lite smått ängsliga ögon och vi hade direkt ögon kontakt. Han väntade på ett svar. Jag tittade ner på mina knän igen och rörde nervöst på fingrarna.

"I think so...but Joe"

"No" avbröt han mig. "Like I said. Im okey with it"

"Are you sure?"

"T-totally" sa han och gav mig ett svagt léende.

"But he hasn't called me or anything today.. is he okey?"

"Uhm. Ya i hope so. But M , how long has it been since you checked you phone?"

Hans léende växte och han gav fram ett skratt.

"Oh hell, I totally forgot" sa jag stressat

Joe ficka vibrerade.

"I think its dad. We have to to some last minutes stuff. Rockstar life is hard y'know" sa han med ett flin.

"Yeah mr.Perfect hair go and buy some more Hair gelé. Your hair looks a little rumpled"

"Haha so funny"

"My last name is Funny"

"Hey! , thats my line"

"It's not Joey"

"Don't call me that Mia-Leeeee"

"How dare you?"

"P-P-P-Payback"

"Im so going to..-"

Hans armar var om mina. Jag har ingen aning om hur länge , men i den sekunden så gav jag inte ett smack.

"I could hug you like this forever. I've really missed you Mia"

"And i've missed you..."

"Promise me" visade han i mitt öra. "Ya , Promise me that w'ell keep in touch this time haha"

"I Promise Joe"

"Really haha? Thats what you said last time silly" sa han och skrattade.

"I said i promise"

"Good , or ill spam your phone with mms pictures of me and my hair"

"I guess I have no choice"

Han släppte taget om mig.

"Gotta go or daddy's goin real mad"

"Uh oh Rockstar. Daddy still got control over ya little boy? Go. And say to Frank that Ill miss him and that he is and have always been my fave Jonas brother."

"Im standing right in front of you"

"Excuse me. Who are you?"

"Ey woman"

Jag slänge mig över han igen och gav han en stor kram.

"Byeeeeeeeeeeeee" sa jag och kramade han hårdare. "You smell good by the way"

"Bye" Han pussade mig på pannan. "Take care now. And call me if that jerk is on you again'"

"Eric? Na its okey"

"Good" sa han och släppte taget om mig "I gotta go now"

Han gav mig ett sista léende och gick sen.




Authors Note:
En kapitel bild. haha . kände bara för det.
och en en gång , tack för er feedback och alla kommentarer. ni är bäst! :)


/ip

det var ju ett tag sen jag startade den här ficen. october förra året för att vara exakt men. jag vet att många läsare kommer och går. så det skulle vara kul att veta vilka som är kvar? :)

lämna gärna en kommentar


/

isa.
och ett nytt chapter kommer inom några dagar ;)

"Can you please just go. Thanks"

"Joe"

"Are you deaf Nicholas? Go and check your bloodsugar"

"Haha. Very funny. Your diabetes jokes are getting really old" sa Nick torrt.

Jag drog lite i gitarr strängarna och ignorerade honom.

"Working on something new?" frågade min bror.

"Obviously"

Han suckade

"Are you really sure that you arent the one with the low bloodsugar?"

Jag svarade inte utan fortsatte att spela på gitarren.
Nick satte sig på andra änden på dubbelsängen i mitt hotellrum.

"That sounds familiar" sa Nick. "You've played it before"

"I know" sa jag drygt.

Han var tyst några sekunder. Sen sa han "Joe can I ask you something?"

Jag ryckte på axlarna.


"Like honestly man. What are you living for right now? Whats the most important things in your life?" sa han hur lungt som helst med en mycket seriös blick.

Jag tittade konstigt på honom. Vad var det där för en weird fråga?

"Um what?"

Nick tog ett djupt andetag och upprepade meningen lika lugnt som innan"

"Ill repeat it for you. Joe , Whats the most important things in your life? Like really.  Youre a human. You have a heart. Everyone with a heart can care. So what do you care about the most in this world?"

Det som betyder mest för mig. Det är väl självklart för vem som helst.

"Im waiting"

"Whats that for a question Nick? Isnt it obvious? My answer is the same as yours. Music,Family,Friends , My loved ones what more?"

Han tittade seriöst på mig.

"Thats exactly what I expected you to answer"

"So why did you ask silly?" sa jag irriterat.

"Music, Family,Friends and Loved ones" upprepade han "What should a good person do for a friend or a 'loved one'"?

"This is just stupid Nick"

Han gav mig en blick.

"Okey um. I don't know? Love them?" sa jag och fortsatte att plinga på gitarren.

"Right. What more?"

"Umm I still dont know ... maybe .. care?

Han nickade.

"More?"

"Come on Nick. What are you trying to get out of this? Are you auditioning for a movie role or something? Or are you going to quit the band and become a psychologist?" sa jag med ett flin.

"Why are you always trying to make something fun of everything?"

"Why are you acting like you're my mother?"

Han suckade ännu en gång och drog handen genom hans krulliga hår.

"Joe. Please just answer the question i asked you.."

"Oh god. I dont fucking know. Maybe always be there for them. I dont know,."

"Thats it" sa Nick lugnt.

"Are you done with these stupid questions so you can leave me alone now. Id like to have a calm and peaceful night for myself before the Camp Rock premiere tomorrow"

"Ill leave you alone soon. So Joe. If a both a friend and a person you care  about or for quoting yourself. A 'loved one' needed  you. Would you be there for this person'"

Vad var felet med honom. Alla bryr väl sig om sina närmaste. Han har ju levt med mig i nästan 16 år.

"What'dyou really think about me Nick? Of course i would"

"Really?" frågade han lugnt. "Even if that person happens to be Amelia Richter?"

"What does she have to do in this situation?"

"She's your best friend"

Vad ville han ha sagt med det?

"Was" sa jag tyst

Nick tog ett djupt andetag.

"Man listen. She needs you. Mia needs you"

"Why?" frågade jag tyst.

"Eric"

"What about him?"

"Ask her"

"No"

"Well. I think you already know"

Jag förstod fortfarande inte vad han menade. Vet vad? Att hon är tillsammans med den där fotbolls divan?

Divan ....

Han.

Va.

Nej.

Min kudde var dygnsur,varm och obehaglig.

Det kändes som att mina ben hade domnat bort helt. För första gången på flera år så brydde jag mig inte om hur mitt hår såg ut. Jag visste redan att det var en katastrof och jag hade ingen lust att fixa det.

Jag kände mig hur äcklig som helst.  Helt och hållet motbjudande. Men även fast jag säkert luktade som en möglig ost så fortsatte handen att stryka på min rygg. Inte särskilt hårt , men tillräckligt för att jag skulle känna trygghet.

Nick har aldrig varit en stort fan av fysisk eller mänsklig kontakt så han strök mig försiktigt så rädd och osäker som han va.

Vi hade inte sagt många ord på de timmarna han har varit här, men han var ändå den första jag kom att tänka på.

Sent: 4.00 am
need you.

Nickie 4.06
Ill be there in 20 mins. Its the address you gave me huh?

Sent: 4.15
yes

Han kom med en påse med kakor som jag förstod var de där "dröm kakorna" som Frankie så gära ville ha.
Men de låg fortfarande på sängbordet brevid mig helt orörda.

"Mia" sa han tyst

"Mm"

"I talked to Joe. I know what happend last night"

Han har inte förändrats ett dugg. Nicholas Jonas har fortfarande koll på allt.

"He was right Nick."

"What? Who was right about what?"

"Joe"

Han tittade mycket förvånat på mig.

"Joe?"

"Yes Joe. He was right about him"

"About who?"

"E-Eric"

"Eric?" frågade han undrande.

"I thought i had the perfect life, i thought he was the one"

"Mia what are you talking about?"

Jag vred äntligen upp mitt huvud och tittade på honom förvånat.

Vad dum jag är. Såklart så visste han ju inte om det som hände senare igår natt. Jag är inte bara hjärtekrossad, det måste ha hänt något med min hjärna också.

"He cheated. Eric. He cheated on me"

"What? When?"

Jag berättade hela historien för honom.

Det var längesedan jag såg Nick så där arg. Han var totalt röd i ansiktet när han sa "Where is he? I swear this guy is never going to have kids. Im gonna kicka him so hard..-"

"No no Nick" sa jag förskräckt. "He's not worth it"

Han hade ställt sig upp.

"He's totally worth it. Tell me where he lives..-"

Men han han knappt säga färdigt meningen när

Oliver's army is here to stay
Oliver's army are on their way
And I would rather be anywhere else
But here today

Hans telefon ringde.

"Hello" sa han.

"Mm Yes. At Mias. No. Yes"

"Mia can you excuse me a second"

Jag ryckte på axlarna och han gick ut ur rummet och fortsatte prata.

"Who was it?" frågade jag när han kom tillbaka.

"Kev" sa han "Everybody was searching for me, so i think i need to bo back Mia. Is it okey?"

"No its no problem Nick"

"Are you sure?"

Jag nickade och försökte få fram ett litet léende.

Han log tillbaks.

När han var på väg att vända sig om så sa jag "Nick wait!"

Han tittade undrande på mig.

"Thank you Nickie boo"

"You know i dont like that name"

"I know" sa jag och skrattade

Han kunde inte heller hålla sig för skratt. Skratt från Nicholas Jonas ska man alltid värdesätta. Det händer inte ofta , men när det väl händer så känner man hur kroppen blir alldeles varm. På ett broderligt sätt alltså.

Innan han vände sig om gå så sa han "Mia. I will talk to him again. Joe. Should I tell him to get here?"

"No no" sa jag bestämt. "He'll probably just laugh right in my face"

"Why would he do that? He's your best friend"

"Because" sa jag "Because ...he, nah forget it. Go back to your family. They must be worried"

Han nickade. "Well i gotta go. Call me if you need anything or wanna talk"

Sen så gick han.

Jag hörde röster i hallen. Vem pratade han med?

"Kev?" frågande jag undrande när dörren till mitt sovrum öppnades

"Thats me"

Kevin Jonas satte sig på min säng.

"Nick said you needed a friend beside you and here i am"

Han log.

Jag kunde inte låta bli att le själv.

Kevin är en sån där person som verkligen bryr sig om alla.

Han strök mig på pannan.

"How are you? .. Ouch youre warm. Do you have a fever?"

"I dont think so. Well maybe if thats the symptom of a heartbreak"

Han tittade oroligt på mig.

"Mia what happend?"

Jag berättade förra nattens historia.

"Mia thats just. Just horrible. I swear ill beat him up"

Jag skrattade.

"You sound exactly like Nick"

"Nick said he wanted to beat him up?" Kevin tittade lite chockat med kunde ändå inte låta bli att le.

"Yeah, sort of"

"Haha. He must have been really angry then. Nick never wants to beat people. Oh well only that Underwear guy , Justin Gaston or what his name was"

Hans ögon lyste när han sa det. Han har samma skepnad på ögonen som sin bror. Mellanbror. Lite sådär snea i vråna. Den enda skillnaden var färgen.  Kevins ögon kunde gå från bruna till gröna och från bruna till gröna. De varierade lite. Men för det mesta så var de alltid så där härligt gröna.

"Are my eyes really that interesting?" frågade han.

"Yes"

"Let me see you eyes"

Nu tittade han rakt i mina ögon. Så noga så att det nästan var lite obehagligt.

"You really have your mothers eyes" sa han.

"I know and my grandma has the same. But i want a hug Kev. Im heart broken you know" sa jag retsamt.

Han skrattade "Come her big baby"

"Big Baby?" sa jag samtidigt som Kev hjälpte mig att resa på ryggen "Kev are you calling me fat?"

"No youre silly"

Jag la min kind mot hans hals och inhalerade hans parfym. Inte detsamma som hans bror. Men det dög.

"Mia are you sniffing me?"

"No, ehm no" sa jag snabbt.

Han vred sit huvud och tittade på mig.

"Are you sure?" sa han och log.

"Totally"

Han fortsatte att le. Men nu kändes det som att hans ansikte var ännu närmare mig.

Han tog tag i min kind.

Och snart så kände jag hans läppar på mina.

-------------

Authors note:
Well well well.
Har inte så mycket mer att säga än att fortsätt att kommentera!
luv ya.

isaaa

"MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIA"

Hon flög i mina armar.

"Mia its so good to see you again"

Hon tittade mig rakt i ögonen,log och gav mig sedan en puss på kinden och kramade mig igen.

"Denise , give her some space"

In i hallen kom en rätt så kort man som jag kände mycket väl.

"Hello Mr.Jonas. Is everything alright?" sa jag medan Denise fortsatte att hänga på mig.

"Yes everything is alright. Its very nice to see you again" sa jag så trevligt jag kunde.

Han nickade och log artigt.

"Its nice to see you too"

Han han knappt avsluta meningen för instudsande kom en liten kille med brunt lockigt hår in i rummet.
Efter honom kom hans äldste bror.

"Whats happening down here?"

"Whoa!" sa Kevin. "Mum let her breath"

Kevin Jonas kom fram till oss och klappade sin mamma på ryggen.

Denise släppte motvilligt men fortsatte att le mot mig. Hon satta blicken på mina skor och fortsatte uppåt.

"Look at you. Gorgeous , absolutely gorgeous" Jag rodnade och tackade.

Jag kände något i ryggen. Eric petade mig. Jag vände på huvet för att ta reda på vad som var fel, tills jag märkte att jag stog på hans fötter och att han hade tryckts mot dörren.

"Woops im so sorry" sa jag och gjorde mig fri från honom.

Denise tittade på Eric.

"And who's this young man?" frågade hon och petade mig retsamt på axeln.

Jag log och tog Eric i armen.

"This is my fiance Eric Richter"

Hon reagerade på "fiance" men han inte säga någonting eftersom att Mr Jonas han öppna munnen.

"I know who you are. The boys talked about you. You play soccer in Manchester United right?"

"Arsenal" rättade Eric.

"Thats it" sa mr Jonas

"Yeah dad. Eric's a really good player. Remember that game we went to last week. It was his game"

Jag lyssnade inte något mer på dom och försökte titta bakom Kevins rygg för att se om lilla Frank stod kvar. Det gjorde han inte.

"Where did Frank go? Havent seen or talked to him in ages"

"Oh haha. Frankie. He was so excited for your visit and wanted to look good in front of you. So it wouldnt surprise me if he went to the bathroom for the 76 time"

Alla skrattade.

"He's exactly like his older brother" sa jag och himlademed ögonen "Speaking of older brother. Where's Nick and Joe?"

Jag tittade på Kevin.

"Upstairs i think. They were in a big discussion. But i dont know about what"

Jag hängde av mig min kappa. Hotellet var verkligen som jag hade föreställt mig. När vi klev ur taxin så blev vi mötta av hotell vakten som öppnade våran dörr och till och med erbjöd sig att bära min handväska (Som jag såklart tackade nej till). Bara själva receptionen var gigantisk och med kristallampor som säkert kostade flera hundra tusen i taket.

Jag hade innan vi åkte hit kollat upp hur mycket ett rum här på Hotel Ritz kostade och höll nästan på att tappa hakan när jag såg att en natt på den näst lyxigaste lyxrummet kostade ungefär 200.000 pund. Men det syndes också på personerna som var inne på hotellet. Jag tror till och med att jag såg Ben från Sex and the City gå förbi mig när vi stod i hissen. När jag sa att jag letade efter familjen Jonas till receptionisten så tittade han misstänksamt på mig och Eric och frågade ut all detaljer han kunde. Sedan så ringde han ett samtal och efter 5 minuter så bad han om ursäkt och bad oss följa med honom. 

Jag frågade honom vilket rum de hade och då så skrattade han bara.

"Room? Oh dear The Jonas Family hired a whole section. Their whole family and band are here"

"Aha" sa jag bara. Det känns fortfarande konstigt att familjen spm jag hade växt upp med och inte alls hade särkskilt mycket pengar eftersom att pappan bara var en fd präst som då arbetade med uppstarten av deras band och mamman var hemskolelärare, nu var miljonärer medan jag bodde i en medelklassig lägenhet mitt i stan med en medelklassig lön som i alla fall gjorde att jag kunde klara mig.

Visst Eric tjänar hur mycket som helst på sin karriär, men jag svor från den dagen jag träffade honom att om något skulle hända mellan oss att jag aldrig skulle ta del av hans förtjänster och hans pengar. Jag ville klara mig själv och inte bli försörjd av någon annan bara för att den råkade ha ett stort antal pengar på banken och i plånboken.

Denise ledde oss in till det stora allrummet. Det var som att de hade hyrt ett helt hus.
I all rummet fanns 5 stora soffor med en stor öppen spis och en lcd tv hängandes ovanför. Mattorna såg ut att kosta hur mycket som helst och jag fick direkt en uppfattning av att jag nyss hade besökt drottningen av England-

"Sit down here and ill go get the boys so we can go down to the resturant"

"Mum isnt it better if we get down and takes a table"

Hon röck på axlarna och till en korridor.

"Lets go then..Oh there you are Frank , come with us"

"Sup' Frankster" sa jag glatt. Han hade verkligen växt till sig.

"Hello Mia" sa han mycket artigt.

Wow till och med en liten 8 åring håller sin image.

Vi tog hissen ner till entreplanen och fortsatte sen till resturangen.

Mr Jonas kallade dit en kypare som sedan ledde oss till ett stort bord.

---

Jag brukar inte vara särskilt kräsen om mat. Men jag ångrar verkligen att jag beställde det här.

När Mrs Jonas hade kommit ner och alla satt vid bordet så var det dags för oss att beställa våran mat. Jag hade inte en blekaste aning om vad jag skulle beställa och det tog så lång tid att jag till slut var tvungen att låta kyparen välja någonting åt mig. Han föreslog kockens special som varje vecka var en ny överraskning. Jag hade ju inget annat val så det fick bli det.

När de senare kom med våra maträtter och satte tallricken framför mig så ryckte jag till. För på min tallrik var det en stor röd kräfta. Vi kan säga såhär. Det var någonting med skaldjur som skrämde mig. För jag klarade knappt av att titta på den.

Denise hade tagit en tugga av sin oxfilé.

"Mm delicious, the food is so good here"

"Agree Agree" sa Joe "Mia why are you not eating?"

Han flinade.

"Ehm well i ate before.."

"We didnt eat anything before we g-"

Jag stampade honom på foten.

Eric gav ett kvavt "Ouch"

Dont ruin this mr.. tänkte jag

Middagen flöt på och jag som trodde att det hela skulle bli hur awkward som helst, hade faktiskt fel. Jag trodde det skulle bli kaos med både Joe,hans familj och Eric i samma bord. Det var hur trevligt som helst att ha hela familjen samlad igen. Och jag tror faktiskt , fullt ärligt att jag kommer att fortsätta att klara hela just friends grejen med Joe. För come on. Det var nästan två år sen. Han och hans bröder hade uppfyllt sina drömmar och jag hade själv ett rätt så perfekt liv.

Det ända lite pinsamma var när jag fick berätta hela historian om Eric för Denise som var hur nyfiken som helst.
Men ingen av de andra verkade reagera på något speciellt sätt.

"Should we order some dessert. Or was this fantastic dinner enough?"

"Cant we just get some of your dream cookies mum?"

Alla tittade på Frankie.

"Awesome idea Frank" sa Nick "I can go and get them"

Jag ställde mig upp.

"No Nick , ill get them"

"But do you know wher..-"

"Ill go with her"

Joe hade också ställt sig upp. Han gick mot mig.

"We'll be back in a minute" sa han och tog mig på ryggen och tryckte mig framåt.

Jag tycktes uppfatta att Nick gav Joe en konstig blick.

"What?" jag tittade undrande på Nick.

"No nothing , just go" sa han och satte sig ner igen.

Jaså.

Joe hade släppt taget om min rygg och vi var nu på väg mot deras Hotell sektion.

Vi sa ingenting på hela "resan" upp genom hissen och inte heller någonting när vi kom in till familjen Jonas del. Det var som att de hade hyrt en hel lägenhet. En dyr lägenhet. När vi gick genom allrummet så kunde jag se en trappa som tydligen gick upp till pojkarnas rum.

Vi satte oss båda på i soffan.

Vardagsrums klockan tickade. Jag tittade på Joe. Han tittade tittade på mig.
Han hade på sig en vit skjorta och jag tittade ner snabbt och såg att han hade svarta tajta jeans som satt perfekt på hans figur.

När jag lyfte på handen för att dra lite i mitt hår så bländade ljuset från lampan i min stora diamantring.
Joe blinkade av ljuset.

"Oh im so sorry"

"That some rock" sa han med ett retsamt flin "So are you guys, like, engaged now?"

Vad ska jag säga? Vad ska jag säga?

"Oh, no" sa jag. "Its only a friendship ring"

En av Amelia Richters största lögner hittils.

"I see" Joe.

Jag tittade på honom förvånat. Gick han verkligen på det?

Joe uppfattade min blick och sa "Believe me Mia. Ive known you since I was a little baby and dont try to think that you can fool me. I know you too well"

Någonting jag måste skriva upp. Försök aldrig ljuga för en Jonas. Det går något i den släkten.

"So are you happy? Is he treating you well?"

"Well" sa jag försiktigt "Of cource he does. Im wearing this diamond ball for a reason huh?"

"It was my duty to ask"

Det blev tyst igen.

Elden i elststaden sprakade, och vi båda verkade vara ovanligt intresserad av den.

"For how long are you guys staying in London?"

"For another 4 days. We have the Camp Rock premiere you know and then are we leaving for Ireland"

"Okey"

"Is the cookies in the kitchen?"

"Think so"

"You should eat something, you didnt even touch the food"

"Im not hungry" Men i precis den sekunden så kurrade min mage. Busted

"Not hungry?" Joe skrattade "Ill get you something to eat , sit down here"

Jag satt mig i soffan och väntade medan han gick in till köket.

Det tog en enorm tid så jag ställde mig snart upp igen och började gå mot köket.

"Joe is everything alright?"

Han svarade inte.

"Joe?"

Allting omkring mig blev helt vitt och jag kände hur mitt hjärta dunkade 1000 gånger snabbare.
Jag trycktes mot en mjuk kropp med händerna runt min midja. Mina läppar var mellan två andra softa läppar och det kändes som att jag svävade på rosa dröm moln. Det var som att inga bekymmer existerade, allting skulle bli bra och hela världen var perfekt. Bara bra saker kom fram. Jag hade mitt drömjobb , underbara vänner, familj,bodde i en ny underbar stad i europa, jag var förlovad till världens finaste kille. Eric.

Eric.

ERIC.

Mina händer reagerade snabbt och snart så hade han flugit en halv meter bakåt.

"Mia"

Jag tittade på honom hyperventilerande.

"Oh no"

"Mia?"

"Oh no no no no .. no"

"Mia" sa han igen.

"You kissed me.."

"Yes.." sa han tyst

"You kissed me"

"I kissed you"

Han tryckte händerna mot mitt ansikte och vände mig om.

Jag vände mig tillbaka igen.

"Why? Why?" skrek jag nästan "I have a boyfriend, no a fiancé. WHY DID YOU KISS ME JOE?"

Han sa ingenting.

"Why did you kiss me Joe?" sa jag lite lugnare.

Han kom närmare, och nästa sekund så var hans läppar på mina igen.

Men den här gången var jag berädd och tryckte bort honom.

"Hey.." sa han "Why are you so angry?"

"Why I am so angry? "Youre asking me why I am angry?"

"Um yes"

"I HAVE A FREAKING BOYFRIEND DOWN THERE JOE, A BOYFRIEND WHO LOVES ME AND GAVE ME A RING FOR 2000 $"

"And?"

"Are you completely retarded?" skrek jag rätt i hans ansikte. "Like i just said. I have a fucking fiancé down there and you kissed me"

"I did"

Jag försökte lugna ner mig "Okey"

Jag tittade rätt in i hans lysande men ändå lite nervösa och undrande ögon.

"Joe?"

"Yes"

"Why did you kiss me?"

Han bröt våran ögonkontakt och tittade ner på sina fötter och pillade med fingrarna.

"You promised" sa han med blicken fortfarande på hans fötter.

" I did what?" frågade jag förvånat

"You heard me. You promised me"

"I promised you what Joe?"

"YOU PROMISED ME THE NIGHT YOU WERE LEAVING FOR SAN DIEGO THAT WE WAS GOING TO KEEP OUR CONTACT AND HAVE THE SAME RELATIONSHIP AS BEFORE"

Han bröt äntligen kontakten med sina fötter och tittade och skrek till mig istället.

"So what is this all about. Is it my fault that you and your brothers created a band and got like world famous?"

"Thats not an excuse" sa han tyst.

"No is not an excuse but is it only my fault? So i was the only one who was going to contact you while i was super busy with my exams?. And like i said, you had so much with your band. I didnt wanna disturb you guys"

"So what?" sa jag. "Its not like were not friends anymore or?"

"Yeah Friends" sa han. "And what is friends supposed to do? Lie to eachother? Or worse , just keep quiet and dont tell anything"

"Explain to me what you mean with that. I just left a few years to fulfill my dream"

"Yeah. Fulfill your dream. You werent supposed to go and get engaged to someone else in the meantime"

En sekund efter att han hade sagt det så kunde jag inte andas in. Det kändes som att all syre i rummet hade försvunnit. Jag stirrade bara på honom, inte säker på att jag hade hört rätt. Hade han verkligen sagt.... var det möjligt att han verkligen ....?

Sen så skrattade han. Jag var inte säker på om han gjorde det sarkatiskt eller om det han hade sagt var roligt.

"Just kidding. Look I knew it was a risk. You can get engaged or what is it? Right friendship ring or whatever you tried to fool me with to whomever you want. Im just glad youre happy!"

Vänta. Vad händer?

"You called him someone" sa jag. "He's not just someone Joe. He loves me and i love him. So are you my father? Are you telling me that i cant do what i want to do in my life. So what about your little country singing princess?"

"Taylor?" frågade han

"Yes Taylor Swift. Arent you guys dating?"

Som om jag inte hängde med i internet skvallret.

"Well..-"

"Yeah see Joe. So you can date. But I cant?. Well were practically not dating anymore but its not about that. You still havent answered my question. You kissed me Joe. You kissed me. And you have a freaking girlfriend back in LA or Nashville or wherever shes living"

"We are best friends Joe. You cant kiss me"

"But you kissed me"

Jag gapade. Vad?

"What? That was years ago your little hypocrite. I was young."

"Age doesnt matter. You wanted me"

"Yes I wanted you. But you didnt want me remember?" But yeah i got over it"

"I was afraid" sa han tyst.

"Afraid of what?"

"Of losing my best friend"

Jag skrattade irriterat.

"So thats why you kissed me?. Even though you knew i had a man who loves me down there and you have a super sexy and famous dreamgirl at home? Because you want me now?"

"I-I dont want you...... But he doesnt deserve you Mia. Youre too good for him.."

"You know what Joe?. Youre a fucking idiot"

"Are you calling me a idiot? Im not the one whos dating the soccer boy whos just using you for the physical and intim stuff.

"SO YOURE GOING IN TO MY SEX LIFE ALSO? WHY DO YOU EVEN CARE? JUST BECAUSE YOURE A INNOCENT PURE VIRGIN BROTHER WHO PLAYS AROUND WITH EVERY WOMAN YOU MEET? POOR TAYLOR WHEN ARE YOU GOING TO LEAVE HER?"

Nu ryckte han till.

"Fuck o..- Just go" sa han.

"Fuck you...Fuck you Joseph. And sure. Ill go. With a pleasure"

I nästa sekund så hade jag smällt igen dörren.

----


"Lets go home" sa jag till Eric med tårar i ögonen.

"Oh my god Mia? Whatve happend?" frågade Denise

"Yeah baby what happend?" Eric ställde sig upp och kramade om mig.

Jag hörde hur någon fnysde i bakgrunden.

Nick ställde sig upp och tittade på Joe som hade kommit in i resturangen igen.

"Oh no you didnt" sa han och tittade mycket argt och misstänksamt på honom

"Oh yes i did" sa han och gick ut från resturangen igen.

"Joseph come back" ropade Mr Jonas

"I WANT MY COOKIES" skrek Frankie

"Not now honey" sa Denise till Frankie och strök honom på huvudet . "So Mia my dearest. Tell me. What happend?"

"Nothing i just want to go home"

De försökte inget mer. De kände mig. De visste att det var omöjligt att få ur mig det.

20 Minuter senare så tryckte jag in lägenhets nyckeln i låset och klev in med Eric efter mig.

"Ill sleep at Kims tonight"

"What? Why?" frågade Eric förvånat.

"I just feel for it.

"But i drank, i cant drive you there"

"Its okey. I call her and she will pick me up. You can sleep here"

"Okey?" sa han

Jag gick till köket för att ta lite pengar från köksskåpet där jag ibland sätter dom.

"Do you need some money?"

"No i got here"

Sen så gav jag han en puss på kinden och skyndade mig ut utan att packa.
För jag behövde ju igentligen ingen packning. Jag ljög jag skulle inte till Kim. Jag ville bara ha lite tid för mig själv i en park. Så jag la mig ner på gräset i en mörk park nära kvartret där vi bodde, och i nästa sekund så hade jag somnat.


Jag vaknade av att jag hörde röster. Säkert fullgubbar. Jag reste mig snabbt upp och skyndade mig iväg.
Jag kollade på min iPhone klocka. oj. Klockan var 1 på natten. Jag hade varit här i några timmar.

Jag låste upp dörren till min lägenhet. Eric låg förmodligen och sov så jag hängde upp jackan och smög in. Jag var fortfarande väldigt kall så det skulle passa så bra att kura ihop i Erics armar.

Jag tände lampan i rummet. Men till min förskräckelse så såg jag inte det blonda huvudet som jag förväntade mig att se. Istället så såg jag ett huvud med brunt långt hår sittandes. På. På Eric.

"What the....?"

Min blick for från Eric .. till tjejen. Från Eric .. och till tjejen.

"Mia!" sa han förvånat.

"GET OUT!" skrek jag

Jag sprang fram och ryckte av täckerna. "GET OUT OF MY APARTMENT"

"Mia , I can explain"

"No you cant fucking explain. GET OUT OF HERE!!!"

Jag slet bort tjejen från sängen och drog sedan i Eric.

"OUT"

Tårarna forsade.

"Mia honey"

"Leave. Me . Alone. And please get your fucking butt and slut out of here"

"Im not a slut" hörde jag hur tjejen pep.

"Do you want me to hit you?"

Hon stirrade på min knytnäve skakande.

"Come here" hörde jag Eric säga till henne.

Sen så hördes det en smäll när ytterdörren smälldes igen.

Authors note:
Jag tror att detta är det längsta kapitlet jag har skrivit hittils. gosh.

och tusen tack till er läsare som fortfarande är kvar. det skulle vara kul om ni kunde lämna en liten kommentar.

och jag tänkte en annan grej. för att ni ska kunna bli uppdaterade om när nästa kapitel är postat så kan ni ju skicka mig era epost adresser så kan jag mejla er varje gång det finns dett nytt kapitel. låter inte det bra?

så kommentera med eran epost/msn. ingen annan förutom jag kan se dom!

/ isa

Stress stress stress...

Jag sprang fram och tillbaka runt i lägenheten med skurmoppen,dammsugaren,dammtrasan och allt som hade med städning att göra.

"Ehm honey i know that the one and only Joe Jonas is coming over for lunch but that doesnt mean that you have to clean the whole apartment. I mean yah he's famous and so, but he's not the queen of England"

"Easy for you to say. You dont know him" sa jag medan jag susade i hallen med skurmoppen som nu var dränkt med vatten.

"No i dont. But does he really care about how it looks here?"

"No but i care"

Eric suckade och satte sig i soffan och tittade på tv.

Efter ett tag så sa han:

"Mia"

"WHAT?" skrek jag.

"The toilet. I think you forgot the water tap."

"Oh fuck"

Jag skyndade mig mot toaletten men precis då jag skulle kliva över tröskeln så kom jag på att jag hade ställt vattenhinken där så jag lyckades springa på den,halka,och få vatten över halva mig och nu dessutom halva vardagsrummet.

"FUCK MY LIFE"

"Honey whats wron- WHOA!"

"Please dont say anything. Thanks"

Jag försökte ställa mig upp men golvet var halt och mina kläder hängde som klister efter kroppen.

Duns

Medan jag for i golvet och slog i hakan så hårt att jag ville gråta så ringde det på dörren.

Nice. Just nice.

"Wait, dont open"

"Too late" sa Erik med ett flin

Jag fick plötsligt en enorm lust att leta fram pappas gamla luftgevär.

Jag hörde steg i hallen

"Whoa ...Lee"

Jag bestämde mig för att inte säga någonting eller se på någon av dom så jag ställde mig upp,gick in på toaletten utan att se på någon av dom, och tog en varm lång dusch.

När jag kom ut från duschen så sprang jag snabbt in till vårt rum och tog på mig de första kläderna jag hittade i garderoben.

När jag kom i köket så satt båda knäpptysta.

"Hello guys... "

Inget svar.

Jag satte mig ner brevid Eric.

"Why are you so quite. Did someone die?"

Fortfarande inget svar. Jahapp

Jag tittade på Joe för att han skulle säga någonting. Han har allid varit en expert på att avbryta pinsamma tystnader.

Han uppfattade min blick direkt och sa

"Haha Mia. You looked really wet. Were you trying to build your own swimmingpool in your hall?"

"Haha im laughing my ass off" sa jag och tittade irriterat på honom.

Han ryckte på axlarna och gjorde en tillgjord sorgsen min.

"At least both you and the apartment are clean"

"Literally" sa Erik.

Jag förväntade mig att Joe skulle skratta med han tittade inte ens på Erik utan var fortfarande fullt fokuserad på mig.

"So Mia take me on a little tour. I wanna see the apartment"

"Its nothing special"

"Everything you have is special. And i really wanna see"

Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp.

"If you say so"

Erik kom efter oss.

"Lets start with the closest room , our bedroom. Well if you want to see it"

"Sure"

Vi begav oss mot rummet mitt imot köket.

Jag älskade verkligen sovrummet. Det var det ända rummet vi hade intrett efter min vilja. Vita tapeter, en stor dubbelsäng från Deux,två stora spegel garderober. Men det som jag gillade mest , och som gjorde rummet till "mitt" var tavlan som hängde ovanför sängen.

Tavlan jag hade fått på min av min kusin Elise för en massa år sedan. Måntavlan.
Jag har som sagt alltid varit väldigt facinerad av månen. Det spelar ingen roll om jag jobbar eller har andra planer på en fullmåne kväll. Jag måste få vara hemma och sitta vid fönstret och se på månen.

När jag var liten så brukade jag och Joe låna en stor röd filt och sätta oss på hans gräsmatta och bara ligga där i flera timmar och titta på den. Den gav mig trygghet i alla lägen.

"Wow" sa han "This is soooo Mia"

Jag log. Han hade helt rätt.

"You can take a closer look if you want to" sa Eric.

Joe svarade bara "Mhm"

Någon hade visst vaknat på fel sida.

Joe gick längre in i rummet och gick fram till nattduksbordet där han studerade ett foto.
Det var ett foto på mig och Eric, den sommardagen vi förlovade oss.

Han tittade snabbt på det men tittade snart bort igen.

Han tittade sen lite nogare på tavlan och jag kunde se ett léende i mungiporna.

"Nice Lee , really nice"

"Thank you" sa jag.

Eric sträckte på sig. "Maybe i should start with the lunch"

"No no its okay" sa Joe "I have to goo, Have to call my gi- my mum doesnt know that im here so i have to go. It was nice to visit you. Really nice apartment"

"But Joe.."

"No its okey. But i really have to go now"

Jag och Eric tittade förvånat på honom när han gick förbi oss och tillbaka till hallen.

"Are you sure?"

"Yes Mia , im totally sure. It was really nice of you. Maybe another time"

Han tog på sig sina skor och sin höstjacka.

"See you tonight"

Så stängde han dörren.

---

För fancy,för billig,för tjock, för smal, för gammelmodig, för modern,för casual.

"Come on Mia, its only a dinner"

"A dinner with 3 rockstars and their family who i havent met in nearly 2 years"

"But you know these guys, just take something on"

Jag suckade.

"I cant just wear something, they live at Hotel Ritz. The fanciest hotel in London. People there just dont wear something Eric"

Nu var det Erics tur att sucka. "You are hopeless"

"A hot hopeless" sa jag och kysste honom på munnen.

"My hot hopeless" rättade Eric och kysste mig tillbaka.

Jag var kvar i hans armar ett tag tills det hettade till lite och jag kände hur tiden bara hade gått.
"Holy shit" sa jag och titade på klockan. Jag stod ju fortfarande bara i underkläder och hade inte valt ut min outfit för kvällen.

"Mia"

"What?"

Han gick fram mot mig.

"Just wear this. I like it"

Han höll upp en svart klänning. Han hade rätt. Den var urläcker.

"But, why? from where? how?" frågade jag förvånat

Han skrattade. "I bought it for you last week"

Då var jag bara tvungen att ge honom en stor kram igen.

"Youre a life saver Eric"

Authors note:
Har inte haft dator på sååååååååååhääääääääär länge.
men hej. ett nytt kapitel. woho. nästa chapter är om middan. oja spännande.
kommentera så får ni snart se att ett nytt chapter är uppe!!!

--

"What do you want to order my dear?"

"One Caramel Macchiato thanks"

Jag sträckte fram pengarna och väntade på min Macchiato som är min jag alltid beställer på morgonen innan jobbet.
Kvinnan i kassan fixade ordning den och gav den sen till mig.

Jag satte mig vid ett bord vid fönstret tog försiktig en slurp eftersom att den var så het. Detsamma gick inte att säga om vädret utanför. Till skillnad från den otroligt varma helgen så hade det nu börjat regna igen och det var tydliga tecken på att hösten snart var här.

Starbucks dörren plingade till och in genom den så kom en ung kvinna med en grå knappjacka och svarta stövlar med klack. Hon tittade runt i cafet.

"Kim" ropade och vinkade.

"Oh there you are" sa hon och såg mer lättad ut.

Hon satte sig mitt emot mig.

"Dear Jesus, what a weather"

"We're living in the united kingdom. What should we expect?"

Förutom Leah så var Kim en av mina närmsta vänner här i London. Vi hade mycket gemensamt för hon kom som jag inte från UK utan hade flyttat hit från Sacramento i Kalifornien för några år sen. Hon hade alltså bott här några år längre än mig.

"Wait im just gonna order something"

Medan jag väntade på att hon skulle beställa klart så vibrerade min telefon.

Jag hade fått ett sms.

J Jonas:
:)

Sent:
"Why are you so happy smileyface?"

Men innan jag han kolla svaret han skickade så kom Kim tillbaka och jag stoppade snabbt tillbaka mobilen i väskan.

"Who was it?" frågade Kim och satte sig ner igen med en Starbucks mugg fylld med nybryggt kaffe.

"Oh , no one"

"Okey" sa hon bara och drack lite.

Jag hade faktiskt lärt känna Kim genom min chef. Kim är hennes dotters kusin och vi träffades på min chefs 45 års fest som hon hade i somras.

"So how was your first makeup session?" sa hon glatt. "Nervous?"

"Yah pretty"

"So Leah told me. Is it really true that you guys made up The Jonas Brothers"

"Haha not really "made up". Just putted on some Face powder for their Tv appearance you know"

"Ok. So are they really as nice everybody says they are?"

Så Leah verkade inte ha berättat alla detaljer. Om våran historia.

"Um yeah. Theyre really nice"

"My little sister is totally obsessed with them. Everyday shes like "Oh Nick does that,Nick says that. In read on Oceanup that Joe blablabla and her room is overly obsessed decorated with Jonas poster and other Jonas stuff"

Om jag har glömt att berätta det så säger jag det nu. Kimberly är en riktig pratkvarn och när hon får igång sin mun så går det inte att få stopp på den.

Så de 20 minuterna efter så fick jag höra om hennes lillasysters obsession, och om hur misstänk sam hon (Kim) var om deras ringar,löften och vilka gullgossar de egentligen var. Men jag valde en än gång att inte berätta om min "lilla" relation till Jonas familjen.

Jag tittade på min nya armklocka som Eric hade överraskat mig med förra kvällen. Den var strax 10.

"Thats a nice clock. Is it new?"

"Aha. Eric bought it to me"

"You are so lucky Mia. You have legit the best boyfriend in the world. I wish i was that lucky" sa hon och suckade.

Pojkvänner hade inte precis varit Kims styrka. Hon är en väldigt stor pratkvarn av sig och har lätt att säga saker som hon egentligen inte borde nämna på första dejter. Det längsta förhållande som jag vet om att hon har haft var med den där Charlie killen i Bristol som jag bara hade träffat en gång men hört mycket om.

De var tillsammans första gången jag träffade hon men tre månader senare så var det tydligen slut. MEn jag har ingen aning om hur länge de vart tillsammans innan.

"Im blessed. I know"

Det var definitivt sanningens ord. Jag är lycklig och har varit det hela min tid i UK. Det ända som saknas är väl min familj och mina gamla vänner från San Diego och Jersey. Tacka gud för internet, annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Nu var det Kims tur att checka sin mobil klocka.

"Oh shit i have to go"

"I was just about to say that too"

Jag slängde min starbucks mugg i en sopkorg och började bege mig efter Kim som redan hade börjat gå mot utgången. Men samtidigt som hon öppnade dörren så flög hon hastigt åt sidan och ner på marken.

"Fuck. Watch your step mister"

En man med svarta jeans,svart jacka och vita raybans (ja på hösten , när det regnade) såg stressad ut och sa

"Im so sorry mi-"

Men innan han, han säga klart ursäkten så var jag snabbt framme hos Kim.

"Kim , are you alright?"

"Mia?" sa rösten bakom mig.

Vänta nu....

Jag tittade upp och såg när mannen försiktigt drog upp sina sol glasögon.

Det gick absolut inte att gå måste om vem de nötbruna ögonen tillhörde.

"J-joe?"

"Yes Lee, Great to see you. I guess that this is the 5 time in 4 days ive seen you"

Det var sant.

"We're destined to meet" sa jag sarkastiskt och medan jag återgick till att kolla Kim.

"True true" sa han "So whats the rush?"

"Ehm excuse me mr but i wasnt the one who ran into my friend so she fell on the ground"

"Oh um im so sorry again 'Mias friend' "

Kim ställde sig upp utan min hjälp och borstade av smutsen och det blöta gruset från kläderna.

Hon tittade på honom och var på väg och säga någonting tills hon avbröt sig själv.

"OH MY GOD. Its y-you"

Joe hade fortfarande uppe sina glasögon.

"Its me" sa Joe med ett flin och tittade på mig.

Jaha då var det väl dags igen då .......

-----

Jag slängde mig ner på den stora vita sängen och andades ut.

Puh, så skönt att vara hemma igen.

Hela dagen hade varit en rush efter min lilla starbucks fika. Det började med min förklaring för Kimberly.
Varför förklaringen för henne var så jobbig var för att hon försökte klämma ut mig var minsta detalj..

Joe var däremot tvungen att dra sig iväg för att han hade en radio intervju och fick bara en snabb tillåtelse av sin pappa att svänga förbi Starbucks för att köpa en upppiggande kaffe.

Innan han gick gav han mig en snabb kram och sa att han skulle höra av sig någon dag.
Jag hade faktiskt ingen aning om hur länge de skulle stanna här i London , men det var tydligen mycket häktade och hade jobb,intervjuer,uppträdanden att göra hela tiden. Så deras schema hade varit fullt hela helgen, och därför hade vi inte fått någon tid alls att umgås. Men va någon anledning så har jag VARJE DAG lyckats springa på Joe på något sett. Inte Kevin, inte Nick, inte Frankie eller någon annan från Jonas clanen.

När jag låg ner på sängen och hade precis stängt ögonen så vibrerade det till i min jeans ficka. Det kändes som att hela sängen vibrerade och jag ryckte till kraftigt.
Jag tog upp mobilen.

1 new text message

Jag öppnade det

Joe 21:08
hola seniorita x^p

Sent 21:09
English please. Thanks.

Joe 21:09
yo vivo alimentos comer en casa

Wow. han är snabb.

Sent: 21:09
? What

Joe 21:10
i dunnno. i have a spanish lexikon next to me so i just took some random words. :^)

Sent: 21:11
You r weird

Joe 21:11
i know

Jag la mobilen brevid mig. Jade ingen lust och var alldeles för trött för att smsa just nu.

Efter kanske en kvart så vibrerade hela sängen igen.

"Fuccccck this"

Jag tog upp mobilen igen.

Joe 21:26
are u free tomorrow night?

Sent 21:28
I think so. Why do u ask Joey-Joe?

Joe 21:31
mum wants to invite you for dinner.

Sent 21:33
Aw Denise. Ive missed her so much.

Joe 21:33
So is that a yes?

Sent 21:35
I think so. But ive to talk to Eric first. I mean if its okey if he comes with me?"

Det gick några minuter. Inget svar.

Sent 21:46
Hello?

Joe 21:47
um yah mia. ofc

Dörren till sovrummet öppnades och in kom en trevlig syn.

"Hello beautiful" sa Eric och la sig på sängen brevid mig och gav mig en puss på pannan.

"Who are you texting?"

"Oh Joe, he and his family invited us for dinner tomorrow night. Can you work it out?"

"They did? Thats awesome, yeah i think im free"

"Good"




Authors note:
Ooooooooooooooooooooh 2 updates på 5 dagar. congratz isa!
nu börjar vi äntligen komma in i storyn "på riktigt". det är myyyyycket kvar haha. tacka min lathet för att vi fortfarande är så långt bak.

häng kvar och kommentera!

/ ip